När du sommartalade i Gnesta nyligen så var feminismen i fokus. Jämförde man ditt valmanifest med Gudrun Schymans valmanifest var det mycket mer feminism i hennes valmanifest, än det var i Vänsterns förra valet. Känner du att ni tappat den frågan litegrann efter Gudrun Schymans tid som partiledare?
– Nej, det känner jag inte. Feminismen är äldre i Vänsterpartiet än Gudrun Schyman och den fortsätter naturligtvis efter att Gudrun Schyman lämnade, feminismen är väldigt väl rotad i Vänsterpartiet. Vi har två perspektiv. Det är socialism och feminism. Men jag känner mig mycket oroad över samhällsutvecklingen, där har feminismen trängts tillbaka och där har kampen för kvinnors rättigheter tagit ett steg tillbaka, eller tvingats ta steg tillbaka. Det oroar mig. Det gör att vi har ett ansvar som det enda feministiska partiet, det enda uttalat feministiska partiet i Sveriges riksdag att faktiskt lyfta fram och driva de frågorna på dagordningen. Det här sommartalet var mycket väl genomtänkt av den anledningen, att vi ser hur kvinnors rättigheter i dag ifrågasätts på ett sätt som inte var möjligt för tio år sedan.
Är socialdemokraterna inte ett uttalat feministiskt parti?
– Alltså, det finns de som kallar sig för feminister, jag skulle tro att det gäller Miljöpartiet, Folkpartiet också i viss utsträckning. Men om vi ser till den feministiska analys och den feministiska praktik som man bedriver så menar jag att det finns mycket i övrigt att önska och vi är det parti som inte bara tidigast tog ställning som feministiskt parti, utan som också utvecklat de här teorierna i praktiken. Det menar jag syns i de politiska krav vi driver. Men jag är väldigt glad för att socialdemokratin nu helhjärtat stöder kravet på rätten till heltid. Vilket inte var fallet före förra valet, då sköt man på den frågan till efter valet, och därmed blev det inget.

Vad finns det i övrigt att önska annars, när det gäller Miljöpartiet och Socialdemokraternas feministiska politik?
– Det är framför allt synen på könsmaktsordningen som en maktstruktur, det handlar om makt. Oavsett om vi pratar om lön, om mäns våld mot kvinnor eller annan underordning så handlar det om makt och där kan man inte individualisera problemen. Det går inte att säga att det är onda män som slår sina kvinnor, vilket ju är sant i någon mening. Samtidigt bär vi alla samhällsmedborgare, både män och kvinnor, upp en ordning som tillåter dessa män att agera som de gör. Det är den analysen, som också får effekt på politiken, som jag också tycker är viktig att Vänsterpartiet står för.