I de rödgrönas programförklaring på DN Debatt för drygt en vecka sedan nämndes varken ordet jämställdhet eller feminism.
– Ja, jag såg det, och jag har tänkt skriva en artikel, ja, eller 10 artiklar. Det är ju inte klokt, va…
Saknar den rödgröna alliansen ett genusperspektiv på sin politik?
– Ja, det är alldeles uppenbart. Det är fantastiskt, tre stycken partier som alla har skrivit in feminismen i sina partiprogram gör en gemensam deklaration på DN Debatt och ordet finns inte. Ordet feminism finns inte, ordet jämställdhet finns inte, det finns en enda mening där det står att män har fått mer än kvinnor. Det är en liten mening på… många tecken var det ju i den artikeln… Det är ju, jag häpnade måste jag säga.
– Det besvärliga är tycker jag att jag ser ett mönster i det här samarbetet och det gör mig väldigt oroad. Det har jag sett sedan i somras för att i Almedalen så var det också så att det också så att jämställdheten lyste med sin frånvaro. Både när Mona Sahlin pratade och när Miljöpartiet. Lasse Ohly… Tog upp det med väldigt lite… Det var i princip alltså, "feministisk politik ska genomsyra alla politikområden PUNKT". Det var väldigt, väldigt lite. Sedan så har de hållit sommartal. Lasse Ohly och pratade mycket om jämställdhet när han var själv, och stod i sin egen buske i Gnesta, och Mona Sahlin har hållit sitt sommartal och stod på något torg i Nacka strand eller vad det var. Då pratade hon om jämställdhet. Då liksom, när de är ensamma, inte gör några gemensamma utspel, inte konfronteras med några andra i någon debatt, inte konfronteras med media, då pratar de om jämställdhet, men när de gör de stora sakerna och står på de stora arenorna, och gör ihop, då är det tyst. Det, jag tycker att det är uppseendeväckande. 

Varför reagerar du så?
– För att den här frågan är inte tydligen något som de tänker använda som en motor i sitt samarbete.
Varför tror du att de gör de valet?
– Ja, den är inte prioriterad bland medlemmarna. Helt enkelt. Det innebär ju att det finns de som tycker att det finns alldeles tillräckligt med feminism i partierna. Att det inte behöver ordas mer om det. Säkert tycker de olika där. Säkert vill Vänsterpartiet ha mer feminism och Socialdemokraterna, men Miljöpartiet… det är inte den frågan de driver. Eller har aldrig drivit eller pratat om, mer än när de skrev in det i partiprogrammet för då kom de på att de egentligen alltid har varit feminister. Allt det där gjordes ju efter att Vänsterpartiet skrev in det, och det blev en framgång, vi gjorde ett kanonval då 1998. Då började alla säga "oj, oj, oj, då vi glömde visst bort att skriva att vi är feminister", så sossarna skrev in det, Miljöpartiet skrev in det, alla hade glömt bort det i hastigheten… så, va. Vi har en majoritet i riksdagen som har skrivit in feminismen, märks det? Nej!
Varför ingår inte ni i det rödgröna samarbetet?
– Nej, vi sitter ju inte i riksdagen, det är väl det enklaste svaret, vi diskuterar ju naturligtvis, vårt förhållningssätt till regeringsfrågan och vi har diskuterat det också när det gäller det kommande året, för regeringsfrågan kommer ju naturligtvis att dominera något alldeles oerhört i det här valet. Precis som i förra valet, då många ville ha bort Persson till vilket pris som helst och nu har många förstått vad det priset var och nu vill man inte ha - det här - utan man vill ha något annat.
– Också i ljuset av att vi håller på att få ett tvåpartisystem, vilket vi, tycker ju jag, man måste fundera över vad får det för mer långsiktiga konsekvenser. När det gäller opposition. Den stryps, rätt så rejält faktiskt, och intresset svalnar och valdeltagandet kan gå ner och det här kommer att bli problem naturligtvis, men vi har diskuterat regeringsfrågan och då säger vi så här: vi kan absolut inte stödja en fortsatt borgerlig regering. På de här punkterna, att man för en antifeministisk politik. Särskilt när det gäller den ekonomiska politiken. Där skattesänkningarna har gått mycket mer till män och arbetsmarknadspolitiken, med a-kasseförsämringarna har slagit katastrofalt mot deltidsarbetande kvinnor för att bara ta två exempel. Vi är i opposition till SVMP, eftersom de inte gör det som de borde göra om de menar allvar med att de är feminister. Men vi kommer att stödja en SVMP-regering.

Om ni hade fått frågan inför valrörelsen av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att ingå i den rödgröna alliansen. Vad hade ni svarat då?
– Nej, vi är i opposition, men vi kommer att ge vårt stöd till SVMP-regeringen , men vi kommer att vara i opposition. Och det är en intressant position, för förmodligen - eller det vet vi ju inte - men det kommer ju förmodligen att bli ganska jämnt, och om det är så att Sverigedemokraterna kommer in i regeringen, så kommer ju de att ge sitt stöd till en borgerlig regering. Det finns ju inte den borgerliga regering på denna jord som skulle säga nej till det, även om de kommer att få det att framstå som att det är väldigt passivt och att de i princip inte kan neka…
Hur vet du det, att de ger sitt stöd till den borgerliga regeringen?
– De har inte sagt… Ja, eftersom deras politik stämmer överens med… 
Men Jimmie Åkesson säger att han kommer att ge stöd till den som ger honom mest så att säga.
– Ja, det kommer ju att vara den borgerliga regeringen.   Det är ju alldeles uppenbart. De har ju redan påverkat mycket av tongångarna i den här valrörelsen. Inte minst Moderaterna talar om Sverige och svenska på ett sätt som man inte har gjort tidigare. Folkpartiet har sina idéer, även från tidigare, med språktest och annat, så det är väl klart att det kommer att bli så. Så har det sett ut i alla andra länder också, så kommer det att se ut i Sverige och även om den borgerliga regeringen kommer att säga att "Vi vill inte alls samarbeta med dem, men vi kan ju inte tvinga dem till att göra något annat än att stödja oss".
– De kommer ju att ta det, de kommer inte att lämna över till en rödgrön regering och säga "jo, visst, vi vill absolut inte vara beroende av Sverigedemokraterna, så ni får regera". Så kommer det ju inte att bli. De kommer att ha dem som stöd. I ett sådant läge kan det ju vara viktigt för SVMP att ha något att stödja sig på. Ett oppositionsparti som stödjer deras regeringsbildning men som ändå är fristående och kan driva en feministisk politik, självständig. Vilket innebär att vi då kommer att stödja feministiska förslag varifrån de än kommer ifrån. När vi väl är inne i riksdagen.