I höstbudgeten som läggs snart skjuter ni till 23 000 utbildningsplatser årligen under 2010 och 2011. Kommer de arbetslösa som tar dessa utbildningsplatser synas i arbetslöshetsstatistiken?
– Ja. Statistiken är ju omlagd nu så att den svarar mot europeisk statistik. Uppriktigt sagt så vet jag inte hur reglerna för arbetsförmedlingen, hur den statistiken är uppbyggd. Det har jag inte funderat så mycket på faktiskt.
Ni kritiserade ju Socialdemokraterna för att arbetslösa som studerar inte syntes i statistiken. Kommer ni att göra samma sak?
– Sverige hade ju tidigare ett eget redovisningssystem, som innebar att vi hade mycket lägre arbetslöshet i vår statistik än alla andra länder i Europa, beroende på att de redovisade på ett annat sätt. Nu är det omlagt så att vi redovisar på samma sätt i hela Europa. Men statistik, det här är ju 23 000, det blir mer för att 23 000 platser i verkligheten, det är fler individer för de flesta läser inte heltid och så vidare och alla läser inte ett helt år. Så här är det kanske 30 000 - 40 000 individer som i stället för att gå och slå dank får en utbildning och det är ju något positivt.
Du vill införa ett nytt lärlingssystem, där ungdomar mellan 16 och 21 år jobbar som lärlingar till en lägre lön. Du har pratat om nivåer på 40-50 procent av den ordinarie lönen. Finns det inte risk att företagen utnyttjar billig arbetskraft under en period, och sedan inte anställer dem?
– Då får man väl titta på hur det funkar i de länder som har det här systemet. Danmark och Tyskland är väl de två länder man framför allt kan jämföra med. Om man inför ett sådant här system med lärlingsutbildning så blir det ju parterna som avgör lönenivåerna. I Danmark om man tar det som exempel, så förekommer det då att ungdomar som är i 16-, 17-, 18-årsåldern kan ha lönenivåer som är 40-50 procent av en vuxen. När man kommer upp i 21-årsåldern, då är det ju högre, det trappas det upp hela tiden, det är olika i olika branscher, men ungefär.
– Det finns risker med precis allting, men det stora problemet i dag är att en väldigt stor grupp ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden, de får inga jobb. Jag tycker att det är rimligt att den som är 20 år och inte har haft några jobb och inte har någon arbetslivserfarenhet, att det är bättre att den personen får ett jobb med en lägre lön än att personen går arbetslös och får socialbidrag. Det är väl klart att en arbetsgivare tänker "Kan jag få nytta av personen?". Det är precis därför de inte får arbete i dag de här 20-åringarna, därför om man ska betala nästan samma lön som för en 40-åring, så inser man att 20-åringen är ett osäkert kort, för han eller hon har ingen erfarenhet. De höga svenska ingångslönerna är en viktig förklaring till ungdomsarbetslösheten.
För att genomföra detta krävs undantag från las. Innebär inte detta att man luckrar upp las?
– Det krävs det väl inte. Det kan man göra på den vägen, men jag ser framför mig att vi behöver särskilda avtal för parterna, att ta det genom avtalsvägen.
Behöver ni lagstifta?
– Nja, det beror ju på om parterna löser det eller inte så den frågan går inte riktigt att besvara. "Kanske" är svaret. Då såg jag direkt efter att jag hade lagt fram det förslaget i Almedalen, jag tror att det var samma dag eller dagen efter, då togs det initiativ från Teknikföretagen och Metall, alltså verkstadsindustrins båda parter om att nu börja förhandla om något som kallades för introduktionslön för ungdomar, vilket naturligtvis är ett annat ord för exakt samma sak. Så det är fler som har sett det här och det finns processer på gång. Men mer grundläggande så märker ju jag, ett starkt stöd för tanken att låt oss acceptera att en 19-20-åring inte tjänar samma som en 35-åring, och att det är bättre att de har jobb.
LO säger blankt nej. Kan du tänka dig att genomföra detta mot fackets vilja?
– Jag tror inte att det går att genomdriva fullt ut mot fackets vilja, därför att det bygger ju på att man accepterar lönenivåer för 18-, 19- och 20-åringar som är lägre. Eftersom lönen bestäms ju av avtal, så det går inte. Men jag uppfattar inte att LO säger blankt nej.
Men de säger ju blankt nej till att ändra lagstiftningen, las?
– Ja, just precis, då säger vi att det går att komma fram avtalsvägen, och det säger de inte blankt nej till. De viktiga för mig är ju att vi åstadkommer detta. Jag har sagt när jag har fått frågan "utesluter jag lagstiftningsförändringar". Nej, det finns ingen anledning att utesluta det, men bästa är ju om det går avtalsvägen.
Har ni Moderaterna och de andra Allianspartierna med er på det?
– Det vet jag inte än. Om det sker avtalsvägen så utgår jag ifrån att ingen regering har några invändningar. Jag uppfattar en attitydförändring när man talar med människor inom fackföreningsrörelsen, i de olika facken. Det är allt fler i dag som erkänner att det här med ungdomsarbetslöshet är ett stort problem, och det är inte bara det att det blir extra många unga arbetslösa när det är lågkonjunktur, utan det är ett strukturellt problem i Sverige. När man ska finna förklaringar för det så finns det nästan ingen som inte pekar på att vi har VÄLDIGT höga ingångslöner.
Din partisekreterare Erik Ullenhag säger att han vill ha uppluckring av las och hårdare regler för stridsåtgärder. Är ni överens om detta?
– Det finns en arbetsgrupp inom Folkpartiet som har lagt fram det här förslaget, det ska behandlas på vårt landsmöte i höst och jag vet naturligtvis om att de har funderat i den riktningen, Erik har lett den arbetsgruppen. Jag tycker att det finns problem med dagens arbetsrätt, det är ibland för stelbent och inflexibelt. Men jag ska redogöra exakt vad jag tycker när de där förslagen kommer. Vi ska ta hand om det här i partistyrelsen.
Men om ni går den här vägen så är det både du och Maud Olofsson som tycker att las bör luckras upp, Reinfeldt och Littorin vill ju inte röra las över huvud taget, den är väldigt bra som den är säger de. Om ni får med er Kristdemokraterna, måste Reinfeldt och Moderaterna ge med sig på denna fråga då?
– Det funkar ju inte så att man…
Tre mot en?
– Ja, men det funkar ändå inte så. Utan det är ju man måste bli överens alla fyra. För det första så har Folkpartiet ännu inte tagit ställning till detta. För det andra så uppfattar jag att Kristdemokraterna har samma uppfattning som Moderata Samlingspartiet, så några av förutsättningarna som du räknar upp där gäller ju inte, men man måste ju börja… Jag förstår att utifrån er utgångspunkt så tycker ni att det här är en intressantaste, tre mot en men för mig så blir det viktigaste "Är detta ett stort problem i Sverige eller är det inte det?". Jag tycker att det finns tillräckligt mycket som visar på att det är för stela regler i Sverige. Sedan får vi ju diskutera: Ska vi göra just så här eller på något annat sätt?
Men Littorin säger när man pratar med honom om det att ni hade en överenskommelse i Alliansen, att las ska inte röras, och den håller säger han, det är inget som ska röras.
– Ja, överenskommelserna som vi träffade 2006 gäller ju denna mandatperiod. Det är klart att det förslag som den här arbetsgruppen tar fram handlar om nästa mandatperiod, så vårt gemensamma Alliansvalmanifest inför nästa period ska förhandlas i vår här, så Littorin har helt rätt. Att för denna mandatperiod har vi en överenskommelse och den tänker vi naturligtvis hedra.
Tror du att regeringen kommer att dra upp las under nästa mandatperiod?
– Det vill jag i dag inte spekulera i. Nu ska vi först inom Folkpartiet diskutera hur vi ser på detta och ta ställning till det på vårt landsmöte, och sedan får vi se.
Du har fortsatt att prata om obligatorisk a-kassa, långt efter att förslaget kastats i papperskorgen. Varför är du så mån om en obligatorisk a-kassa?
– Av flera skäl. Dels därför att det är drygt en miljon människor som står utanför. Jag är helt medveten om att antalet ökade när vi genomförde avgiftshöjningar, det var ju rätt många även innan som stod utanför. Och det är inte bra för då är det säkert så att många tänker att risken för mig att bli arbetslös är så liten så jag struntar i det här, jag behöver inte det där. Men så plötsligt blir det lågkonjunktur och så blir man arbetslös ändå.
– Då inträffar två saker, det ena är att då måste ändå samhället gå in och försörja de här personerna därför att ingen av oss, för jag kan inte tänka mig att någon i Sverige säger att "sorry, du var inte med i A-kassan, du får svälta ihjäl" så är ingen beredd att säga, utan vi i samhället kommer ändå att få gå in och försörja dessa personer. Då är det bättre, tycker jag, att alla från början är med i en arbetslöshetsförsäkring. Då måste den vara obligatorisk. Annars har man den här situationen att många inte är med och så måste man ändå hjälpa de personerna. Då har man inte betalt sin avgift men man får ändå ut förmånerna efteråt och det tycker jag är orimligt.