Förra året uttalade sig flera personer i din partistyrelse i en artikel i Expressen. "Kubanerna är lika fria som vi är i Sverige", sa partistyrelseledamoten Vilmer Andersen. ”Jakten på Vänsterpartiet som odemokratiskt har ibland inneburit att det har blivit onödigt hårda markeringar mot Kuba", sa Anders Neergaard, också ledamot i partistyrelsen. Är det här okej att ledamöter i styrelsen uttalar sig så här om Kuba?
– Ja. Men jag håller inte med. Vi ska vara ett parti med högt i tak och man får tycka så där, det är inga problem för mig. Vänsterpartiet däremot är väldigt tydligt med att människor på Kuba inte har samma frihet som vi. Det är ett samhälle som är beskuret när det gäller människors frihet på mycket avgörande områden. Till exempel har man inte strejkrätten, organisationsrätten eller ens att man kan gå med i vilka partier eller andra organisationer som man vill. Man har inte yttrandefrihet, inte demonstrationsrätt...
– Det här är tydliga inskränkningar jämfört med ett samhälle som vårt, där vi faktiskt njuter av att ha dessa friheter. Det får ju inte finnas någon tvekan om att vi vill att människor ska ha tillgång till de friheterna oavsett var i världen man bor. Så Vänsterpartiets uppfattning stämmer inte överens med det som de här partistyrelseledamöterna…
Fast det här är ju Vänsterpartiets högsta representanter, några av dem i alla fall?
– Vi är ju 25 ordinarie i Vänsterpartiets partistyrelse och vi har en kongress som mycket klokt beslutade att avslå en motion som förespråkade att vi skulle tona ner kritiken mot Kuba. Så Mikael Wiehe och andra som förespråkade det får fortsätta att vara ledsna. Vi är ett parti som står upp för mänskliga rättigheter och demokrati oavsett i vilka länder som vi pratar om.
Tror du att jag skulle få ställa den här typen av frågor till Fidel Castro, om jag fick en intervju med honom?
– Nej. Jag tror inte att du skulle få en intervju med honom.
Men vad säger du om demokratisynen i Vänsterpartiet? När det ändå finns flera stycken så pass högt uppsatta personer som säger att kubaner är lika fria som vi är i Sverige, men bland annat Amnesty fördömer ju Kuba som en diktatur i stort sätt och det är väl den allmänna uppfattningen, att Kuba är en diktatur?
– Jag försöker att vara väldigt tydlig här med att det här är en uppfattning som inte grundar sig på fakta utan på något sorts önsketänkande om vad vi vill att Kuba ska vara. Kuba var en gång hoppet för människor i Latinamerika, eller vänta Kuba är det fortfarande och det måste vi också ta med i beräkningen. Vad är det som gör att fattiga människor i Sao Paolos förstäder, i Caracas förstäder, ser Kuba som ett exempel? Man måste ställa sig den frågan, för det är en diktatur. Vill de ha diktatur?, nej, men de ser ett samhälle där fattiga människor faktiskt får sjukvård. Där de får utbildning och det ska man inte glömma heller att Kubas exempel i Latinamerika beror inte på att det är en diktatur som förtrycker människor och fängslar oliktänkande utan det beror på att de också har andra beståndsdelar som människor känner en tilltro till.
– Vilmer förirrar sig där. Han tror ju att friheten enbart är att man har rätten till en god utbildning och en god sjukvård, men friheten är ju så oändligt mycket mer. Den är också att kunna uttrycka sig fritt att kunna vara den man är. Att kunna uttrycka sin sexualitet, att kunna organisera sig politiskt. Att kunna vara med i ett politiskt parti som inte har makten. Det är frihet. Jag är med i ett politiskt parti som inte har makt och jag vill ju verkligen värna om alla människors möjligheter att organisera sig för att påverka och förändra. Det vill vi att kubanerna också ska få rätt till. Att förirra sig fel i den frågan, det får vänsterpartiet som parti aldrig göra.
Anders Neergaard sitter väl fortfarande med i partistyrelsen?
– Han har avgått, han gjorde det som en protest mot att vi gick in i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, det var på partistyrelsemötet 5-6 december. Eller 6-7 december…
Då får ni nog uppdatera hemsidan…
– Ja, han valdes vid förra kongressen, men då meddelande han att han skulle inte delta längre, för han tyckte att det här var fel beslut.