AFGHANISTAN. Den svenska basen har kallats "Sunwing camp" eftersom soldaterna ansetts ha haft det ganska bekvämt.
Det finns inte längre fog för smeknamnet.
Kriget i Afghanistan drabbar de svenska soldaterna dagligen. Att inte fler dödats beror delvis på skicklighet, men också mycket tur.
I går tog den slut.
FS19:soldaterna som är på plats i norra Afghanistan under ledning av överste Gustaf Fahl har ryktet om sig att vara sällsynt aktiva.
De har tillsammans med afghansk militär och polis genomfört flera stora lyckade militära operationer, upprättat baser i områden som anses talibankontrollerade och patrullerat i byar där det finns betydligt fler ovänner än vänner.
De är absolut inte den första kontingenten som gör skarpa operationer och tidigare soldater har krattat marken för vad som sker nu.
De är inte heller de första som drabbas hårt - fyra svenska soldater och två afghanska tolkar har förlorat livet och flera har skadats tidigare.
Men det alltmer intensiva understödjandet av afghanska säkerhetsstyrkor har lett till att FS19 möter större motstånd än tidigare.
Trampar man rakt i talibanstacken, kommer det förstås att bitas tillbaka.
Tidigare har provinsen Balkh, där den stora svenska basen ligger placerad, och flera av provinserna omkring ansetts fredliga.
Afghaner har rest dit för att få semester från kriget i de andra provinserna och bland andra nationer har den svenska basen kallats "the Sunwing". Men de senaste två åren har allt fler upprorsmän från olika talibanfalanger sökt sig norrut och med det har striderna blivit fler.
Svenskarna har mirakulöst klarat sig helskinnat de flesta gånger och i stället för sunwing har man börjat prata om att "Gud är svensk" och om svenskarnas tur.
Men tur varar inte hur länge som helst, inte ens militär skicklighet är en försäkring i krig.
De senaste månaderna har attackerna avlöst varandra.
Det beror bland annat på parlamentsvalet i september,på att amerikansk militär satsar hårt med 3- 5 000 extra soldater i norr och attden afghanska militären tänker flytta soldater från söder till norr föratt få bukt på talibantillströmningen.
Flera civila offer har redan offrats, däribland en rad barn, i hemmagjorda vägbomber som varit ämnade för de internationella styrkorna.
Och i går tog även svenskarnas tur slut. En soldat avled och två skadades lindrigt.
Vad som hände exakt är fortfarande okänt.
Var den afghanska militären med dem? Dödade de några upprorsmän? Brukar de patrullera just där?
Detta kommer säkert att utredas och vändas och vridas på.
Men en sak är redan skrivet i sten. Krig kostar. Pengar, blod, liv och många tårar för de drabbade familjerna.
