Du är för tanken om kvotering. Gäller det även i arbetslivet i branscher där det egna könet är underrepresenterat, som kvinnliga lastbilschaufförer och manliga förskolepedagoger?
– Ja, det vore önskvärt, det tycker jag. Frågan är "hur når vi dit då", för alla … eller inte vet jag om alla tycker det men jag tror att de flesta tycker att det vore bra om det vore fler män inom vården och omsorgen, till exempel. Då är det ju inte kvotering man använder som teknik, utan då är det ju den tekniken som heter positiv särbehandling. Den innebär att man tittar först på att man har de kvalifikationer som krävs, och har man dem och man är av underrepresenterat kön, så går man före.
– Det vill säga att en manlig förskollärare som har lika kompetens och kvalifikationer, mellan man och kvinna, så kan man ta mannen före för att man vill ha in mer män i förskolan och på motsvarande sätt kan man då inom brandförsvaret ta in en kvinna som har samma kvalifikationer. Då heter det positiv särbehandling och det används ju redan.
– Kvoteringen är ju när det är förtroendeuppdrag och liknande. Det som man på alla håll här, vare sig det gäller yrkeslivet eller förtroendeuppdrag, måste arbeta med är ju rekryteringen. Vad är det för rekryteringsbas och vad är det man sätter upp för kvalifikationer.
– Inom polisen till exempel hade man ju för 10-15 år sedan för sig att det skulle vara män och det var viktigt att ha muskler och så där, sedan har man ju förstått att det finns väldigt många andra saker som är väldigt mycket viktigare, så man kanske inte ska stirra sig så blind på den fysiska styrkan. För det finns också moderna tekniska hjälpmedel numera och det kanske är andra frågor som är betydligt viktigare när man ger sig in i svåra situationer.
– Och precis som man inom näringslivet kanske ska förstå att det är inte bara den erfarenheten som just vi 15 som alltid har suttit i den här styrelsen alltid har haft, nämligen att vara direktörer i varandras bolag och sitta i varandras styrelser som är viktig. Vi kanske måste bredda, och få in andra kunskaper och andra erfarenheter, så det finns ju väldigt mycket att jobba med.
– Men jag tycker att det är väldigt viktigt att se när man pratar om kvotering, att vi har en kvotering i dag. Alltså utifrån föreställningar om vilka vi är och vad vi kan, beroende på vilket kön vi har så finns det ju en föreställning om att mannen ska vara chef. Eller mannen ska vara ledare och vara i näringslivsstyrelser, eller hur? Det innebär att vi har en kvotering i dag utifrån de stereotypa könsroller som vi har. Det maktmönster som heter könsmaktsordningen. Det är kvoterat, det kvoterar män i näringslivets styrelser och kvoterar in kvinnor inom vård och omsorg.

Vid antagningen till grundutbildningen till Stockholms universitet i fjol var 64 procent kvinnor och 34 procent av män. Är kvotering där ett alternativ?
– Till vad? 
Stockholms universitet!
– Du menar alla…
Ja.
– Oavsett vilket ämne eller vilken linje de ska söka? Man kan inte använda de där siffrorna, förstår du, eftersom det som har hänt är ju att vårdutbildningarna, som tidigare låg utanför universitetet, nu blivit högskoleutbildningar. Det innebär att förskolelärarutbildningar, fritidspedagogutbildningar, går in i universiteten, och de är ju dominerade av kvinnor och då framstår det plötsligt som att "jösses, nu har hela universitetsvärlden blivit invaderad av kvinnor". Men så är det inte alltså, utan det har förts in nya utbildningar som är kvinnodominerade, det gör att vi får de där siffrorna.
Men oavsett vilka utbildningar det är så totalt sätt då så finns det en snedfördelning inom universitetet.
– Ja, det finns ju många. Mycket färre kvinnor söker till teknik och ekonomi och fler män. Man måste titta på varje och sedan får man titta på ansökning och på vad som blir utfallet. Det är inte säkert att det är i själva ansökningsförfarandet till utbildningen man ska göra detta. Vi hade ju den här diskussionen med Uppsala, veterinärutbildningen. Så var det ja. Där försökte man kvotera in män och fick nej av tingsrätten.
–Ja, precis och alltså var det ett för trubbigt instrument att använda, då kanske man måste titta på hur ser antagningarna ut, vad behöver man kanske komplettera antagningarna med…

Vad menar du med trubbigt instrument? Där försökte man ju kvotera in män för att det inte var jämställt men fick nej av tingsrätten. Tycker du att det är rätt att tingsrätten sa nej?
– Jag ifrågasätter inte den domen. De hade skäl att titta på det här och menade att det var diskriminering och då menar jag att om den typen av kvotering vid antagningar, som handlar om studier, det här handlar ju inte om själva det praktiska jobbet, utan om studier, då kanske man ska titta på, om man behöver ändra på antagningsförhållandena? För att på det sättet få en jämnare könsbalans? Man kanske ska komplettera med intervjuer. Det gör man ju inom en del antagningar. Om man ska utbilda sig till läkare, så är det ju inte bara betygen utan det är också intervjuer. 
Skulle det bli mer jämställt då?
– Det beror ju på det. Man kanske kan komma närmare till att se vad är det för kvalifikationer och också idéer och drömmar och värderingar och sådant som ska in här.  Alltså inte att man ska kvotera, på själva högskolan eller universitetet?
– Jag uttrycker mig inte så kategoriskt, för jag tycker inte att man kan göra det. Man får använda de verktyg som står till buds om de strider mot lagen så kan man inte använda dem.
Men i branscher och styrelser tycker du att det ska vara tillräckligt?
– Ja, men jag talar ju om där det är förtroendeuppdrag. Det är ju skillnad på om det är förtroendeuppdrag och arbets- och studier. Det är ju tre olika saker och då måste man titta på vad är lämpligt för varje olika sak. På arbetsmarknaden säger vi där är det lämpligt med att använda tekniken som jag redogjorde för.

Vad är det för skillnad på positiv särbehandling och kvotering?
– Det är ju just den skillnaden att positiv särbehandling, då har man ett definierat krav, det här ska den här personen kunna, för att kunna jobba här, det är klart definierat. Det ska vara den utbildningen, det ska vara den erfarenheten, det ska vara den kursen. Det är liksom inget att snacka om. När det gäller ett förtroendeuppdrag så finns det inte en sådan. Utan där handlar det också om saker som inte är mätbara på det viset, om kontaktnät, om personlighet, sådana saker.
– När det gäller studier så handlar det om något annat också. Då vet vi att betyg är trubbiga verktyg, och det funkar kanske inte så bra med kvotering där. Det är inte så svartvitt, man kan inte använda en teknik över hela linjen. Det intressanta är att ställa sig frågan, hur uppnår vi en jämn könsfördelning där vi vill ha det. Jag tycker att det här med studier är intressant, för jag gick igenom något häromdagen eller pratade med någon som sa juristutbildningen, där är det nu väldigt många kvinnor, jag tror 60 procent av dem som antas, det är 60-40 vid antagningen till grundutbildningen, och sedan tittar man på vad händer sedan när de går ut? Ja då är det 6 procent av kvinnorna som är advokater. Hur kommer det sig? Det handlar ju om vilka arbetsvillkor det är och hur kan man jobba där… Och hur kan man förena det med ett föräldraskap och så vidare.

Är 50-50 ett självändamål? Kan man inte acceptera ibland att vissa yrken - är snedfördelade, det är fler kvinnor som vill eller fler män. Lastbilschaufförer, det kanske är fler män som vill bli lastbilschaufförer, måste man då tvinga in en 50-50-situation där?
–Nej, man kan inte säga på det viset. Det finns ingenting som är något självändamål. Utan det handlar om att alla oavsett kön ska känna sig fria att göra ett val. Könet ska inte styra våra val, medvetet eller omedvetet och det här innebär att vi måste, redan när barnen är små, göra rum för människan och inte inrikta oss på kön. Det är ju en process som sedan måste fortsätta i hela livet. Det innebär inte att vi ska sudda ut skillnader, mellan pojkar och flickor eller mellan kvinnor och män. Utan det innebär att vi ska vara fria att som individer utvecklas.