Få nu levande personer kan lika mycket om svensk underrättelseverksamhet som Tore Forsberg, 74. Han arbetade i över 30 år vid Säpo. Under kalla krigets sista 15 år var han chef för den rotel som bedrev kontraspionage mot Sovjetunionen.
Tore Forsberg anser att signalspaning, som regleras med den nya FRA-lagen, är helt nödvändigt.
- Signalspaning har pågått ungefär sedan 1919. I början i blygsam omfattning, sedan har det här ökat alltmer. Förut spanade man rakt ut i etern, och där är allt fritt, men när vi nu går mot kablar är det mer kontroversiellt, säger han.
- Det här är en information som man behöver, men jag vet inte hur utformningen är.
Hade det kunnat stoppa ryskt spionage i Sverige under din tid?
- Nej, det är för mycket begärt, men man hade kanske kunnat få lite grepp om det.
Ytterligare en spion eller två gripen?
- Nej, inte ens det. Det är ett ganska trubbigt instrument, men det är ändå ett verktyg för underrättelsetjänsten, som man kan se trender med.
Många FRA-förespråkare pratar om ”trender” – vad innebär det egentligen?
- Om du till exempel går tillbaka 7 december 1941, när Japan anföll Pearl Harbor. Om amerikanarna då haft en avancerad signalspaning hade de kunnat få en hint om anfallet mot Pearl Harbor.
Vissa säger att det stora informationsflödet gör att det blir mer eller mindre omöjligt?
- Det är därför man måste begränsa det här till ett absolut minimum, och det tror jag är meningen. Man kan inte ha någon massinsamling, jag tror att debatten har kommit snett. Det är inte mina mail de är ute efter.
Fick ni reda på något tack vare signalspaning som hjälpte er i ert arbete?
- Självklart, men jag kan inte gå in på vad. Signalspaning är ett bland många verktyg som finns.