Mona Sahlin (S)
– Hon var bättre än tidigare och verkade mer påläst i sakfrågorna än tidigare. Men hon har en tendens att vara lite spydig. Hon säger till exempel till Björklund "jag förstår att du inte förstår det...". Att vara spydig vinner man inga retoriska poäng på, det är lite amatörmässigt och man uppfattas som sur och grinig.
– Och så talar hon väldigt mycket i jagform. Hon borde i stället tala om "vi" och "vi de rödgröna." Hon använde en del cyniska värdeord.

Maria Wetterstrand (MP)
– Hon var inte lika aggressiv som tidigare. Men så fort hon pratade med Maud så blev hon spydig, där glömde hon sakfrågorna och gick mer på person.

Lars Ohly (V)
– Han använde inte sin översittartaktik genom att flina lika mycket som han har gjort tidigare. Men han upprepade varje gång han hade ordet att alliansen vill sänka skatten för de rika, det blir lite tjatigt.

Maud Olofsson (C)
– Hon har en tendens att inleda en del meningar med att "det är ju så här". Det som samtidigt är bra med henne är att hon aldrig går till personangrepp utan håller sig alltid till sakfrågan.

Jan Björklund (FP)
– Han är konkret och använder flera egna exempel som "jag hade en klasskamrat som...". Men han talade lite för snabbt ibland.

Göran Hägglund (KD)
– Han är saklig och oantastlig när det gäller retoriken. Det går inte att peka på några direkta fel. Får han bara in lite mer humor så är det riktigt bra.

Fredrik Reinfeldt (M)
– Ett bekymmer han har är att han ser så bekymrad ut när han lyssnar på andra. Men i gengäld sammanfattade han på ett väldigt trovärdigt sätt, med en väldig pondus.

Barbro Fällman om slutpläderingarna:
– Maria Wetterstrand och Lars Ohly var de enda som använde patos-argument, alltså känsloargument. Alla andra använde logos-dokument, sakargument.
– Wetterstrand citerade KG Hammar med de tre tomma stolarna, och Ohly pratade om de fattiga barnen.
– Känsloargumenten är ofta de man minns mest, säger Barbro Fällman.

Sammanfattningsvis:
– En bra och trevlig debatt. De rödgröna var väl förberedda, men alliansen klarade sig något bättre. De var laddade allihopa, beslutsamma och målinriktade. Den här debatten var så klart jätteviktig, säger Barbro Fällman.