Sven Otto Littorins avgång var bara början på skandalen. I dag tvingades Fredrik Reinfeldt till akut pressträff för att kommentera uppgifter om Sven Otto Littorins påstådda sexköp.
Så här säger medieexperterna om regeringens hantering av Littorins avhopp.
- Jag skulle inte gett några andra råd om regeringen anlitat mig, säger Patrik Westander, vd på pr-byrån Westander.
Medierådgivaren Paul Ronge intar exakt motsatt ståndpunkt.
- Jag tycker att regeringen har hanterat det här ganska cyniskt och med brist på empati, säger han till Expressen.se.
På tisdag kväll ringde Sven Otto Littorin till statsministern och berättade att han skulle lämna sin post. Onsdag förmiddag anordnades en presskonferens där Littorin avgick och berättade - men inte allt.
När uppgifterna om den avgående ministerns påstådda sexköp publicerades i Aftonbladet på lördagmorgonen kallade Fredrik Reinfeldt till pressträff bara några timmar senare.
– Jag ser det som ett skolexempel i god krishantering. Regeringen agerade snabbt, effektivt och kraftfullt, säger Patrik Westander till Expressen.se.
"Plågsam process"
Han tror att tidpunkten har spelat in.
– Säkert bidrog det att det bara är två månader kvar till valet. Man kan jämföra det med när Borelius blev av med sin post. Det var en långt utdragen och plågsam process.
Medierådgivaren Paul Ronge intar exakt motsatt ståndpunkt.
– Jag tycker att regeringen har hanterat det här ganska cyniskt och med brist på empati.
Enligt honom har regeringen försökt undvika att välja sida och bara skjuta problemen ifrån sig.
– Antingen får de säga att Aftonbladet har fel och stå upp för Littorin, eller så får de försöka få Littorin att erkänna att det här stämmer och sedan backa upp honom och säga att det är en människa som gjort fel. Nu är det som att han blir helt bortraderad. Ungefär som en gammal motståndare till Josef Stalin. Man får inte bete sig som att en gammal partivän är ohyra, säger Ronge till Expressen.se.
Patrik Westander ser inget sådant fel och håller definitivt inte med om linjen att berätta om anklagelserna själv.
– Jag tycker inte att han borde ha gjort det. Tidningen får faktiskt redovisa sina egna anklagelser. Vi ska komma ihåg att han säger att han inte gjort det. Sven Otto Littorin ska inte be om ursäkt om han menar att han är oskyldig.
Kan det inte se ut som ett erkännande att han avgår utan att bemöta anklagelserna?
– Jag tycker absolut inte att man ska se det som ett erkännande. Det kan också vara så att man når bristningsgränsen och känner att man inte orkar mer. Även om man inte på något vis håller med om anklagelserna så klarar man det inte längre.
