Hbt-frågorna brukar lyftas fram av Folkpartiet, men dem hör man er inte prata så mycket om nu för tiden. Vart har hbt-frågorna tagit vägen?
– Det är ju när striderna har stått kring de här stora besluten på området, registrerat partnerskap först, sedan adoption för homosexuella så att de kan adoptera barn och sedan att man ska få gifta sig, så har vi varit väldigt pådrivande både när det gäller debatter och beslutsprocesserna. Det finns väl ytterligare en del frågor på området där beslut ännu inte har fattats, men vi har ett starkt engagemang eftersom alla människor har samma värde oavsett sexuell läggning, i det här fallet.
Bistånd är en annan fråga som Folkpartiet alltid haft högt på agendan. Varför pratar du aldrig bistånd?
– Jo, jag talar rätt mycket om tredje världen och inte minst i EU-valrörelsen. Där spelar det en rätt stor roll det här med jordbrukspolitiken som Europa får gentemot till exempel Afrikas länder. Vi i den här regeringen är den första i modern tid som har uppnått enprocentsmålet. Det är ju tack vare att vi och - det är väl också ytterligare något parti som tycker så - men det var då rakt ingen enighet i den här regeringen om att vi ska ha en procent, utan det har vi förhandlat oss till.
Men jordbrukspolitik inom EU och bistånd är väl ändå två olika frågor?
– Ja, det hör ju i högsta grad ihop. Om vi ger bistånd till länder i Afrika men sedan vägrar att köpa deras produkter så kommer de ändå inte att utvecklas, så visst hänger det mycket ihop. Den ekonomiska utvecklingen hänger ju för många afrikanska länder på att man kan få avsättning för sina jordbruksprodukter, för mat klarar alla länder av att producera. Sedan kan de ju inte göra mobiltelefoner, många av dem, men jordbruksprodukter kan de producera, och sätter vi oss och gör handelshinder mot dessa länder så är det orättvist. Men biståndet är i och för sig en annan fråga, men det är exakt samma problematik. Men jag vill ju understryka att den här regeringen är den första som på mycket lång tid når en procentmålet.
Socialförsäkringar är ytterligare en fråga som brukar ligga Folkpartiet varmt om hjärtat. Varför syns inte Folkpartiet när de frågorna diskuteras?
– Det var väl en märklig slutsats. Det var väl en huvudnyhet från mitt Almedalstal att vi kräver obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och jag tycker att det är en viktig förändring som krävs i vårt socialförsäkringssystem att alla människor omfattas av arbetslöshetsförsäkring. Vi har ju en frivillig sådan i Sverige i dag som i allt väsentligt organiseras av facken, men det gör att människor står utanför mycket. Jag tycker att det är dåligt därför det finns rätt många människor som borde ha försäkringsskydd men som inte har det.
En fråga som ni däremot pratar väldigt mycket om är utbildning. Folkpartiet är väldigt förknippat med utbildningsfrågorna. Två av fyra av era ministrar jobbar med det här. Finns det risk att ni anses vara ett smalt parti när bilden av er är så fokuserad på en fråga?
– Jag tycker inte att risken finns i verkligheten, men risken finns ju att bilden blir så, naturligtvis. Jag ser gärna framåt att vi har fler ministrar, inom flera områden. Men så är det ju för två av de andra regeringspartierna också, att man har tre eller fyra ministrar och de dominerar ett departement. Socialdepartementet.
Upplever du den här bilden av er som ett problem?
– Nej, jag upplever det inte men jag hör ju att en del säger det ibland och så. Men den som sätter in sig något i det ser ju att vi har EU-valrörelsen, eurofrågan, vi har energipolitiken, och ett antal områden där vi också är - skulle jag säga - drivande i samhällsdebatten. Visst är det så att utbildningsfrågorna är oerhört viktiga för Sverige och Folkpartiet har fått huvudansvaret för dem, så det är klart att det är helt naturligt att vi syns mycket i de frågorna. Men vi är ju ett parti som har ett program på alla politiska frågor.