Flera bilar saktar in. Tutar och kör nära henne. Plötsligt stannar en svart bil. Det sitter två män i bilen och föraren vevar ned rutan. Han vill att Mejra ska hoppa in i bilen. På håll ser vi hur hon skakar på huvudet och backar några steg. Föraren hoppar ur bilen och börjar gestikulera.
Mejra fortsätter att gå rakt fram med händerna långt nedkörda i sina bruna jackfickor. Föraren hoppar in i bilen, kör i fatt henne och prejar henne mot vägkanten. Den andra mannen hoppar ut, springer runt bilen och öppnar bakdörren och pekar att hon ska hoppa in. På avstånd hör vi hur Mejra skriker till. Det är något med de här männen som gör att hon inte vill sälja sig till dem. Hon ser rädd ut.

Bott i Sverige flera år

Vi tänder billyktorna med hopp om att de ska tro att vi är civilpoliser och skrämmas bort. Mejra, hennes döttrar Sanja, 13, Kasandra, 10, Julia, 6 och sonen Nezir, 1, hade bott i Sverige i flera år. Men för några månader sedan utvisades de till Bosnien-Hercegovina.
När vi träffar dem i staden Zenica är det bara några dagar kvar till jul. Familjen bor i en barack som en man på nåder har låtit dem flytta in i. Utanför stinker det urin och sopor. Det lilla rummet som familjen trängs i var tidigare en vedbod och det finns varken el eller vatten. Röken från vedspisen ryker in i rummet, men låter de bli att elda blir det iskallt.
- Vi har inga pengar till ved, men vi har fått lite av en snäll dam. Det är illa för oss. Vi måste tigga ihop alla pengar. Men det värsta är att barnen inte kan gå i skolan, säger Mejra. Mejra flydde från Bosnien första gången 2002. Eftersom hon är etnisk rom och i långa perioder varit ensamstående mamma har hon ständigt varit jagad i sitt hemland. Hon har fått tigga för att skaffa mat, trakasserats, misshandlats, hotats och barnen har inte kunnat gå i skolan. När de till slut blev utkastade från det enkla skjul familjen då bodde i bestämde hon sig för att försöka fly. Hon och barnen fick hjälp av en man att ta sig till Sverige, gömda i en lastbil.
Hon inledde en relation med mannen och fick senare dottern Julia med honom i Sverige.
- Vi hade hört att Sverige var ett bra land och att man kunde få uppehållstillstånd där, säger Mejra.

Försökte fly i panik

Men migrationsverket ansåg inte att Mejra och barnen var i skyddsbehov. När hon förstod att de skulle skicka tillbaka dem till Bosnien försökte hon i panik fly till Norge men de norska myndigheterna skickade snabbt tillbaka familjen till Sverige. Efter ett och ett halvt år verkställdes utvisningen till Bosnien. För Mejra och de tre flickorna blev det en katastrof eftersom de stod utan skydd av en man, vilket är avgörande i ett så patriarkalt land som Bosnien-Hecegovina.
- Det var svårt, först hade vi ingen bostad och fick sova på gatan. Jag fick söka hjälp av en man som jag träffade på gatan. Han sa att han hade ett hus och att han skulle hjälpa mig och barnen. Han sa att de skulle få gå i skolan.
Men mannen ville bara utnyttja familjen. Han tvingade dem att tigga och när de inte kom hem med pengar blev han våldsam.
- Han misshandlade både mig och barnen, säger Mejra.
Den äldsta dottern Sanja, som minns mannen, nickar.
- Jag var rädd för honom. Han slog oss, säger hon.
När de försökte lämna mannen förföljde han dem och hotade dem till livet.
- Vi fick inte hjälp någonstans. Vi är romer, vi får ingen hjälp av polisen eller organisationer, säger Mejra.
Till slut lyckades Mejra och hennes tre döttrar att fly till Sverige igen. Barnen kunde återigen börja skolan och Mejra fick sin son Nezir. Mellanflickan Kasandra som har epilepsi blev stadigt bättre. Efter ytterligare några avslag hos migrationsverket hamnade deras fall hos migrationsdomstolen i Göteborg. Domstolen slog fast att migrationsverkets beslut om utvisning var felaktig. migrationsverket hade inte tittat på deras fall individuellt utan bara utgått från den allmänna situationen i Bosnien-Hercegovina. Mejra och hennes tre flickor beviljades uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, med undantag av en skiljaktig mening.
- Jag var så lycklig. Jag tänkte att äntligen kan mina barn få det som alla andra barn, gå i skolan och känna sig trygga, berättar Mejra.

"Jag var alldeles tom"

Men migrationsverket valde att överklaga domstolens beslut och lyckan rycktes från dem. migrationsöverdomstolen tog beslutet att familjens situation inte kan räknas som synnerligen ömmande omständigheter.
- Jag har hela tiden sagt att familjen kommer att utsättas för prostitution och inte ha pengar till skola och mat.
- Alla visste att det skulle bli så, även migrationsöverdomstolen, men man valde att inte lyssna, säger familjens ombud Branislav Despotovic.
- I åtta månader hade vi uppehållstillstånd men sen kom plötsligt beskedet om att vi skulle utvisas. Jag förstod ingenting, jag trodde det var klart. Jag var alldeles tom, säger Mejra.
Alla barnen sitter nära sin mamma i den slitna bäddsoffan. Plötsligt börjar tårarna att rinna längs Sanjas kinder. Kasandra lägger armen om henne. De saknar Sverige, sina klasskompisar och lärare.
- Allt är bättre i Sverige. Där drömde jag om att bli läkare eller advokat nu måste jag tigga på gatan, säger Sanja.
- Beslutet var hårt för henne. Hon började rymma hemifrån när de sa att de skulle komma och hämta oss. Det här är svårt för barnen, säger Mejra.

"De kan inte hjälpa oss"

En tjänsteman från Migrationsverket hämtade dem i deras lägenhet i Örebro. Enligt Mejra fick hon några adresser i Sarajevo dit hon kunde vända sig för att få hjälp.
- Men jag har ringt dem alla och de sa att de inte kunde hjälpa oss.
De tog sig till Zenica som är Mejras hemstad och de fick flytta in i vedskjulet. Under de dagar som vi träffar familjen tigger de utanför Zenicas sjukhus för att få ihop pengar till mat.
Vid sjukhuset passerar en del läkare och andra relativt välbetalda personer. Men när vi är där ger ingen dem något. En kvinna ser arg ut och gestikulerar mot dem.
- Jag har knappt pengar till mig själv, jag kan inte ge er något.
På vägen hem letar de i soporna efter träbitar som de kan elda med för att värma upp det lilla rummet. Mejra är orolig. Kasandra är förkyld och Nezir har blodig diarré och hon har inga pengar till medicin eller läkare.
- Mig kan de få göra till slav, bara barnen slapp det här. Det är det enda som betyder något.
- Framför allt är det här svårt för Sanja eftersom hon måste hjälpa mig så mycket och förstår allting, säger Mejra.
Vid ett tillfälle, när barnen inte är i närheten, berättar Mejra om hur hon egentligen lyckas få pengar till deras överlevnad.
Orden kommer sakta och tårarna börjar rinna över kinderna.
- Att tigga räcker inte längre. Ibland måste jag prostituera mig, säger hon.
Hon tittar länge tyst på oss, torkar tårarna och fortsätter.
- Det började med att en man gav mig pengar när jag tiggde och sa åt mig att följa med honom för sex.
- Då gjorde jag det. Men ibland på kvällarna, om vi inte har några pengar, åker jag ut till en plats utanför centrum och säljer mig.

Blir förtvivlad

- Min dotter Sanja vet vad jag gör och blir förtvivlad. Hon brukar gråta och säga att de ska tigga bättre och mer, bara jag inte åker. Hon har sett att jag kommit hem med blåmärken och är rädd att något ska hända med mig. Men jag kan inte låta dem svälta.
Mejra berättar att flera män även har försökt köpa Sanja.
- När vi tigger brukar de erbjuda henne pengar för att hon ska följa med. Men det säger jag blankt nej till. Men jag är väldigt orolig för framtiden. Det är svårt att skydda flickorna här.
Kvällen efter visar hon oss platsen där hon prostituerar sig.
Vi kan inte vara för nära henne eftersom det kan leda till problem med polisen eller sexköparna.

Vill ha sex i bilen

Hon vill att vi ska sitta en bit bort i bilen.
Det är i den här situationen som den svarta bilen kommer körande och de två männen i bilen börjar bete sig hotfullt mot Mejra.
Trots att hon gång på gång avvisar dem följer de efter henne, skriker och öppnar bildörrarna. Inte förrän vi tänder billyktorna backar de bilen och ger sig därifrån. Mejra kommer snabbt gående mot oss och hoppar in i bilen. Hon skakar.
- Jag blev jätterädd. De var fulla och aggressiva.
- De sa åt mig att hoppa in i bilen så att vi kunde köra ner bland träden och ha sex. När jag sa nej blev de arga, säger hon.
Oftast vill sexköparna ha sex i bilen. För varje gång får hon runt 100 kronor vilket familjen klarar sig på ett tag. Mejra försöker att vara försiktig med vilka hon åker med men hon är alltid rädd.
- Det värsta som kan hända är att jag skulle skiljas från barnen. Hur kunde det bli så här? säger hon förtvivlat.
När vi lämnar Mejra och hennes barn är det kväll.

Vill till Sverige

Rummet i det lilla vedskjulet är beckmörkt och det börjar bli kallt. Barnen är uppkrupna i bäddsoffan.
Det är snart julafton men de vet inte hur de ska fira den.
Barnen berättar om förra julen när de var i Sverige och att tomten kom till skolan.
- Jag tror inte att det finns något sånt här. Allt jag önskar är vi kunde åka hem till Sverige, säger Sanja, 13.