I gårdagens Almedalstal återkom Göran Hägglund till sitt hett omdiskuterade begrepp "verklighetens folk". Den här gången gav han sig på att förklara vilka som tillhör "overklighetens folk". En person pekades ut.
- En performancepolitiker som bränt hundra tusen kronor för att stoppa löneklyftorna, sa Hägglund med udden tydligt riktad mot FI-ledaren Gudrun Schyman.

Verkligheten i minoritet

Schyman är inte förvånad:
- Det är intressant att han inte kan definiera det bättre än mig. När han talar som han gör så exkluderar han väldigt många människor, säger Schyman.
Hon menar att med Kristdemokraternas definition är nog verklighetens folk ingen majoritet.
- Då är vi väldigt många som utifrån hans horisont verkar overkliga. De som är verkliga är nog i minoritet - då får man fråga sig vad som är verkligt eller overkligt.
- Kristdemokraterna är väl ändå det minsta partiet i den borgerliga koalitionen så på vilket sätt Hägglund skulle kunna företräda nån bredare verklighet har jag svårt att förstå, säger Schyman.
Göran Hägglund, vad hoppas du uppnå med detta?
- Det handlar om att provocera de som älskar att provocera för att fortsätta diskussionen som handlar om var man drar gränsen för överhetens olika former av tilltag för att ytterligare begränsa människors rörelsefrihet på olika sätt.

"Ofrihetschock"

Hägglund vill med talet om "verklighetens" och "overklighetens folk" varna för att en rödgrön regering kan leda till en "ofrihetschock".
- Det är väldigt viktigt att vi diskuterar politikens gränser och med vänsteralternativet väntar en ofrihetschock i form av ytterligare regleringar i människors frihet att välja själva, säger han.
Finns det några väljare som tillhör "overklighetens folk"?
- Alla har rösträtt i Sverige.
- Nej, alla är verklighetens folk i någon mening. Det jag vill visa på är att det finns människor som på olika positioner använder dem för att tala om för människor vad som är rätt och fel vad de ska tycka och tänka. Det tar sig också in i politiken, säger Hägglund.