I Gaza är livet ett helvete!
Fyllt av blod, krevader och de sårades skrin. Insvept i vissheten om att 2009 är ett livsfarligt år.
Ett nytt, livsfarligt år...
Allt detta framgår av medias rapporter, men för att vi ska förstå vad som händer - och vart det kan leda - är det viktigt att vi vet vad Gaza är.
Gaza är en liten plats, 151 kvadratkilometer, ungefär en fjärdedel av Öland, men packat med 1,5 miljoner människor, de flesta lusfattiga, 49 procent arbetslösa (enligt uppgifter som är minst sagt osäkra). Trängseln är ohygglig - Gaza tillhör jordens mest tätbefolkade områden.
Den som fäller bomber över Gaza kan inte undgå att döda civilpersoner i massor - ett faktum som Israels ledning är fullt medveten om. Och minst lika viktigt: ett faktum som Hamas ledning cyniskt utnyttjar för att väcka hat och avsky mot Israel.
TV-bilder av söndersprängda barn och blödande kvinnor är fenomenala propagandavapen. Att Hamas försöker döda israeliska civila med sina raketer made in Iran glöms ofta bort eftersom Israels möjligheter till våld är så mycket mer massiva. Den "store" slår den "lille" - dock inte utan anledning.

Israels ockupationstrupper lämnade "remsan" vid Medelhavet 2005 efter 38 års ockupation. I juni 2007 tog Hamas makten från palestiniernas huvudorganisation Fatah (som tidigare kallades PLO). Hamas medlemmar är muslimska fundamentalister, klassade som terrorister - mördare och gangsters som håller den övriga befolkningen som gisslan, även om den överväldigande majoriteten utan tvivel ger Hamas sitt stöd.
Hamas har, enligt uppgift 10 000- 15 000 soldater, väl beväpnade, väl utbildade, väl motiverade. De får vapen och sprängämne från framför allt Iran - insmugglat via 300 underjordiska tunnlar längs med gränsen till Egypten. Hamas högste ledare, Khaled Mashil, håller sig gömd i Damaskus. I Gaza för Ismail Hania befälet - båda anser att Israel bör förintas och försvinna från jordens yta. I detta har de stöd av Irans president Amadinejahd och - sen 50 år tillbaka - en mycket stor del av arabvärldens befolkning. Speciellt hatiska är de fundamentalistiska muslimer som är starka i Saudiarabien, Egypten (där de hålls hårt), Syrien, och en rad andra muslimska länder. Plus givetvis Hizbollah i Libanon, en annan terroristorganisation, som klarade sig bra i krig mot Israel 2006 och liksom Hamas har starkt stöd av Iran.

Kan Hamas vinna? Svaret är nej. Inte nu, inte snart. Det inbillar man sig inte heller. Det strategiska målet är att skapa ökad spänning, hat mot Israel, fler kandidater för självmordsbombning och mycket gärna fler ingripanden av FN och andra internationella organisationer. Gaza är viktigt, men ändå en småsak. Det man främst önskar är att provocera - bilder på civilt lidande sitter fint - och kanske så småningom, tid betyder inte mycket, få igång ett krig mellan Israel och Iran. Kärnvapen? Varför inte. Den muslimska världen har strategiskt djup ; Israel har det inte. Siffrorna talar för sig själva: Iran: 1 648 000 kvadratkilometer, 70 milj invånare, Israel: 20 770 kvadratkilometer, 6,2 milj invånare. Iran kan möjligen överleva ett kärnvapenkrig.
Israel kan det inte. Den judiska staten har hittills vunnit fem krig, men utan att vinna fred, och marginalerna krymper.

Kan Israel vinna? Svaret är nej. En rak och oomtvistlig seger är inte i sikte. Man kan, till ett pris av stora och plågsamma förluster tysta Hamas raketvapen - för en tid. Ska attackerna upphöra under lång tid måste man ockupera Gaza och ta ansvaret för människorna där. Det vill man inte. Målet är därför att skada Hamas så svårt som möjligt och om möjligt tvinga fram ett stillestånd som - till skillnad mot förra omgången - håller under rimlig tid. Hoppet är i n t e stort.
Situationen kompliceras av att Israel har val i februari. De tre ledande kandidaterna till premiärministerposten, Ehud Barack, Labor, Tzipi Livni, Kadima, och Benjamin Netanjahu, Likud, måste alla visa orubblig beslutsamhet. Det betyder: en hård politik byggd på militär styrka.
Stillestånd kan vi hoppas på. Fred - nej!