M: Du är en väldigt modig politiker, tycker jag, som har sagt att vi ska jobba som bävrar, slagits hårt för rut-avdraget, du är en av de få som törs ifrågasätta las och försvara sänkta ungdomslöner, men ändå så i opinionsmätningarna så har det gått nedåt: Är det orättvist att vara en så tydlig och tuff politiker?
- Ha, ha, ja man tycker väl alltid att det är orättvist om inte opinionssiffrorna inte är bra, men jag tror så här, att C har tagit ett stort regeringsansvar av förklarliga skäl. Dels så bildades Alliansen hemma hos mig.
- Vi har inte världens bästa rykte när det gäller borgerliga regeringar, så vi bestämde oss väldigt tidigt för att vara väldigt regeringstrogna, och det har vi varit. Och det har väl skett på bekostnad av partiprofilering. Sedan har jag ju fått ta väldigt tunga frågor, jag har ju fått vara problemlösare av alla möjliga slag och det är inte lika glamoröst som att ta det här framåtsyftande och den fria debattrollen som man ju önskar att man kunde ha. Så jag tror att det spelar roll.
- Men nu är det valrörelse och nu ska folk välja mellan alliansen och oppositionen, och sedan ska man välja inom alliansen. Så nu hoppas jag att de som är gröna och företagsamma och lite ordentligt liberala är lite modiga och röstar på Centerpartiet.
M: Du nämnde att det var hemma hos dig som Alliansen bilades. Den här badtunnan, hur kom du på den här idén till badtunnan, som ni väl aldrig badade i?
– Nej, ha, ha, det mest kända är vad som inte har ägt rum. Men det säger också en del om vilka bilder vi sätter, för jag tror att vi satte bilden av en stark gemenskap där vi hörde ihop, och då symboliserade badtunnan också den delen. Men grunden var så här att jag i min enkelhet sa att ni kan väl komma hem till mig, så bildar vi någon sorts gemensam start för valrörelsen 2006. Så la jag till: ”hos mig kan vi vara hemma i lugn och ro”. Jag hade inte tänkt att det där skulle väcka ett sådant intresse, och jag hade faktiskt inte tänkt att vi skulle ha hela mediekåren hemma på gårdsplan så när de frågade mig ”Vad ska ni göra?” Ja, vi kan väl bada i badtunnan…
M: Det var det som väckte mediernas intresse… det var ju som ett toppmöte på nationell nivå.
- Ja, folk frågade vilket eventföretag vi hade använt… och det var Maud Olofsson event.
M: Det är en karriär för framtiden
- Jag tror att ibland så krånglar vi till det och jag tror också att människor önskar vardag, enkelhet, och det var det jag bjöd på och det blev så himla bra, och det var så konstigt att det här vardagliga, enkla blev så upphaussat, om ni förstår vad jag menar.
L: Ja, men nu när det är valrörelse då, och nu ska ni profilera er själva. Det är som du säger att ni har varit väldigt regeringstrogna. Anders Borg till exempel, han snodde ju ditt rut-avdrag.
– Nej, det tycker jag väl inte. Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag och Centerpartiet är mycket mer trovärdiga när vi pratar om att vanliga barnfamiljer, vanliga pensionärer är de som är kunder när det gäller rut-avdraget. Jag tror att Moderaterna har mycket svårare att hävda att det är en reform för vanliga människor än vad vi har.
L: Jag tänker på det också, för även i de tidigare centerregeringarna, Olof Johansson han avgick, och Thorbjörn Fälldin. Tycker du att du har lärt något av de tidigare misstagen?
– Det är ju precis det jag säger, vad vi har lärt oss är att vara regeringstrogna för vi blev ifrågasatta - av förklarliga skäl - och då var jag väldigt angelägen, i synnerhet när jag själv hade varit med och dragit ihop alliansen hemma hos mig. Vi var mycket medvetna och sa att vi har inget utrymme att hålla på och utmana alliansen, och vi ville inte det. Den andra sidan av det är ju att det blir mindre partiprofilering, men då hoppades jag så här. Så många har sagt så länge ”Håll ihop, ni får inte bråka, ni får inte hota den här regeringen, ni måste skapa ett alternativ till Socialdemokraterna”, och då hoppas jag ju att någonstans att man får lite beröm och lite kredd för det. Det är så jag har tänkt.
M: Stureplanscentern, som väl mest är känd via Fredrik Federley eller Ursula… Vad är egentligen Stureplanscentern?
– Det är en vanlig avdelning, precis som vi har avdelningar överallt i Sverige, men jag tror att det är en provocerande avdelning av det enkla skälet att vi vågar gå mitt in i Stockholmshjärtat, vi vågar utmana allt det här som säger att Centerpartiet är en massa bönder; de finns företrädesvis på landsbygden och de har ingen aning om vad som händer i Stockholm. Och så bildar vi en avdelning mitt på Stureplan, har lite andra sorters möten och det lockar också många att komma dit. Det är väldigt utmanande, för vi utmanar en massa gamla fördomar om Centerpartiet.
M: Om man då tar en annan stadsdel i Stockholm, Södermalm: där har Miljöpartiet över 20 % i opinionsmätningarna - ni ligger på 2 % - så Miljöpartiet har ändå lyckats på något sätt bli partiet för miljövännerna i storstaden. Vad skulle du säga vad att de gjort rätt och ni gjort fel?
– Men man ska komma ihåg att i förra valet, Centerpartiet var väldigt starkt på Södermalm. Och vi har inte sett det här valresultatet än, så jag tror att det finns väldigt många miljömedvetna just på Södermalm. Det jag tror som har hänt är att det jag var inne på förut att i det här regerandet, så har vi inte kunnat profilera miljöfrågorna bara, som Miljöpartiet ju kan göra i opposition.
– Vi har heller inte varit tillräckligt duktiga på att beskriva: ”Vad är skillnaden mellan att vara grön socialist och grön liberal?” Jag tror att det är väldigt viktigt i den här valrörelsen beskriva att det finns två gröna partier: Centerpartiet är det gröna liberala partiet. Det vill säga: Vi tror på marknadskrafterna, vi tror på företagens förmåga och möjlighet att klara klimatutmaningar. Vi är teknikoptimister, vi vill ha ett modernt liv, ett modernt samhälle. Vi tror också på valfriheten i dess vida bemärkelse. Och tittar vi då på Miljöpartiet så tror jag att det är väldigt många som tror att de är liberala.
L: Maria Wetterstrand går ju ut som socialliberal. Hon tror på frihet och…
– Ja, men då ska man väl göra lite varuupplysning: Hon är emot hushållsnära tjänster, hon är emot Apoteksmonopolets avskaffande, hon är emot barnomsorgspeng, hon är emot fri etableringsrätt inom primärvården och hon är emot lagen om valfrihet. Hur kan man vara liberal, samtidigt som man är emot alla de liberaliseringsreformer som vi har gjort inom välfärdsområdet?
M: När det gäller att få ut det här budskapet så är ni ett av Europas rikaste partier. Ska ni använda några av de här pengarna för att lyckas i valrörelsen?
– Ja, det är klart, men pengar kommer inte att avgöra detta, utan det som kommer att avgöra är i vilken mån jag får Centerpartiet att gå ut i den här valrörelsen och vara stolta över det som vi har gjort, men också berätta vad vi ska göra framöver och förklara att vi är alliansens gröna röst. Vi är alliansens företagsamma röst. Om ni vill att vi ska driva landsbygdsfrågorna i koppling också till att vi har en utvecklande och grön storstad, om ni tycker att man ska driva jämställdhetsfrågorna med en liberal profil, ja då ska ni rösta på Centerpartiet. Men det är inte pengar som kommer att avgöra det, utan det är engagemanget.
L: Du har ju fått ändå ganska mycket kritik, från alla möjliga håll, till och med från Folkpartiets Ullenhag. Jag menar, det är säkert en tuff position och sedan om man tittar på Centerpartisterna på landsbygden, en del är ju de här gamla som drömmer om att ni ska samarbeta med Socialdemokraterna igen, men du verkar inte alls gilla Socialdemokraterna. Var det Göran Persson som gjorde att det blev fel?
– Jag tror ändå att han bidrog väldigt starkt till detta. Jag tror att min uppväxt och bakgrund är ganska lik Thorbjörn Fälldins, det är i Entreprenörssverige. Jag är uppvuxen på ett litet bondeföretag hemma i Ö-vik. Jag gillade aldrig det här uppifrånperspektivet som sossarna har, och han symboliserade det väldigt, väldigt mycket.
– Sedan var han ju otroligt otrevlig mot Centerpartiet. När jag blev partiledare så tog han för givet att jag skulle samarbeta med honom, och man måste vara lite smartare än så om man ska samarbeta med mig. Jag bestämde mig bara för att jag ska ha en annan politik. Vi behöver en politik som uppmuntrar företagande, som uppmuntrar initiativkraft, som öppnar upp och liberaliserar och som tänker lite nytt. Det kunde aldrig sossarna stå för.
L: Ja, du använder nästan sosse som ett skällsord. Skulle du aldrig kunna tänka dig att samarbeta med dem?
– För mig är sossarna väldigt mycket makt, och uppifrån. De har uppträtt otroligt arrogant mot dem som till och med var med och hjälpte till och sanera ekonomin på 90-talet. Olof Johansson och Per-Ola Eriksson - otroligt arrogant. Jag tror att det är väldigt nyttigt för Socialdemokraterna att bli ett ”normalt parti” som måste förhålla sig till sina kollegor och kompisar på ett vettigt sätt.
L: Men just det där ser ju inte alla i Centerrörelsen, eller hur, för det är ju lite samma…
– Ja, men jag har varit med länge, och så positiv till allianssamarbete som Centerpartiet är nu, så positiva har vi aldrig varit. Jag tror att det är flera förklaringar. Det ena är det som jag säger att man retar sig väldigt mycket på sossarnas arrogans. Men jag tror också att man ser behovet av en reformering av Sverige. Man tycker att alliansregeringen har fungerat bra, därför vi har fått igenom väldigt mycket saker.
M: När vi träffade Lars Ohly så skröt han om att småföretagarna verkligen gillade honom. Känner du samma sak eller känner du att småföretagarna är besvikna med den förda politiken?
– Jag tror att en del av småföretagarna är i ett läge där man säger … de höga förväntningarnas besvikelse. Det vill säga jag tror att man trodde att det skulle gå ännu mycket fortare att genomföra förändringar. Jag tycker också när jag träffar företagen och beskriver de 172 åtgärderna för ett starkare företagsklimat, de här 61 åtgärderna för bättre konkurrens då är det många som sitter och säger att ”jaha, har ni gjort allt det där?”. Vi har levererat väldigt mycket, men vi har varit sämre på att sälja. Jag tror att nu återstår fram till valet att beskriva vad vi har gjort men också säga att ”Jamen vi är inte färdiga, det är klart att vi måste göra mer om vi ska få världens starkaste företagsklimat”.
M: Är det samma sak: Svenskt Näringsliv har också uttryckt en besvikelse på alliansens jobb och näringslivspolitik. Är det samma sak där, att ni har gjort saker, men inte lyckats berätta?
– Ja, det är det ena, men sedan tror jag också att de riktar mycket kritik emot Moderaterna för man säger ju så här lite slarvigt: ”Politikerna bryr sig inte om företagen”. Men då ska man peka ut vilka man menar och inte sådana där svepande formuleringar, för jag tror att man är väldigt nöjd med Centerpartiet. Man ser hur vi driver, vad vi kämpar för att genomföra saker i regeringen och det tror jag också kommer till uttryck i höstens val. Och man har ju traditionellt röstat mycket moderat till exempel. Men jag tror att de har upptäckt väldigt mycket Centerpartiet som företagarparti.
M: Du nämnde Moderaterna här. De har ju kommit med flera kärleksförklaringar till kollektivavtalen. Håller du med om att de är värda att älska?
– Nej, jag tycker att kollektivavtalen är… Jo, kollektivavtalen är bra på det sättet att man reglerar det på ett bra sätt och det är parterna som tar ansvar. Men jag tycker att de skulle kunna innehålla mer.
–Jag tycker att det vi lagstiftar om i dag, det ska lyftas till kollektivavtal och låta parterna ta ansvar. Jag tycker - under lång tid - framför allt från fackföreningsrörelsen som säger att löser vi det inte kollektivavtalsvägen, ja då ska vi ta lagstiftning. Tryck tillbaka det till parterna och låt dem lösa detta för då får vi en anpassning också till den tid som är nu.
M: Tycker du att facket har för mycket makt?
– Både-och, skulle jag vilja säga. Framför allt tillsammans med Socialdemokraterna. Så har de för mycket makt, men jag tycker i en annan mening så har de inte har det framför allt de fackliga medlemmarna. Jag ser en del fackliga organisationer som är väldigt duktiga på att trycka ut ansvaret. Jag brukar nämna Saco, Vårdförbundet och sådär. Det tycker jag är det bästa i svensk fackföreningsrörelse, när man stärker den enskilde medlemmen, att kunna förhandla och vara duktig och påläst, men det där fackliga LO-kollektivet som är ganska tycker jag konservativ och stelbent, då tycker jag att de har för mycket makt.
L: Lite gubbiga?
– Ja, inte bara lite gubbiga, utan jag tycker verkligen att det är spännande att se några fackförbund som orkar och vill stärka den enskilde medlemmens makt, för det är klart att vi ska stärka fackföreningarna, det tycker jag.
L: Om man tittar på dina stora affärer då, Saab och Vattenfall, vad har du lärt dig? För det har ju tagit mycket av din tid…
– Jag har lärt mig att stå emot. Jag har lärt mig att det är tufft att vara kvinna och utmana en del traditionellt manliga branscher: näringspolitiken, energipolitiken, företagen är stora. Det är väldigt mycket män och det är väldigt grabbigt. Det är klart att i någon mening så, i några av de här lägena så visste jag inte 100 vilka det var jag utmanade. Det var mycket, mycket starkare krafter än vad jag kunde drömma om. Men jag ångrar inte att jag gjorde det, för det måste krävas lite mod att stå emot när de bankar på dörren och vill ha en massa skattepengar, eller när man vill reformera ett stort bolag som behövde reformeras.
L: Jag tänker på Vattenfall. Är inte det lite orimligt att man har olika regler utomlands och i Sverige?
– Ja, det är ju det som vi har ändrat på.
L: Och för Saab då, de skattepengar nu, visst vi är …
– Lånegarantin?
L: Ja, är det värt det? Tänk om det går i putten, det är mycket pengar vi får…
– Ja, fast vi har ju tagit säkerheter. Det var ju därför jag var så noga med det här, för jag såg ju framför mig att om man som Mona Sahlin sa ”vi kan äga bara ett litet tag”, då såg jag framför mig att jag skulle börja ta fram bilmodeller och säga upp folk och allt möjligt sådant där som vi varken kan eller ska göra. Och det var därför jag var så noga med att det skulle vara ett privat ägande. Men lånegarantier, det var vi ju beredda att ta fram, forskningspengar var vi beredda att bidra med. När man ger lånegarantier så kollar man alltid att man har säkerheter och det har vi.
L: Men du, du håvar ju in statliga skattepengar i SAS. Hur mycket pengar ska man hålla ett sådant ganska dåligt, döende företag under armarna?
– Ja, men man ska skilja på… vi äger SAS, och då har man ett ansvar som ägare. Men vi har inte subventionerat SAS, utan vi har räknat helt marknadsmässigt, och den som noterade vad vi gjorde när vi tillförde aktiekapital var att vi tvingade alla fackliga organisationer att faktiskt ta ansvar, det var det vi gjorde. Vi tvingade fram besparingsprogram så att vi visste att SAS hade en möjlighet att bli konkurrenskraftigt. Saab äger vi ju inte.
L: Men har SAS… tror du på SAS i framtiden?
– Vi skulle aldrig ha gått in i med aktieägartillskott om vi inte trodde att vi skulle få tillbaka pengarna.
L: Är du beredd att satsa mer pengar?
– Nej, jag har sagt till dem att ”ni måste klara hem det här med de här insatserna” och egentligen så var det så att vid första tillskottet, hade inte den här stora krisen kommit så tror jag att SAS hade klarat det här själv, men i grunden tycker jag att: ”vi ska inte äga SAS”.
L: Ni vill sälja SAS?
–Ja, absolut, men det finns inga som står i kö för att köpa flygbolag i dag. Jag tycker också, det här väcker en intressant principiell diskussion, många säger så här: ”ja men om vi äger statliga bolag så får vi avkastning på vårt kapital och tillskott till statskassan”. Ja, men det är ju bara då det går bra, men när det går dåligt så står vi ju där och då ska vi ju tillföra pengar till de här bolagen och de pengarna konkurrerar alltid med pengar till lärare, till sjuksköterskor eller poliser eller vad det vara månde. Så det är därför jag är så noga med att vi inte ska äga en massa statliga bolag, utan det här kan skötas på den privata marknaden, och ju fler vi kan lyfta ut till den privata marknaden, desto bättre.
L: Vill du lyfta ut Vattenfall?
– Vi går igenom alla bolag nu för att titta på: När finns det ett samhällsintresse av att äga bolag? När den genomgången är klar ska vi redovisa vad vi tycker och tänker.
L: För Vattenfall är ju en mjölkko för staten?
– Ja, både och skulle jag vilja säga.
L: Det är ju massor med pengar.
– Ja, det är massor med pengar men inte i förhållande till vad det skulle kunna vara. Glöm inte att kärnkraften står stilla i Tyskland. Den har stått stilla här i Sverige, och även om man levererar miljarder till statskassan så är det inte tillräckligt i förhållande vad de skulle kunna göra. Det är därför som jag har varit kritisk till Vattenfall. Det är därför som jag har skärpt kraven när det gäller Vattenfall att: ”ni måste fokusera tydligare på lönsamhet”.
L: Men trots den här mjölkkon, att det är mycket pengar som går, så vanligt folk, många de är hos Kronofogden nu, de har inte råd att betala sin el. Hur ser du på det?
– Fast det är en helt annan fråga.
L: Jo, det är ju men det är ändå de som har det sämst ställt som får bära den största bördan då för förnyelsen av energin…
–Ja, fast att bygga ut ett energisystem, det kostar naturligtvis pengar, men å andra sidan om vi inte gör det, då har vi ju inte tillräckligt med energi framöver heller, så det är ju därför vi måste ta ett gemensamt ansvar för att det här byggs och då ska vi göra det också på marknadsmässiga villkor. Vi ska ställa krav på att det här är marknadsmässigt, och vi ska ha styrmedel som är de mest effektiva, till exempel elcertifikat och koldioxidskatt och annat. Det är de styrmedlen vi ska använda.
M: Vi byter ämne nu. Du nämnde tidigare att du gav dig in som kvinna i en väldigt mansdominerad värld. Du har ju varit engagerad i den frågan, men det här med att kvotera till styrelser, finns det något läge - om ditt försök till att utbilda kvinnor då ändå inte ger resultat i börsnoterade företagsstyrelser. Kan du tänka dig kvotering då?
– Jag har jättesvårt med det, av principiella skäl. Vad är det som skiljer börsbolagstyrelser mot kyrkans styrelser, fackliga organisationers styrelser, politiska partiers styrelser, idrottsrörelsens styrelser… vi vill väl att det ska vara jämställt i de styrelserna också och då är frågan ska vi politiker vara där med fingrarna i smeten och påverka det eller är det ett ansvar, som aktieägarna i bolagsfallet, som medlemmarna i fackföreningsfallet - ska bestämma över? Då menar jag, det måste vara aktieägarna och medlemmarna.
M: Jag håller helt med dig, men vad är din förklaring då till att man inte får in några kvinnor?
– Det är en väldigt manlig värld och man har inte sett tydligt behovet av att ha kvinnor i styrelsen. Dessutom har man inte nätverket för att hitta de här kvinnorna. Jag är ju själv ansvarig för statliga bolagen och sett till att vi har 50-50 i styrelserna, vi har 35 % kvinnor som ordförande. Vad har jag gjort? Jo, jag har letat i de nätverk där kvinnor finns och jag har ju visat att det går. Det tror jag ändå har provocerat dem, tillsammans med den här styrelseutbildningen, så nu är ju ett antal herrar i de här kretsarna som har börjat förstå att det är allvar.
L: Men är det inte lite sjukt: män har kvoterat in män i alla tider, och så fort vi ska ta in kvinnor, då är vi emot det. Jag tänker på det du pratar om kvinnliga företagare också, man pratar ju nästan aldrig om manliga företagare. Blir det inte lite fel att man på något sätt gör kvinnorna till någon slags socialgrupp som det är synd om?
– Ja, men det är precis det som jag reagerar emot. Det är därför jag inte gillar detta.
L: Ja, när det gäller kvotering ja, men du gör ju samma sak när kvinnliga företag…
– Ja, men så här är det ju. De frågade mig så här, behöver man särskilda program för kvinnors företagande, och då brukar jag säga att de program vi har, de är särskilda program för mäns företagande för majoriteten av pengar går ju till män och då kan man behöva både jobba med att förbättra de program som staten har i form av ALMI och länsstyrelser och allt vad det är för någonting. Men också göra särskilda insatser för att stärka kvinnor som företagare. Till det så har vi gjort alla valfrihetsreformerna inom offentlig sektor.
– I dag är vi ju, när det gäller nystart av företag så är kvinnor uppe i 40 % och skulle kvinnor och män starta företag i samma utsträckning så skulle vi nästan ha 300 000 fler jobb. Så det är extremt viktigt att kvinnor startar och driver företag, och det tror jag i sin tur kommer att leda till att de också lyfts fram i andra positioner i de bolag som finns.
L: Du är näringsminister. Men är inte Sveriges största problem att vi har så få mellanstora företag?
– Ja, det är det. Vi har för få företag som vill växa och det tycker jag är ett av de fokusområden som vi måste jobba med. Centerpartiet har ju pekat ut sex olika områden som är viktiga inför 2020. Ett sådant mål är vi måste bli bäst på att ha tillväxtföretag och då måste vi fundera. ”Hur får vi dem att växa?” Ja, en viktig sak är ju att det ska vara lönsamt. Det ska vara enklare att vara företagare. Det måste vara värt priset att vilja växa och då måste vi se till att innovationsklimatet blir bättre, att det finns skatteincitament att vilja växa, att det finns en attityd i samhället att det är bra att de växer och blir stora, så det återstår väldigt mycket att göra där, tycker jag.
L: Vad säger du då om de här nya? Det är väl minst tre nya Centerpartier som har bildats på landsbygden nu? Ett i Norrbotten, ett i Östergötland och sedan är det ju det här Norrlandspartiet, det är ju inte centerpartistiskt, det är ju ett Norrlandsparti då, som tycker att det är så orättvist.
– Om vi säger så här: För första gången i historien så har vi tagit ett sektorsövergripande ansvar för landsbygdsfrågorna. Jag har själv varit på bya-kongresser och landsbygdsriksdagar och klistrat lappar, brukar jag säga. När jag kom till regeringen sa jag till mina kollegor: nu ska vi jobba ALLA i hela regeringen, med landsbygdsfrågorna. Det är inte bara näringsdepartementet som är ansvarigt för att vi har ansvar för regionalpolitiken. För första gången i historien har vi kunnat presentera 156 åtgärder för att stärka landsbygden. Det har aldrig hänt förut.
L: Men ni får ingen credit för det. Folk tror att ni har lämnat landsbygden…
– Men det är samma sak där - dels finns det ju intresse - inte minst från oppositionen - att beskriva att ”det händer ingenting” men de har väl medvetet jobbat med den kampanjen. Men sedan är det ju också så att vi har också här varit intresserade och fokuserade, kanske mer man ska säga, på att leverera och sämre på att sälja. Men jag tycker när jag har var på landsbygdsriksdagen, när jag är ute på möten på landsbygden så säger jag att: ”ni har fått mer pengar till enskilda vägar, vi rustar upp det finmaskiga vägnätet, vi bygger ut bredband, vi bygger ut de förnybara energikällorna, vi jobbar med matlandet, vi får sätta upp skyltar för turistföretag.
L: Men de är ändå arga…
– Jo, fast det är samma sak här. När jag berättar, ”är det inte bra att ni får bygga nära stränderna?” ”Jaha, jo, det är det ju…”.
M: Jag tänkte just säga att vad bra att Centern har övergivit landsbygden, de som envisas med att bo där kan väl få ta hand om det själva. Min följdfråga till detta är: Går det att - Miljöpartiet har blivit ett storstadsparti - kan man både värna landsbygden och lyckas i storstaden?
– Ja, jag tror det
Är det inte där som Centerns problem faktiskt ligger?
– Men det är ju inget annat parti som ni ställer den frågan till. Varför kan man inte vara ett parti för de företagsamma? Oavsett om de är i stan eller på landsbygden? Mer än någonsin tycker jag att landsbygden och staden hör ihop. Titta på matintresset, men vi kan ju inte producera maten mitt inne i stan, det måste vi göra på landsbygden, och stadsbor är lika intresserade av högkvalitativ mat som folk på landsbygden. Ta hand om avfall… det är jättemycket avfall som produceras i en stad och ska vi göra energi av det så kan vi ju använda landsbygden för att åstadkomma detta. Energiförsörjningen, om vi ska bygga biogasanläggningar om vi ska bygga kraftvärmeverk, om vi ska bygga vindkraftverk kanske ännu tydligare - ja, men var ska det ske? Vi kan inte ha det mitt inne i stan.
– Jag tycker att sambandet mellan stad och land är mycket, mycket starkare i dag, än vad det kanske var för en 15-20 år sedan.
L: Nu kom den här jättestora vindkraftsparken i Piteå. Den ska ju invigas snart. Är du beredd att låta kommunerna få del av den vinsten?
– Nej!
Du vill inte det, det ska gå precis som med Vattenfall, att man utarmar Norrlands inland?
– Nej, jag säger så här: Det ska gå till byn. Det är Lauker. Det är de byarna, de är de som ska ha pengarna. Och markägarna. Det är de två grupperna som jag tycker ska ha pengarna för nu byggs den här, ute i Piteå kommun, ute på landsbygden. De har aldrig fått några pengar någonsin och det är klart som attan att kommunpolitikerna vill ha de pengarna. Det tycker inte jag. Markägarna och byarna ska ha pengarna.
M: Miljöpartiet vill förbjuda all flygtrafik söder om Sundsvall. Hur ställer du dig till det?
– Ja, men det är ju det här gammeldags omoderna. Däremot så tror jag att det kommer att bli mindre flygtrafik därför att vi bygger ut tågtrafiken. Då kommer folk att välja mer tåg så jag tror att det kommer att bli en naturlig följd av att vi bygger ut tågtrafiken, att det blir mindre flyg.
L: Kommer inte ni också att höja bensinskatten?
– Vi har ju höjt redan men det är ju skatteväxling, det är det som är den stora skillnaden. När Miljöpartiet och de övriga säger ”skattehöjning” så är det röd skattehöjning - jag säger grön skatteväxling.
L: Är du för uranbrytning i Norr- och Västerbotten?
– Nej.
L: Bra. Var det inte fel strategi i fråga om licensjakten på varg?
– Nej!
L: Du tycker att ni gjorde rätt?
– Ja, och av det enkla skälet att jag tycker att vargfrågan är en viktig symbolfråga för demokratin. Man måste ha respekt för att människor är rädda för vargen.
L: Men är inte det fördomar? Ska man inte motarbeta fördomar?
– Jo, fast det är lika mycket fördomar tycker jag, att säga till dem som bor på landsbygden att ”ni ska inte vara rädda”. Det tycker jag också är rätt respektlöst och jag tror att vi måste ha en varg- och rovdjurspolitik som både kan accepteras utav dem som är väldigt rovdjursintresserade och dem som är livrädda. Och där någonstans mitt emellan måste politiken fatta ett beslut. Sedan är det rent sakligt så att om vi ska kunna ha en vargstam som är livskraftig, ja då måste en del skjutas bort för att kunna ta in andra, som har andra gener och som ser till att vargstammen är sund och bra.
L: Det som Maria Wetterstrand sa, att om man skjuter vargar för att få fler vargar…
– Nej, men vi har satt upp ett mål, för vår varg- och rovdjursstam som vi har, och då ska vi hålla oss till det, men den rovdjursstam som vi har ska ju också vara frisk och genetiskt bra. Det finns ju en förklaring till varför man gör då en avskjutning för att kunna ta in annat genetiskt material.
L: Man får en känsla av att - hur bråttom är det - ser du, har du den här undergångsteorin att nu är det, det får lov att kosta väldigt mycket för människors bekvämlighet, det är bråttom med omställningen.
– Ja, det är bråttom, men jag är ju aldrig någon sådan där undergångsmänniska, för jag tror på teknikutveckling,. Jag tror på att vi äntligen globalt kan hitta lösningen, det är ju det goda med globaliseringen att lösningarna finns överallt i världen och plockar vi ihop det kan vi också ge svaren. Men det är klart att det kommer att krävas investeringar, det kommer att krävas ambitiösa mål, det kommer att behövas styrmedel för att vi ska nå dit.
– Vi har ju visat att vi är beredda att göra det. Vi har också nått ett bra resultat. Men jag tror att vi måste också inse att i det här hotet ligger också en gigantisk möjlighet, att ställa om.
L: Tror du att kärnkraften är här för att stanna? De andra - räcker vindkraft, vågkraft och energiskogen?
– Globalt tror jag att kärnkraften kommer att fortsätta att finnas. Sedan i vilken utsträckning - IAEA säger ju att den kommer att minska i betydelse. Det tror jag också, men det är många länder som inte kan göra något annat val. Men däremot vet jag att energieffektivisering kommer att vara det absolut bästa energislaget framöver också för klimatet, och sedan kommer det att byggas väldigt mycket förnybart.
– Jag tror att det är viktigt att se att det förnybara har en dimension som de här storskaliga energikällorna inte har - nämligen fattigdomsdimensionen. För ska fattiga länder i Afrika få energi så måste det vara vindkraft, solkraft, vågkraft.
L: Men ditt parti mår ju väldigt dåligt av kärnkraften.
– Mitt parti mår väldigt bra av att vi bygger ut det förnybara. Vi har aldrig byggt så mycket vindkraft som nu, vi har aldrig haft så stor andel förnybart. Vi har aldrig haft en så stark omställning och bioenergin har gått om oljan när det gäller energi i dag.
L: Men medlemmarna drasar lite grand över ditt beslut, eller över regerings beslut då, överenskommelsen om att acceptera att fler kärnkraftverk…?
– Jag kan bara konstatera att när vi hade diskussion om det på stämman så fick jag fullt stöd för det vi har gjort, men det är klart att det är ett stort steg att byta strategi. Men om man har hållit på i 35 år med att försöka avveckla kärnkraften, då kan man ju fundera: Har det varit rätt strategi? Det här är kanske en bättre strategi, att få det man vill ha. Förnybart, energieffektivisering, klimatomställning. Det kanske är en bra strategi.
Tack så mycket.
Slutkommentar, Lotta:
Maud Olofsson pratar fort och mycket. Hon är alliansens trognaste partner och har fått betala ett högt pris för detta. Hon ville inte bli ännu en centerledare som hotade det borgerliga samarbetet. Göran Perssons dryga stil hjälpte henne att ta avstånd från sossarna. Nu får hon slita för att återfå förtroendet intern särskilt i landsbygds och miljöfrågor.
Slutkommentar, Marie:
Maud Olofsson är pressad. Det märks. Maud är egentligen en alldeles supertrevlig, omtänksam kvinna från Norrland. Hon är den minst tillgjorda och förställda politiker man kan tänka sig. Hon är som hon verkar. Men just nu räcker inte det, och det märks på partiledaren och på partiet.
