Folkmord, krig, humanitära katastrofer. Frilansfotografen Martin Adler har rapporterat från stridszoner och katastrofområden världen över. När Expressen 1994 kunde publicera tio sidor bilder från slakten Rwanda var de Martin Adlers verk. Och han har brunnit för sitt yrke: - Det finns fortfarande stora svarta hål på jorden som folk inte bryr sig om, och de hålen vill jag in i, har han tidigare sagt i en intervju i Amnesty press.

Ville påverka

Och det är inte bara jakten på spänning som har drivit honom. Den prisbelönte journalisten och småbarnsföräldern manades framåt av sitt stora intresse för andra människor och kulturer. Dessutom, menade han, gav hans yrke honom en möjlighet att påverka. - För mig är det otroligt viktigt, jag hatar att känna maktlöshet. Jag vill inte sitta hemma i tv-soffan och känna att jag inte kan påverka. - Man måste nog ha vissa egenskaper för att över huvud taget fundera på att ha ett sådant jobb som jag har, sade han i intervjun.

Naturligt att känna rädsla

På frågan om hur det känns att vara småbarnspappa och samtidigt riskera livet i sitt jobb svarade han: - Men dö kan man ju göra var som helst. Genom att bete sig på rätt sätt kan man eliminera 90 procent av riskerna. Men rädsla, berättade han, var något som sedan länge hade varit en naturlig del av Martin Adlers vardag som fotograf: - Det måste man vara hela tiden. Eller kanske inte direkt rädd, men man får inte vara orädd och dumdristig. Det är livsfarligt att sänka garden och tillåta sig att vaggas in i en känsla av trygghet och säkerhet. Martin Adler lämnar efter sig fru och två barn.