I går krönikerade jag om Yttrandefrihetskommitténs arbete, en utredning som kan ge de svenska medierna helt nya - och kanske sämre - förutsättningar.
I korthet: 1993 fotograferas prinsessan Caroline när hon rider i parken och den tyska veckotidningen publicerar ett reportage med rubriken "Caroline deppar. Hennes liv är en roman med otaliga olyckor".
Integritetskränkande? Knappast. Inte jämfört med så många andra texter och bilder av kungafamiljen i Monaco och deras, minst sagt, utåtriktade liv. Men prinsessan Caroline reagerade, och började driva processer i tyska domstolar.
Hon fick 1999 nej i den tyska författningsdomstolen som, konstaterade Olle Stenholm, i sin dom snarast formulerade "en lovsång till personjournalistiken".
Olle Stenholm (1942- 2007) var extremt respekterad som Allmänhetens Pressombudsman (PO), fortfarande saknad, men gick tyvärr bort alldeles för tidigt.
I årsberättelsen för PO och Pressens Opinionsnämnd 2005 skrev Olle Stenholm att han skulle ha friat en svensk tidning om den hade PO-anmälts för att ha publicerat motsvarande bilder
"Med den största förståelse för att Caroline känt sig trakasserad av paparazzimetoderna skulle jag ha koncentrerat mig på att i enlighet med PO:s uppdrag bedöma själva bilderna, det som faktiskt publicerades.
Inget enda av fotografierna visar henne i en komprometterande situation. De framställer henne inte heller på något annat förklenande eller generande sätt. De flesta fotona är alldagliga intill gäspningens gräns."

Ändå: 2004 fick Caroline rätt i Europadomstolen i Strasbourg, som ansåg att Tyskland inte garanterade prinsessan det skydd för privatlivet som slås fast i artikel 8 den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Domen startade en debatt: Skulle Sverige nu anpassa grundlagen efter Caroline-domen?
Några jurister svarade ja, alla publicister röt ett rungande nej. Olle Stenholm, pålitligt klok, menade att ett liv i kameralinsens öga nog ändå är rimligt för en prinsessa:
"Det är priset som en regentfamilj i vår tid får betala för att monarkin skall upprätthållas."
Vidare:
"Det är således en illusion att vuxna barn till en statschef i ett system, där statschefsposten går i arv inom familjen, ibland skulle vara offentliga personer när de uppträder i offentligheten men vid andra tillfällen lika privata som vilken medborgare som helst. På offentlig plats är de alltid offentliga personer, det må vara på ridtur i stadsparken, vid betalning i snabbköpskassan, under lunch på krogen eller på söndagspromenad. Det går inte heller att skilja mellan när de företräder familjen och när de företräder staten. I en monarki är den gränsen obefintlig. Familjen är staten."
Då, för några år sedan, motades Caroline-domen i grundlagsgrinden. Men nu gläntar den igen.
Den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén ska ju se över den grundlagsreglerade tryck- och yttrandefriheten, och i det förslag som ska komma 2011 och kanske blir ny grundlag 2015 kanske man tar hänsyn till Caroline-domen.

Det här är ingen enkel fråga. Man kan å ena sidan fråga sig hur Europadomstolen kunde anse att tämligen oskyldiga bilder på en kunglighet i offentlig miljö var så integritetskränkande för prinsessan Caroline?
Olle Stenholm hade en idé om de domare som faktiskt formulerade kritiken mot Tyskland (läs: bildpubliceringarna):
"Alla sju kommer från länder med republikanskt statsskick (Albanien, Irland, Portugal, Schweiz, Slovenien, Turkiet, Tyskland). Möjligen är det för den republikanskt fostrade lätt att förbise att barn till statschefen i ett monarkistiskt statsskick är offentliga personer från det ögonblick de föds."
Å andra sidan: Sverige har ju ratificerat den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Behöver vi då inte lagstifta enligt den?
Yttrandefrihetskommittén har en del att fundera på.

Ett problem, anser jag, är att Caroline-domen som den tolkas nu sannolikt ger klartecken för kändisbilder i "nyhetssyfte" - men förbjuder publicering utan tillstånd i "skvallersyfte".
Hur gör en justitiekansler eller domstol den distinktionen?
Olle Stenholm varnade också för att tro att konsekvenserna av Caroline-domen bara drabbar skvallertidningarna:
"Tro inte att det hos oss bara skulle beröra Hänt Extra, Se&Hör och Svensk Damtidning. Det skulle beröra alla aktualitetsmedier. Ystads Allehanda likaväl som Haparandabladet, Dagens Arbete likaväl som Dagens Industri."
Jag har i debatter varnat för "tycke och smak"-bedömningar i framtida yttrande- och tryckfrihetsgrundlagar, och ifrågasatt om sådana kan bli rättssäkra?
Andra, som Yttrandefrihetskommitténs ordförande Göran Lambertz, har sagt att jag har fel. Att domstolar inte dömer efter tycke och smak - utan efter lag.
Det gör diskussionen om Sveriges framtida grundlagar lika angelägen.