Folkpartiet kritiserades under Leijonborgs ledning för att vara toppstyrt, taktiserande och präglat av en tystnadskultur. Bland kritikerna fanns partiets egen etikkommission, som i en rapport bland annat konstaterade att ”det har framkommit att det under senare år har växt fram en oro för att yttra sig mot ledningens uppfattning". Håller du med om det kommissionen kom fram till?
– Det bygger ju på intervjuer av människor som har sagt så, och de som har sagt så har naturligtvis upplevt det, så det går inte att säga att de upplevelserna är fel. Samtidigt sitter - nu är jag partiledare - jag var ju en i ledningen då också, vem är jag att säga att de har fel. Det är klart att den upplevelsen har funnits och det ansvaret som jag har, och vi har som i dag sitter i partiledningen, det är naturligtvis att jobba på ett sätt så att människor inte ska känna så.
Finns de här problemen kvar i partiet?
– Man får nästan fråga: Anser jag att partiet är toppstyrt eller inte? Det är i sådant fall jag som styr. Jag försöker ju att lyssna allt vad jag kan. Men jag är helt övertygad om att det finns personer som tycker att de inte får ett tillräckligt inflytande, det kommer det att göra. Men jag och den nya partiledningen har tagit till oss mycket av den kritik som fanns. Men sedan man får ju kämpa när man är chef i vilken organisation som helst, så får man kämpa varje dag med sitt ledarskap. Att vara mån om att inkludera många och så vidare men att någon är missnöjd går inte att utesluta nu heller
Hur har ni arbetat för att lyfta taket?
– Det är både formella och informella saker. Till exempel så har vi infört vad vi kallar för partiråd. Vi har ju landsmöte vartannat år och där emellan är det partiledningen som bestämmer och styr i partiet. Nu har vi infört ett partiråd där varje länsförbund får utse representanter och samlas oftare och fatta beslut i viktiga frågor. Till exempel hela vårt EU-valsprogram, det var ett partiråd som bestämde innan. Förut så hade det varit styrelsen och ledningen som hade gjort det. Så nu man resa från Kalmar och Luleå och komma och diskutera och bestämma. Det är en konkret förändring som vi har gjort.
– Sedan är det mycket attityder också, hur människor känner sig bemötta. Och som de flesta ledare så kämpar vi hela tiden med att försöka vara inkluderande för alla men jag utesluter inte att någon ändå tycker att det är otillräckligt, så är det säkert.