Skolresor, friluftsdagar och presentinsamlingar tvingar honom att jobba extra för att klara vardagen.
Ensamstående trebarnspappan Sören Andersson vill inte göra fler matsäckar.
- Men man har inte lust att ställa sig upp på ett föräldramöte och säga att man inte har råd.
På köksbordet hemma i radhuset i Bergshammar utanför Nyköping har Sören radat upp ingredienserna: mjukost, skogaholmslimpa, smör och yoghurt. Det är dags för skolmatsäck till dottern Katja, 14 - igen.
- Skolan har släppt sitt ansvar. Matsäckarna är väl ett sätt för skolan att dra ner på sina kostnader, säger Sören.
- Visst är det kul att barnen får åka iväg på en utflykt, men när man inte vet hur man ska få pengarna att räcka till mat, då blir varje extra utgift ett stort problem, säger Sören.
För familjen Andersson började det redan i första klass: lapparna i barnens ryggsäckar.
"Ta med matsäck och fickpengar på tisdag".
"Skicka med 50 kronor till frökens present".
"Baka och ta med fikabröd till julbasaren".
Snart satt föräldrarna på sitt första föräldramöte. Då var det dags att börja planera klassresa.
- Någon eldsjäl ställde sig upp och tyckte att 50 kronor i insamling varje termin var för lite. Nej, 100 kronor skulle det vara.
Köpebröd på ÖB
Till arbetsinsatser som bullbak gör Sören också tummen ner. Ingredienser kostar. Och han är ingen fena på att baka.
- Fler än en gång har jag handlat köpebröd på ÖB.
Ofta är det några föräldrar och barn som driver på. Som vill åka på klassresa så långt och dyrt som mjöligt.
- På vår skola har man haft som policy att resa till Polen och besöka koncentrationsläger. Säkert otroligt intressant och lärorikt. Men Polen? Vad hände med gamla hederliga "cykla till en camping och tälta"?
Vintrarna var värst. Då föräldrarna skulle fixa fram skridskor, hjälmar och skidor till en friluftsdag - med en veckas varsel.
- På något sätt har jag alltid löst det, men ibland har jag bara velat lägga mig ner.
För tio år sedan skilde sig Sören och barnens mamma.
- De flesta runt omkring mig, grannar, barnens kompisar, mina egna jobbarkompisar, har levt i kärnfamiljer. Det har varit väldigt tufft att försöka erbjuda samma standard.
Under hela barnens uppväxt har Sören arbetat heltid som produktionstekniker, men också jobbat extra som fastighetsskötare. Den gamla Volvon i garaget har sällan varit fulltankad. Så spontana helgutflykter har de valt bort.
Snälla barn som inte klagar
- Som singel ville man ju gå ut någon gång också. Men hade jag varit inne i Nyköping och druckit två öl hade jag dåligt samvete i månader. För att spara in pengar gick jag fram och tillbaka till stan. Taxi var aldrig att tänka på.
Sören har sin säng i vardagsrummet. Sovrummen får barnen dela på.
- Som tur är har jag haft så snälla barn. De har aldrig klagat, säger Sören.
Katja ler blygt. Hon tycker att det är ovant att prata ekonomi med pappa. Hon förstår att han har kämpat, och hon har aldrig efterfrågat märkeskläder eller resor.
- Jag har aldrig åkt skidor. På friluftsdagarna brukar man kunna åka till Romme, men det har jag aldrig gjort, säger Katja.
Ofta sägs det att det är "frivilligt" att följa med på utflykter.
- Men det blir ju ändå så att de som har pengar följer med, säger Katja.
Sören håller med:
- Ja, varför ska skolan egentligen ta på sig att fixa en skidresa till Romme? De barn som har råd åker ju dit i alla fall på lov och helger.
En enda gång har familjen Andersson varit på semester. De tog bilen och drog till Öland och hälsade på en familj som campade. I stället är det tv:n som tar familjen ut i världen. I dag står "Discovery" på i bakgrunden.
Somrarna hemma
- Hela somrarna har vi gått här hemma, det är nog det som jag haft mest dåligt samvete över, säger Sören.
Om ni fick en resa i present - var skulle ni åka då?
- En vecka i ett varmt land. Var man åker har jag inte koll på. Har inte varit utomlands på tjugofem år, säger Sören.
Katja är mer precis:
- På en fotbollsresa till Barcelona för att kolla på Zlatan.
- Alltså inte på en skolresa, utan tillsammans med familjen.