Fältprästen Roald Linaker miste sin son i skottdramat.
Han tror att ungdomarna som blev jagade med gevär hade det värre än soldater i krig.
- Ungdomarna på Utöya var fullständigt oskyddade och hade inget att ge igen med, säger han till NRK.
Gunnar Linaker, 23, arbetade som fylkessekreterare för Arbeiderpartiets ungdomsförbund (AUF) i Tromsö.
Pappa Roald pratade med sonen på telefon när skottdramat började – och de kom överens om att höras senare.
– Det sista jag hörde var pappa, pappa, det skjuts, jag måste sticka, säger han till NRK.
Även Roalds dotter var med på lägret, men hon överlevde genom att gömma sig under en buske.
På söndagen tog Roald farväl av sonen – som han menar var en person som älskade människor och sitt arbete i AUF.
– Det var fruktansvärt tungt. Det är min pojke som är borta. Det hade jag inte väntat mig, säger han.
Värre än i krig
Roald Linaker arbetar som fältpräst, och tror att ungdomarna på Utöya hade det svårare än soldater i krigsdrabbade zoner.
– Pojkar och flickor som vi sänder till Afghanistan och andra platser är väl förberedda på det som möter dem. De är beskyddade och har kunskap om det som möter dem. Ungdomarna på Utöya var fullständigt oskyddade och hade inget att ge igen med, säger han och fortsätter:
– Detta är fruktansvärt. Det är jävelskap. Det är ingenting annat än terrorism utfört av en norrman på norsk jord.
