Miljöpartiet var med och införde undantagsreglerna i LAS. Maria Wetterstrand sa i partiledarutfrågningen med Expressen för en vecka sedan att hon tänker hålla fast vid dem. Kommer de lyckas med det?
– Det får vi se. Det jag är väldigt glad och stolt över, det är att både Vänsterpartiet förstås, men också Miljöpartiet har sagt att "inga försäkringar om arbetsrätten". Många, i mitt parti inte minst, var ju ganska nervösa inför Miljöpartiet för att man trodde att de skulle stå för att vilja fortsätta luckra upp LAS och där har de lämnat väldigt tydliga besked. Sedan är det ju lite märkligt att det alltid blir nyheter att vi är tre olika partier, och vi tycker olika saker. Vi har bestämt oss för att samarbeta och lägga fram en gemensam regeringsplattform och den måste också innehålla tryggheten på arbetsmarknaden, så visst, här tycker Miljöpartiet annorlunda. Det är en diskussion vi har framför oss.
Det låter ju som att ni inte har särskilt mycket framgång?
– Jag tror att många underskattar, när du ställer den typen av frågor, det är att det svåra som vi har bakom oss var ju bildandet av det rödgröna samarbetet - som bekant, så var det en smärtsam process för många, och det var ovant för många, inte minst mitt eget parti: "Va, ska inte vi regera själva?" När vi väl bestämde oss och satte oss i den här båten då ror vi den i hamn. Det finns inga frågor som kommer att omöjliggöra för ett rödgrönt alternativ att vi tar fram ett gemensamt regeringsförslag.
Kritiken mot LAS brukar vara att det skapar inlåsningseffekter och håller svaga grupper utanför arbetsmarknaden. Finns det någon sanning i det?
–Nej, det tycker jag inte. Det skulle finnas en sanning i det om det aldrig gjordes undantag. Det vet väl alla som tittar på hur verkligheten ser ut och har sett ut de senaste åren, både företagen men också de fackliga organisationerna. Vi är väldigt måna om att man använder uppsägningarna så att man inte gör sig av med nyckelpersoner. Hade man inte varit så flexibel så hade jag kunnat förstå kritiken, men inte som det är i dag.

Många saknar i dag a-kassa. Är du beredd att verka för att a-kassan ska omfatta alla som arbetar?
– Jag tycker att den svenska modellen som vi är många som i ord säger oss stå bakom, men jag skulle önska att det vore mer så i praktiken, där det bygger på att man också måste ta ett eget steg. För mig är det en del i arbetslinjen. Det ska finnas rätt och det ska finnas plikt. Jag är en väldig anhängare av att just arbetslöshetsförsäkring är något som man tjänar in, men som man också aktivt går med i. Och därmed också måste ta konsekvenserna. Ska man ha en värdig a-kassa som man ska kunna ställa krav på aktiva insatser i, så tycker jag att den ska bygga på ett medlemskap som man söker.
Sjukförsäkringen är obligatorisk. Varför ska inte a-kassan vara det?
– Jag tycker att det är en väldig skillnad på a-kassa och sjukförsäkringen. A-kassan är inget bidragssystem. A-kassan är verkligen en omställningsförsäkring som inte ska vara i hela livet. Inte ens så länge man är arbetslös utan den ska finnas där, just för att man ska kunna ställa om och då måste man kunna ställa krav. Det är en väldig skillnad på en människa som är sjuk. Arbetslöshet är ingen sjukdom. Det är ett tillstånd som man kan påverka.