Utbrändhet. Fibromyalgi. Myalgisk encefalomyelit. Kroniskt trötthetssyndrom. Så heter de nya sjukdomar som exploderade i slutet av 90-talet och som hittills kostat miljarder i sjukvård, sjukskrivningar och förtidspensioner. 300000 personer i Sverige misstänks bära på dessa och 80 procent är kvinnor.
Sjukdomarna har alla liknande, diffusa, symptom: trötthet, utmattningskänslor, värk i muskler och leder, sömnproblem, mag- och tarmproblem, övervikt, nedstämdhet, depression, halsont, influensakänsla, koncentrationssvårigheter och nedsatt prestationsförmåga.
"Trötthetssjukdomarna" har hittills inte tagits på allvar - just därför att det varit så svårt att ställa en riktig diagnos. Besvären syns ju inte på röntgen eller i tester. Läkarna vet inte, var det onda sitter. Försäkringskassans allt hårdare attityd har också gjort, att personer med dessa symptom får allt svårare att behålla sin sjukpenning/förtidspension. Personal på försäkringskassan misstror patienterna, som de tror hittar på sina sjukdomar för att bli förtidspensionerade och slippa jobba.
Även jag har varit skeptisk till "trötthetssjukdomarna", i synnerhet som antalet fall ökade kraftigt i samma veva som staten på 90-talet ändrade reglerna i arbetsskadeförsäkringen och försämrade möjligheterna till ersättning (livränta/förtidspension) för påstådda arbetsskador. Tidigare hade många, särskilt kvinnor, med värk i rygg, axlar och nacke fått ersättning (ofta förtids-pension) från arbetsskadeförsäkringen. Det ledde till en kostnads-explosion som höll på att ödelägga hela försäkringen och som fick staten att gå in och med sämre regler stoppa blodflödet.
Numera är jag inte lika säker på att "trötthetssjukdomarna" är påhittade. I stället tror jag att det är läkarna som bär skulden för att sjukdomarna inte har kunnat diagnosticeras och botas. Jag är övertygad om att symptomen beror på bakomliggande bristsjukdomar, till exempel brist på vitamin B12 men oftast sjukdomar i sköldkörteln, framför allt för låg ämnesomsättning (hypotyreos). Det är också en sjukdom som nästan bara drabbar kvinnor. Jag har själv haft den och jag vet hur det är.
När sköldkörteln börjar producera för lite livsviktigt sköldkörtelhormon försämras kroppens funktioner. Det är som när en fyrcylindrig bilmotor börjar gå på en eller två cylindrar. Energinivån sänks och en rad diffusa symptom uppträder: trötthet, orkeslöshet, nedstämdhet, depression, förstoppning, viktuppgång, värk i muskler och leder, håravfall, yrsel och koncentrationssvårigheter. Kände ni igen symptomen? Javisst, exakt samma som vid kroniskt trötthetssyndrom!
För låg ämnesomsättning - som leder till döden om den inte behandlas - upptäcks med ett enkelt blodprov. Men läkarna struntar ofta i att ta just det där blodprovet. När jag själv hade sjukdomen skrev min läkare ut antidepressiva medel till mig. Ingenting annat. Jag fick tvinga honom att ta ett blodprov. Vid analysen upptäcktes förstås sjukdomen: problem med sköldkörteln!
Lika lätt som det är att upptäcka en sköldkörtelrubbning, lika lätt är den att bota. Det handlar om att ta en liten vit tablett varje dag, till exempel Levaxin, som både är billig, ofarlig och fri från biverkningar.
Därför vädjar jag till alla er kvinnor, som går omkring och mår dåligt: Be läkarna ta ett blodprov! Det kan vara sköldkörteln det är fel på. Och till läkarna vill jag säga: Ta alltid ett sköldkörtelprov när ni träffar dessa patienter! Det kan göra slut på ett livslångt lidande och förebygga en för tidig död.
