Varje år dödas cirka tio barn (under 16 år) i Sverige. I sju fall av dessa tio dödas barnet av en förälder. - Generellt kan man säga att i 65 procent av fallen har förövaren svåra psykologiska problem. Ofta rör det sig om depression, man vill ta livet av sig och tar barnet med sig, säger Johanna Nordlund som forskar i det sociala beteendet bakom barnamord. I Nässjötrakten plågades en tioårig pojke till döds av sin styvpappa och sin mamma, enligt åtalet. Sannolikt är risken för barnmord större i styvfamiljer, enligt Johanna Nordlund. - Det är inte så att styvfamiljer generellt är våldsammare, men det finns en liten del bland styvfamiljerna som har stora sociala problem.

Förakt

Många män som misshandlar sina kvinnor eller barn har ofta själva bevittnat eller utsatts för våld som barn, konstaterar Börje Svensson, psykoterapeut vid Rädda Barnen samt terapeut för personer som dömts för sexualbrott. Han beskriver - utan koppling till något specifikt fall - hur vissa av dessa män som pojkar haft som överlevnadsstrategi att själva bli stora så fort som möjligt. Men det kan bli en pseudovuxenhet, en vuxenhet som bygger på förakt för alla svaga. Barnet i familjen kan väcka både plågsamma minnen och svartsjuka. - Ilskan kan riktas mot barnet, för barnet tar ifrån honom kvinnans uppmärksamhet.

Tunn hinna

En möjlig förklaring till att mamman också plågar barnet är att mannen kränkt henne så mycket att hon mist omdömet. - Kvinnan börjar agera utifrån hur hon tror att mannen vill att hon ska göra. Börje Svensson konstaterar att grymheten kan sträcka sig bortom det begripliga. Den låter sig inte förklaras. - Det finns en tunn hinna mellan omsorg och grymhet inom varje människa. Man kan inte säga att alla kan begå grymma handlingar, men man kan inte riktigt veta vem som under vissa omständigheter kan hålla emot och vilka som släpper taget.