- Du tycker inte att jag gör det tillräckligt?

L: Du skäller alltid på sossarna.

- De skäller på mig. Hela tiden kan jag säga. Vi har ju väldigt olika åsikter och det är klart att valet i höst avgör ju vilken väg vi ska gå. Nu har vi ju, under de här fyra åren, tagit fram rätt stora reformer, de är delvis beslutade, en del har genomförandet påbörjats inom, men ska utbildningspolitiken kunna vändas om i den riktning som vi vill, så krävs det några år till, för skolan är en så stor organisation, ett stort system, och det är klart att för mig är det viktigt för mig att berätta detta för väljarna. Vill man ha vår skolpolitik, betyg och kunskapskrav och allt vad det är. Så ska man inte tro att det är avslutat, för det är det inte.

L: Jag läste några böcker om skolpolitikens historia, och det var ju bedrövligt. Hur man har kastat mellan olika regeringar, fram och tillbaks och nya påbud oavsett vilken regering som kommer och så tänker man så här att det är ju ett under att skolan fungerar och så tänker man så här att den fungerar ju kanske inte så där jättebra. Hade varit smart med en blocköverskridande överenskommelse om skolan, för att få långsiktighet och lugn och ro?

- Om vi inte hade velat ändra nu, skolan, så hade det blivit lugn och ro, men hade det blivit bättre? Så det är klart att hade inte jag och vi i Folkpartiet drivit den här linjen nu i 15 år nu, med en ny svensk skolpolitik, och nu genomfört den så hade det ju varit lugn och ro, om det just är lugn och ro som är det centrala.

L: Det ska vara en bra skola…

- Ja, just det, och där tycker man ju olika, vad som är en bra skola.

L: Men finns det inte några band där ni är ganska överens i alla fall.

- Ja, jag ser att Socialdemokraterna flyttar sina positioner åt vårt håll med stormsteg just nu, så vi får det samförståndet som du eftersträvar, tror jag.

L: Du tror att det kommer att bli det?

- Men om de säger ”det här river vi inte upp”, då är det ju samförstånd. I stället för att jag har sålt ut hälften på vägen, så tror jag att vi delvis hamnar där. Men sedan så har vi ju två partier till, och jag satt ju här i det här rummet med de tre rödgröna partierna och fråga vad de tyckte om betyg och några andra frågor och Socialdemokraterna säger att ”vi vill ha samförstånd”. Men vad tycker ni? ”Ja, vi vill ha samförstånd”… Jaha, har ni någon åsikt i sak? ”Ja, vi vill ha samförstånd”. Ja, OK, men sedan finns det två partier till men de vill absolut inte ha samförstånd och de är ju inte ens överens inbördes, Vänsterpartiet, inte bara att de vill avskaffa betyg: de vill avskaffa läxorna i skolan. Så vi har rätt, det är så med en del frågor, det är lätt att säga ”samförstånd” men tycker man helt olika så blir det ju inget samförstånd. Ni är ju två, varför måste ni vara två, kan inte ni vara i samförstånd?

- Ni tycker olika och det är därför ni är två, så är det. Olika åsikter om hur saker och ting ska utvecklas och då får ju väljarna avgöra lite så här. Det är väl inte hela världen i en demokrati om väljarna får avgöra.

L: Ja, men det är ju för barnen, och för lärarna och för skol… resultatet, jag menar, vi har ju en skola som inte är på topp alltså. Det är därför man känner att man skulle behöva lite långsiktighet och jag menar om ni skulle förlora valet så kommer ni in och river upp det och så… det blir ju eleverna och lärarna som drabbas.

- Ja, fast… skolan styrs av demokratiska beslut och det finns inget, ja det finns om väljarna vill byta inriktning på utbildningspolitiken så får man naturligtvis göra det. Och det är möjligt att Mona Sahlin är på väg åt vårt håll i flera frågor, men det hjälper ju inte när hon har två andra som absolut vägrar.

L: Ja vänstern är väl foglig? De fogar ju inte sig…

M: Vad anser du vara det största problemet med skolan som den har varit, eller är i dag?

- Ja, det är att för många elever som kommer från hem utan studietradition – vi kan kalla det för arbetarhem om ni vill – misslyckas i skolan. Det är det stora… att resultaten är för låga och de är främst de eleverna, den gruppen elever som drabbas av det.

M: Och hur ändrar man så att de inte drabbas?

- Jag tror att det är så här, att de elever, de barn och ungdomar som växer upp i hem där man har en akademisk studietradition och där föräldrarna tycker att utbildning är viktigt, föräldrar som ligger på och läser läxor med barnen, de har själva goda kunskaper så de kan läsa läxor långt upp i åren med barnen – ungdomarna. Höga krav har de. De eleverna, de kommer att lyckas egentligen oavsett hur skolan är upplagd. Men sedan finns det en annan grupp elever, där det inte ställs krav i hemmet, det finns inga förväntningar hemifrån på några skolresultat, det är de eleverna man sviker allra mest om man har en skola som är fri från krav. Så det handlar rätt mycket om att ha tydliga kunskapskrav, utvärdera och kommunicera resultat så att föräldrar begriper. Inte genom något lulli-lull, utan tydligt så att föräldrar och hem förstår vad resultatet är. Och sedan sätta in hjälp och stöd naturligtvis för de elever som behöver det, men man har trott i svensk skolpolitik att man har varit snäll mot barn med svårigheter om man inte har ställt några krav. Det är det som har varit det stora felet.

M: Ibland när man hör dig prata om skolpolitiken, så är det verkligen väldigt långt bort från det där bildningsidealet utan det är skola som… kunskap, och sedan ska man snabbt ut i arbetslivet och så. Den här föreställningen att det kanske är bra för människor att såsa runt lite på universitetet, att ta lite tid på sig…

- Ja, vi är väl det land i världen för utströmning från högskolan så det skulle vara så väldigt lite av den varan… om man kallar det för såsning, det vet jag inte.

M: Det vi gör, vi reser ju runt ett eller två år också…

M: Men även det här bildningsidealet, att prata om det, som kanske finns mer i Storbritannien där man läser en annan typ av utbildning. Där ju många vd-ar har läst sina grekiska tragedier och pratar inte sällan grekiska, eller förstår klassisk grekiska, och i Sverige har vi civilingenjörer som är vd, alltså vi har en annan… där traditionell bildning och humanism inte står så högt i kurs.

- Det är riktigt. Dels så har vi väl… jag vet inte hur mycket egentligen som är historisk tradition i detta i Sverige, eller inte, men vi har en... definitivt så är det så att utbildningspolitiken under efterkrigstiden har varit enormt inriktad på att … ett produktionsfokus, ett arbetsmarknadsfokus, så när man ska göra en ny läroplan i Sverige, då kallar man ihop Svenskt Näringsliv och LO, och så funderar man: ”Vad tycker ni?”.

M: Det är ju gräsligt egentligen.

- Ja, just det, det kan man säga, det är ingen som pratar om grekiska dramer där, jag lovar. Det är de instrumentella ämnena, som naturligtvis också är oerhört viktiga. Det finns inga aktörer i samhället, det finns inga organisationer i samhället som tycker att vi ska ha mer historieundervisning.

- Jo, jag tycker det. Historieämnet är det enda ämnet som får mer tid i de nya skolreformerna, genom att ämnet har blivit obligatoriskt på gymnasieskolan. Jag håller med om det här. De ämnena som har varit de stora förlorarna under efterkrigstiden, det är svenska och historia. De kulturbärande ämnena om man får kalla dem det. Svenska har också haft en uppdelning i två olika delar, nämligen i svenska språket, det här att man lär sig läsa och skriva, och sådant och sedan litteraturhistoria och inom svenskämnet så har det också skett en prioritering där litteraturhistoria har fått stå tillbaka. Att kunna sin Strindberg så att säga. Det är nedprioriterat i modern svensk skolpolitik. I Polen och Östeuropa så är det en självklarhet att man läser de stora nationalförfattarna. I Sverige är det ingen självklarhet.

M: Men du är egentligen för det?

M: Men det du ändå har fokuserat på är ändå disciplin och betyg…

- Ja. Du får ju inga bildningsideal om det är stökigt i klassrummet, så det hänger väl ihop det också, men de stora reformerna, det som blir omdebatterat, det är ju det här med kvarsittning. Det är inte de stora reformerna vi gör, de stora reformerna vi gör är läroplansreformer. Det är på gång nu! De här läroplansreformerna kommer att avvika från de tidigare. Det kommer att stå i historieämnet att eleverna ska lära sig om Antiken och vikingatiden och allt var det är. Det har liksom inte varit uppstyrt tidigare. Nu vill man kasta ut kanske debatten om religionsämnet, där man säger att alla religioner är lika mycket värda och varför ska man lära sig just särskilt om kristendom och det menar jag är… Kristendomen är inte bara en religion, det är ett väldigt starkt kulturarv i Sverige. Så det, de här läroplansreformerna kommer att betona bildning, men vi kommer också lära oss matte och NO, så är det.

L: Du, jag höll faktiskt på att ramla av stolen när du gick ut och sa att du vill förstatliga skolan.

L: Jamen det hade jag inte tänkt om dig.

- Absolut. Jag har varit kommunalråd i 12 år. Jag vet att skolan behöver förstatligas. Det är en av de mest misslyckade skolreformerna i modern tid och då kan jag säga att konkurrensen är ändå ganska hård. Men det var inte för skolans skull man kommunaliserade skolan, det var för kommunernas skull, det var för kommunalråden. Det var inga lärare som krävde det, det var kommunalråden som krävde det. Sedan var det någon allmän trend på 90-talet, med decentralisering. De moderna kommunerna har ju skapats på 1860-talet i Sverige. De har egentligen alltid dominerats av området socialtjänst. De har haft brandkår, socialtjänsten har varit det dominerande. Det är t o m så att för att bli så att säga, att man kan utbilda sig i högskolan i Sverige till att bli byråkrat, eller att bli socialarbetare, så går man samma utbildning, nämligen Socialhögskolan, det är samma sak. Den kommunala byråkratin och Socialtjänsten det är samma sak. När kommunen plötsligt får hand om skola så tenderar man att behandla den också som om det vore en omsorgsinstitution. Kunskapsidealen, bildningsidealen, det finns liksom inte. Dessutom så vill man då med lärarna, som har haft… plötsligt ska de in i den kommunala lönestrukturen och de ska ha lika många arbetade timmar sin all annan personal och så tycker lärarna att det blir en kraftig försämring av arbetsvillkoren. Kommunaliseringen har varit en – vi hade en flummig skolpolitik innan, men detta har drivit det ytterligare.

L: Kommer du att driva det i valrörelsen?

L: Får du med dig de andra Allianspartierna?

- Nej. Jag tror så här. Ska jag vara helt ärlig – om ni lovar att inte berätta det för någon…

- …så kan jag väl säga, att de går med på det just före augusti, den chansen är rätt låg, jag tror, att en del saker måste man nog inse att man måste driva långsiktigt. Jag märker ju att de partier som stod bakom kommunaliseringen för en så där 20 år sedan och då var otroligt entusiastiska. De talar inte längre om kommunalisering med samma entusiasm.

L: Det var väl ett misslyckande?

- Det tror jag är första steget till att ompröva.

M: Hur går det då med friskolorna, om skolorna förstatligas? 

- De blir ju kvar som fristående aktörer, men får ju då staten som motpart i stället för kommunen så det är ju, när friskolorna… Vi har ju haft vissa få friskolor under mycket lång tid egentligen, under hela 1900-talet, Judiska skolan, Estniska skolan grundades ju av de ester som kom hit 1944-45, som flyktingar, och då var det ju så här att, det var ju de som kom hit som var lärare, de grundade Estniska skolan, de hade sin egen läroplan, sina egna böcker. Svenska staten ansåg aldrig att det här behöver vi styra upp, för de styr sig själva. Så hade vi ett regelverk för de kommunala skolorna och så hade friskolorna inga regler alls… Det där ändrar vi ju nu och det måste vi ju ändra för nu är de friskolor som växer fram inte kompletterande nischskolor på det sättet. De är konkurrerande skolor med den kommunala skolan. Då ska det gälla lika villkor! Ska man ha konkurrens, ska man ha lika villkor, och det är den stora skillnaden med de lagar som vi har nu. Lika villkor, lika regler så långt det går.

L: Finns det något mer som du kan tänka dig att förstatliga? 

- Njae, men om man bestämmer att en sak ska vara offentlig, statligt, kommunalt, så är det ju liksom mera… Det blir en fråga sköts det här bäst på statlig nivå eller på regional nivå eller kommunal nivå? Det varierar väl i olika frågor. Men just skolan tror jag att det finns ett väldigt intresse av att den ät likvärdig i någon mening och jag menar också att den är pragmatisk, att kvalitén har ju inte gått att upprätthålla.