Det finns inte så mycket att glädjas över när det gäller valresultatet. Att regeringen Reinfeldt sitter kvar är mycket väntat, liksom att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Det värsta är att Sverigedemokraterna inte bara blir vågmästare utan också valets verkliga vinnare. Inte ens alliansen har anledning att vara nöjda. Den fick ingen egen majoritet, det blev inget jubel från väljarna för den förda politiken.
Socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid. Det finns många orsaker till det. Fyra år av gnällande och skällande på regeringen. Fyra år av väntande för oss väljare, först på den socialdemokratiska politiken och sedan på de rödgrönas politik. Valmanifestet kom för sent och framför allt kom diskussionen om klyftornas Sverige, de maktlösa människornas situation, alldeles för sent. De sista dagarna blev det nerv i valrörelsen när de rödgröna pressade regeringen på en politik som inte ens Fredrik Reinfeldt kunde försvara eller förklara. Men det räckte givetvis inte.

Socialdemokratin måste ta sin politiska kris på allvar. Partiet förlorade fem procentenheter sedan förra valet. Men allt kan inte skyllas på Mona Sahlin. Hon har gjort en fantastisk valrörelse utifrån den hårda kritik hon mött de senaste två åren.
Partiets kris kommer från 80-talet. Till och med Olof Palme började ifrågasätta vad det var för samhälle som partiet skapat. Ingvar Carlsson och Göran Persson har ett stort ansvar för bristen på förnyelse inom partiet. De gjorde ingenting för att förnya politiken och för att ge socialdemokratin en roll i 2000-talets samhälle.
Vi ska också notera att det här är den första valrörelsen som socialdemokratins partiledare fått stå ensam på barrikaden utan LO. Wanja Lundby-Wedin har på grund av sitt förlorade förtroende inte kunna användas i valrörelsen.

Kommentarerna från de etablerade partierna efter valresultatet gör mig dock väldigt orolig. De säger att nu börjar kampen mot Sverigedemokraterna, Lars Ohly gick inte in i sminket när Jimmie Åkesson satt där, ursäkta men vad är det för trams. Nu har de spottat på Sverigedemokraterna hela valrörelsen och vägrat diskutera deras politik. Åkesson kan tacka ett samlat maktetablissemang för sin plats i riksdagen. Ska de nu fortsätta att frysa ut honom och inte prata politik och bemöta hans fördomar blir han säkert största parti inom några år. Fattar inte erfarna politiker att människor i Sverige står upp för demokratin och att de proteströstar när den sätts ur spel?