ROBERT, 38, JAGADE JÄRNSPETTSMANNEN
Robert Altinger, 38, målarmästare, Tullinge:
Robert Altinger, 38. Foto: Jan Düsing Robert Altinger stod på en målarstege när den fruktade Åkeshovsmannen löpte amok med ett järnspett i maj 2003. Han blev själv attackerad – men drog sig inte för att ta upp jakten. Enligt Robert, som var ett av de första offren, fick järnspettsmannen något hotfullt när han passerade Nya Elementarskolan med sitt spett.
– Sedan började han slita i stegen som jag stod på. Jag tappade en färgspruta i marken. Den tog han och kastade i huvudet på mig.
När Robert såg att mannen tog sikte på barn, tog han upp jakten:
– Då sprang jag efter, men jag var tvungen att stanna och hjälpa alla skadade människor.
En 71-årig man avled efter järnspettsmannens blodiga räd. I den följande rättegången tvingades Robert peka ut Åkeshovsmannen.
– Det var så klart tufft att vittna, men det var det enda rätta så klart.
För Robert är civilkurage en självklarhet:
– Det är jätteviktigt. Det är väl det som behövs, överallt.


LEIF, 65, AVSLÖJADE SJUKA HUS-SKANDALEN
Leif Kåvestad, 65, före detta hälsoskyddsinspektör,
Enskede:
Leif Kåvestad, 65. Foto: Kenneth Jonasson Leif Kåvestad, hälsoskyddsinspektör i Stockholm, upptäckte att flera kommunala lokaler, bostäder, daghem och skolor, var fuktskadade. Året var 1995. Men avslöjandet sågs inte med blida ögon – tvärtom. Leif Kåvestad blev avstängd från arbetet, sedermera omplacerad – och han förbjöds att ha kontakt med journalister.
– Jag blev utsatt för en kränkande särbehandling av mina chefer.
– Jag är övertygad om att det var de kommunala bolagen som utövade påtryckningar på mina chefer.
Leif Kåvestad kom i juni i år ut med boken ”Civilkurage och sjuka hus” med undertiteln ”Allt har ett pris”.
Han säger än i dag att han inte ångrar att han stod på sig, visade civilkurage.
– Nej, nej. När jag såg hur de här människorna, som bodde och vistades i de här sjuka lokalerna, blev betraktade – som knäppa eller inbillningssjuka – insåg jag att jag handlade rätt.


SARAH, 34, AVSLÖJADE VANVÅRDEN
Sarah Wägnert, 34, undersköterska, Eskilstuna:
Sarah Wägnert var 23 år när hon röt till åt politikerna om missförhållandena på Sarah Wägnert, 34. Foto: Pelle Ericsson skandalhemmet Polhemsgården i Solna. Hon avslöjade att sjuka och gamla kunde ligga i timmar och ropa hjälp – ofta med liggsår som följd.
– Det fanns de som inte gillade att jag berättade och som vände mig ryggen.
Sarahs avslöjande ledde till att ISS Care – ansvarig för vården på Polhemsgården – fick återlämna skötseln. Sedan kom lagändringen i socialtjänstlagen – och lex Sarah skapades.
– Man måste våga för att kunna påverka samhället, säger Sarah.
Hur får man så starkt civilkurage?
– Oj, svår fråga. I mitt fall var det mammas förtjänst. Hon förespråkade alltid att jag skulle säga ifrån om något var fel. För mig började det redan i sandlådan – och sen blev jag smått rebellisk i tonåren. Jag gillar inte orättvisor.


MATHIAS, 18, VITTNADE MOT UNGDOMSLIGAN
Mathias Coster, 18, studerande, Agnesberg:
I april 2006 blev han oprovocerat överfallen av fyra ungdomar på fyrans spårvagn mellan Mathias Coster, 18. Foto: Lennart Rehnman Angered och Gamlestan. Först blev han hotad till livet – sedan nerslagen. Omtöcknad vaknade han upp mellan två säten.
Någon månad efter misshandeln kallades Mathias – som i dag är starkt engagerad mot våld – till polisförhör, där han pekade ut killarna som överfallit honom. Sedan blev det rättegång i tingsrätten. Då vittnade Mathias i ett av de största ungdomsmålen någonsin i Göteborg.
– Det kändes jättebra. Det var grymt att polisen tagit dem. Dessutom kändes det bra att se den person som var mest drivande i misshandeln mot mig.
– Jag såg det som en självklarhet att vittna, det ska man göra. Det fanns en ilska i mig att de skulle få sitt straff.
Hur viktigt är det att visa civilkurage?
– Riktigt viktigt. Man ska inte blunda för det som händer.


OLLE, 60, FÖRSÖKTE STOPPA TJUVAR
Olle Reiz, 60, lärare, Lyckeby:
Olle Reiz, 60. Olle Reiz blev ihjälkörd när han i slutet av juli försökte stoppa bensintjuvar i det lilla samhället Torhamn i Blekinge.
– Olle och hans hustru visade civilkurage eftersom de begav sig ut för att kontrollera vad som hände på p-platsen där tjuvarna höll till, säger åklagaren Bengt Iwars.
Olle och hans fru gick fram till männen.
– Då blev en av dem så stressad att han råkade köra på Olle. Det var inte avsiktligt. Det var en olyckshändelse, men det var vårdslöst. Han visste att Olle var där – och de var rädda för att åka fast.
Olle mejades ner – och avled dagen därpå. 23-åringen bakom ratten kommer sannolikt att åtalas.
Varför ska man visa civilkurage när det kan gå så här illa?
– Det blir allt svårare att få folk att ställa upp och vittna, speciellt i misshandelsmål. Det är ett skäl, säger Bengt Iwars.


LOTTA, 40, TOG NACKSVING PÅ BANKR°NAREN
Lotta Wessman, 40 familjehemssekreterare, Gamleby:
Lotta Wessman, 40. Foto: Mikael Fritzon När den kvinnliga bankrånaren slet upp en pistol på Föreningsbanken i Gamleby, agerade Lotta Wessman instinktivt.
– Jag kastade mig över henne, tog ett nacksving och låste sedan fast henne tills polisen kom.
Året var 1993. Lottas båda döttrar var små – och båda barnen var med inne på banken.
– Jag sa åt min äldsta dotter att sitta still bakom en skrivdisk och passa lillasyster.
Sedan kastade sig Lotta över rånaren.
– Det är klart att det kanske var galet gjort, men jag kan inte sitta still och bara titta på.
Efteråt fick Lotta vittna mot rånarkvinnan.
– Det var en självklarhet.
Lotta belönades för sitt civilkurage med tapperhetsplakett och 1 500 kronor från polisen.
I hela sitt vuxna liv har Lotta agerat mot felaktigheter.
– Jag har avstyrt bråk flera gånger. Jag har vittnat och jag har blivit hotad. Klart att jag varit rädd några gånger.


ROLF, 54, STOPPADE KVINNOÖVERFALL
Rolf Nilsén, nöjes- och kulturreporter, Luleå:
Rolf Nilsén, 54. Foto: Linda Wikström Rolf Nilsén hade varit på en middag med Journalistförbundet i Luleå 2006 när han blev vittne till hur en storvuxen man misshandlade en kvinna i en gångtunnel.
– Jag blev ju upprörd när jag såg vad mannen gjorde med kvinnan och försökte gå emellan, säger han.
Mannen, en 24-årig lokal förmåga från stan, reagerade med ursinne. Rolf vräktes omkull.
På marken och blev sedan brutalt misshandlad.
– Han hoppade på mitt huvud och mitt ena knä med hela sin tyngd och karln vägde 110 kilo. Hade klacken på hans ena sko träffat ögat hade jag kanske inte levt i dag. Det var några millimetrar därifrån.
Mannen greps senare av polisen och dömdes av tingsrätten: straffet: villkorlig dom och 125 timmars samhällstjänst.
– Ja, vad säger man? suckar Rolf Nilsén. Tingsrätten ansåg inte ens att misshandeln skulle rubriceras som grov.
Rolf lider än i dag av sviterna, men ångrar inte att han ingrep.
– Jag skulle göra samma sak i dag. Civilkurage är viktigt.


BARBRO, 53, TAR STRID MOT DEN ORGANISERADE BROTTSLIGHETEN
Barbro Jönsson, 53, chefsåklagare, Trollhättan:
Barbro Jönsson, 53 Foto: Larseric Lindén Hon vågar ta strid mot den organiserade brottsligheten. Men chefsåklagare Barbro Jönsson har fått betala ett högt pris.
20 november förra året åkte hon till Göteborg för att ett hålla ett föredrag. Hon iakttogs av ett antal personer som efter att hon lämnat radhuset i Trollhättan, placerade och detonerade en sprängladdning på hennes trappa.
Brottet rubriceras som mordförsök.
– Samma vecka skulle jag väcka åtal mot ett antal medlemmar i Brödraskapet. Självklart ligger det nära till hands att dra kopplingar där, säger hon.
Trots sprängladdningen och den starka hotbilden valde Barbro Jönsson att inte ge upp sin kamp.
Hur motiverar man människor till civilkurage?
– Ju fler som vittnar och säger ifrån, desto mer självklart blir det. Då tappar dessutom de här kriminella grupperingarna sin maktbas.
Varifrån har du fått allt civilkurage?
– Jag antar att det kommer hemifrån, från mina föräldrar.


JOHAN, 30, BROTTADE NER BANKRÅNARE
Johan Ramstedt, 30, ishockeyspelare i Sport club i Rumänien:
Johan Ramstedt, 30. Foto: Robert Granström 24 juli i år satt Johan Ramstedt, ishockeyspelare med ett förflutet i Skellefteå AIK och Björklöven, på Swedbanks kontor i Skelleftehamn. Plötsligt kom en pistolbeväpnad man in.
– Han hade vapnet gömt i en plastpåse. Han visade mig mynningen och en lapp, där det stod ”Det här är ett rån. Jag blev verkligen jätterädd.
Plötsligt kastade sig rånaren över honom.
– Det blev tumult. Vi brottades och jag fick ner honom på golvet. Sedan höll jag kvar honom till polisen kom. Under rättegången erkände mannen.
Varför är det viktigt att visa civilkurage?
– Det är bra att visa samhället i stort att man inte accepterar sånt här.


LOLA, 67, HÖLL KVAR BILTJUVEN
Lola Alseby, 67, sjuksköterska, Linköping:
Lola Alseby, 67. Lola Alseby från Linköping förhindrade att den knarkpåverkade bilföraren krossades av tåget. Samtidigt grep hon en biltjuv.
– För mig är civilkurage att våga gå emot, fast man blir lite skrajsen.
Det var sommaren 2004. Lola satt och spanade ut genom ett fönster när hon såg hur Saaben kört fast alldeles intill tågspåret.
– Jag larmade först en granne som hade telefon och ringde 112. På så sätt lyckades vi stoppa det inkommande tåget med två minuters marginal.
Lola sprang sedan fram till föraren och försökte få ur honom ur bilen.
– Han var påverkad av knark, det märkte jag, och när jag fick veta att tåget var stoppat så gjorde jag allt för att hålla honom kvar på platsen till polisen anlände.
När polisen kom till platsen visade det sig att Lola haft rätt. Mannen var en känd missbrukare, bilen stulen.
– Det känns ju skönt att ett brott kunde klaras upp.