Jan Bernadotte, greve av Wisborg – kung Carl Gustafs syssling – står på gårdsplanen till Karl Johansgården när Ove Eriksson från Avesta anländer.

Släkt med Vasa

Ove utbrister:
– Ser du på våra pannor? Både du och jag har samma lutning på pannan som Gustav Vasa. Förresten, jag vill säga ni till dig.
– Visst får du säga ni, skrattar Jan Bernadotte.
Ove Eriksson är het på gröten.
Leksands släktforskarförening har kommit fram till att hans pappa Ingemar var i rakt nedstigande led släkt med Gustav Vasa.
Och drottning Victoria, som gifte sig med Gustav V, var släkt med Gustav Vasa – alltså bör Ove vara släkt med kungahuset.
Ove traskade upp på slottet och försökte förmå hovet att DNA-testa honom. Det blev ett vänligt men bestämt nej.
Det var då greve Jan Bernadotte – son till Mainau-prinsen Lennart – kom in i bilden. Han har ju Bernadotte-blod i ådrorna – och är släkt med kungen.

Svart kostym

– Klart jag ställer upp på att bli topsad, sa greven.
Anne Kihlgren, DNA-expert med eget labb i Linköping, instruerade:
– Be gubbarna skölja munnen ordentligt. Sedan topsar du dem i munnen. Helst fem prov på var och en. Lägg sedan topsen i ett torrt kuvert som skickas till mig. Svaret kommer om drygt två veckor.
Ove har klätt upp sig i svart kostym, vit skjorta och svart slips.
Greven hade sina vanliga jeans och tröja.
Båda gapar snällt.
– Jag fick aldrig träffa min pappa Ingemar. Jag kom till efter ett lördagsnöje när han var bara 17 år. I många år har jag sökt mina rötter och innan jag lägger näsan i vädret vill jag veta allt, säger Ove Eriksson.
Livet har stundom farit illa med honom, eller tvärtom. Knark, sprit och elände. Men nu är han upprätad sedan många, många år, säljer kanadensiska mirakelsängar och går under namnet ”Ove kontant” i Avesta eftersom han sjunger som countrylegenden Johnny Cash.

Terapi i sju år

– Jag är familjens svarta får, säger Ove.
– Hörru, du, det är jag också, säger Jan Bernadotte, som skrivit sina memoarer där han berättade hur han kom på kant med pappa, kungahuset och hur han satte sprätt på miljonarvet efter farfar prins Wilhelm med hjälp av bilar och brudar.
– Jag gick i terapi i sju år för att hitta mig själv, berättar Ove.
– Jag skrev boken, det var min terapi, säger Jan.
Ove drar upp en bild ur portföljen.
– Det här är min pappa och min farbror, säger han.
– Jo, säger Jan, det är lite Bernadotte över honom.
Båda enas om att de har en gud som så småningom kommer att döma dem – människorna på jorden behöver inte göra sig besväret.
– Får jag ge dig en kram, frågar Ove och Jan hinner inte svara förrän han fått en.
– Om DNA-proverna visar att vi är släkt så åker vi till Kanarieöarna, säger Ove.
– Nä, nä, Mauritius, säger Jan.
– Visst, och då ska du få en burk ungersk Viagrasylt, säger Ove.
– Sådant behöver inte jag, säger Jan.
Och så kramas de igen.