Jag gillar Maud Olofsson och vill egentligen bara säga snälla saker. Men tyvärr fungerade det inte riktigt den här gången. För det första var talet alldeles för långt, det är grundkurs 1A att inte hålla för långa tal i Almedalen.

Sedan kändes det inte som hon kunde sitt tal ordentligt, det kändes inte inövat. Hon kändes ibland vimsig och gav småkonstiga detaljexempel som inte kändes hundraprocentiga. När hon försökte raljera med Lars Ohly fungerade det inte riktigt heller.

Om man ska raljera och vara ironisk så måste det vara roligt på riktigt och det var det inte. Med tanke på spekulationerna om hennes avgång hade man kanske förväntat sig att hon kommit ut och hållit ett glödande tal, men så var inte fallet.