FI vill ändra lagen om våldtäkt, så att "brist på samtycke konstituerar brottet". Vad innebär det i praktiken?
– Det betyder i praktiken att man måste vara väldigt klar över att ha fått ett "ja". Den som då vill vara med en annan person, sexuellt, måste förvissa sig om att detta är vi överens om.
Men hur ska man påvisa det efteråt, bevisfrågan…
– Det är ju det som är jättesvårt, och det är väldigt svårt redan i dag, det finns ju en massa problem med den lagstiftning vi har i dag. Ett av de problem som vi har i dag är att män, för det är ju mest män, det finns andra också, men det är mest män så vi använder det då, de kan säga "ja, men det förstod inte att hon inte ville, och jag uppfattade det hon sa som ett ja…, fast hon sa nej, för det vet man ju att så är det, och det här var inte tvång, hon var med på det". Och kvinnan i sin tur säger att hon gjorde allt möjligt för att tala om att hon absolut inte ville detta eller "jag klarar inte en fight, jag kopplar bort allting". Det är i alla fall en våldtäkt.
– Alla de här fallen som är väldigt, väldigt många, det är ju massivt alltså, har lett fram till den här diskussionen om samtycke. Jag tycker att det är bra. Det är ett sätt att stärka en kvinnas position i ett läge där de traditionella könsrollerna och stereotyper om hur det ska vara mellan män och kvinnor slår ut kvinnors makt. Därför är det bra att stärka med kravet på samtycke. Det är inte lätt, det löser inte allt, det finns ju de som säger att då kommer det att bli ännu mer fokus på vad kvinnan gjorde eller sa, att det kan bli värre, men jag tror inte att det kan bli värre. Det finns olika uppfattningar om det här. Jag är överens med Leijonhufvud till exempel i detta.
Menar du Madeleine Leijonhufvud?
– Ja, Madeleine Leijonhufvud, fast hon ju jobbar för ett annat parti. Men jag tror att det vore bra.

Men det krävs väl i alla fall som du säger att kvinnan - om vi tar det exemplet - har uttryckt samtycke?
– Ja.
Brist på samtycke per definition utgör inte ett brott?
– Nej, det ska ju inte göra det.
Det kan ju vara så att hon inte har ett samtycke innerst inne, inte är ute efter det på något sätt… är det ändå ett brott, eller måste det uttryckas?
– Nej, men det är ju ändå kvinnan som kan redogöra för omständigheterna. Man kan ju inte ha skriftliga kontrakt vid varje samlag, det kommer ju inte att fungera så. Det kommer givetvis att bli föremål för tolkningar. Men det finns ju också den där idén om att en kvinna ska skrika och bitas och föra ett jävla liv och så där för att det ska vara klart att hon säger nej.
– I en våldtäktssituation med ett kraftfullt maktutövande kan en reaktion från mig som kvinna vara att fullständigt stänga av. Vad gör man då? Förstår du? Då är det inte bara att säga "ja, men hon sa ingenting". Nej, varför sa hon ingenting då? Nej för att hon hade fullständigt stängt av i den här situationen. Hon vågade inte säga någonting och hon stod inte ut med att vara med om det som hon var med om.

Det måste ju också innebära att det finns fall där mannen inte vet om att han våldtar.
– Det tror inte jag särskilt mycket på. Det måste jag säga. Jag tror nog att de allra flesta är ganska medvetna om vad de gör. Sedan finns det saker som gör att man inte har koll på läget. Berusning och påverkan av droger är sådant, då är det ju väldigt många som har väldigt lite begrepp om vad de gör och inte gör. Det är ett stort problem.
Du tror inte att bevisproblematiken kan göra det ogenomförbart?
– Nej, ogenomförbart är det ju inte. Det finns ju i praktiken, inte i Sverige, men det finns ju i andra länder.