Om bombdramat på Västbanken

"Under vårt lunchmöte på stadens universitet gick raketlarmet i högtalarna. Sedan gick allt så snabbt att jag knappt hann reagera. Många elever var snabbt på fötter och Säpo pekade åt mig var jag skulle stå, mot en vägg som fungerade som skyddsrum.
Först senare kom tankarna på dem där hemma och vad som kunde ha hänt. Det som upptog mina tankar just den där korta stunden var alla de elever som lugnt satt kvar vid borden och åt sin lunch. De var vana. Det var overkligt just för att det var så vardagligt. Efter en halv minuts väntan hördes nedslaget.
Ännu en av Hamas Qassam-raketer hade slagit ned, mindre än en kilometer från campusområdet."

Om visionerna

"Du som läser den här boken är på sätt och vis målet för min vision. För enligt mitt sätt att se det ska politiken skapa möjligheter för dig att leva ett rikt liv. Att förverkliga dina drömmar – ditt livs äventyr – oavsett vem du är och oavsett vem du råkat födas som. Jag vill att Sverige ska präglas av det forskarna kallar hög social mobilitet. Att alla ska kunna göra klassresor. Att livsval inte ska begränsas av bakgrund eller kön.
Det handlar om varje människas möjlighet och frihet att utvecklas till den han eller hon vill bli."

Om främlingsfientlighet

"Jag kommer aldrig att tillåta att socialdemokratin i Sverige gör samma misstag som vårt systerparti i Danmark gjorde. När de främlingsfientliga krafterna fick grepp om debatten så duckade de. Partiet orkade inte med att ta debatten, i stället anpassade de sina egna argument – med förödande resultat.
Det bidrog till att flytta hela det politiska fältet högerut. Vad vi lär av detta är att alla demokratiska partier måste ta debatten, att aldrig acceptera främlingsfientlighet i någon form och alltid möta de samhällsproblem medborgarna lyfter fram med tydliga lösningar."

Om att bli minister

"Sent en vinterkväll 1990, när jag och min man satt och tittade på en nervpirrande thriller, ringde telefonen. Jag fick för första gången frågan om jag ville bli statsråd. Ingvar Carlsson ville att jag skulle bli arbetsmarknadsminister i hans regering. Jag svarade utan längre betänketid ja. Men jag erkänner att jag fick nypa mig i armen när filmen var slut.
Om att ta striderna
Många gånger har jag suttit i enskilda samtal med socialdemokratiska statsministrar  som bett mig hantera besvärliga frågor i opinionen. ”Det där vill jag att du tar”, har de sagt, ofta med rynkad panna över det omöjliga uppdraget. När jag blev vice statsminister 1994–1995 ville Ingvar Carlsson ha mig till hands för avlastning i politiska frågor där mediedebatt blossade upp. ”Du backar upp”, som han sa, trött på alla politiker som genom åren vek sig när det började blåsa. När andra väjer undan står nämligen statsministern där ensam. Träder ingen annan in landar allting på den yttersta posten – i regeringsbildarens knä."