Det finns en del likheter mellan debatten i Storbritannien och Sverige. I London liksom i Stockholm är allt fler kritiska till att landets egna soldater riskerar sina liv i ett land långt borta.
Där liksom här beklagar sig soldaterna över materialbrist och felaktig utrustning. Där liksom här är står de flesta politiker fortfarande bakom insatserna.

Men sedan tar likheterna slut. För medan Sverige har 454 man i det relativt lugna norra Afghanistan, så tjänstgör de flesta av de cirka 9 000 britterna i den allt annat än fredliga Helmand-provinsen i södra Afghanistan.
Och denna sommar har varit den värsta hittills för britterna. Knappt en dag har gått utan att de vaknat upp till BBC-nyheter om att ytterligare en eller två brittiska soldater dödats i Afghanistan. 22 döda bara i juli.
I helgen passerades siffran 200. Daily Telegraph publicerade bilder på de fallna på sin första sida.

Afghanistan var länge det ”goda” kriget i Storbritannien. Ett krig som hade allmänhetens stöd. Det var Irak som var det ”dåliga” kriget.
Men den sista brittiska soldaten har lämnat Basra. Och därmed har strålkastarna riktats mot Afghanistan i stället.
Ja, faktum är att Afghanistan nu krävt fler brittiska liv än insatsen i Irak. Fram till i går hade 204 fallit i Afghanistan, mot 179 i Irak.
Det är egentligen små siffror med historiska brittiska mått mätt. Det dog 650 britter bara under D-dagen, den 6 juni 1944. Ofattbara 19 500 föll den 1 juli 1916, under den första dagen av slaget vid Somme.
Men vi lever i andra tider nu. Varje fallen soldat uppmärksammas. I byn Wootton Bassett hedras de döda med spontana manifestationer. Det är till flygbasen utanför byn som de döda flygs hem.

Inte blir saken bättre av nyheter som den i veckan om den nya lag som det afghanska parlamentet antagit och som ger afghanska män rätten att neka sina hustrur mat om kvinnan vägrar att ligga med sin make. Lagen säger också att kvinnor behöver männens tillstånd för att få arbete.
Är det därför vi offrar våra soldater i Afghanistan? undrar de brittiska skeptikerna.
Den brittiska regeringen, med den pressade premiärminister Gordon Brown i spetsen, upprepar att det ligger i Storbritanniens intresse att besegra talibanerna och ge Afghanistan chansen att bygga upp ett demokratiskt land i fred.
Men allt fler britter tvivlar. Opinionsmätningar ger i regel bara ett stöd på runt 50 procent för insatsen. En färsk mätning sa att två tredjedelar av britterna vill ta hem de sina.
Och det är illavarslande nyheter även för USA:s Barack Obama. Om Sverige någon gång i framtiden skulle dra sig ur, så skulle USA antagligen finna det beklagligt men ingen katastrof.
En brittisk reträtt är något helt annorlunda. Men frågan är hur många fler somrar som den 2009 som London uthärdar.