Här, mellan Kvarnberget och Östra Främby, överfölls Pernilla Hellgren natten till 3 juni 2000.
Fortfarande vågar få passera igenom den här gångtunneln under Erikslundsvägen när det är mörkt.
- Skönt att han har erkänt men det har gått väldigt fort nu. Våra tankar är upp och ner, säger Pernillas mamma.
Känslorna har åter rivits upp:
- Det är klart att det känns skönt, men det är klart att det känns jobbigt det här med Engla, säger systern Sofie Tollsten.
- Vi har skjutit allt ifrån oss tills nu. Vi har ännu inte hunnit samla oss än utan är fortfarande chockade efter beskedet.

"Alla letade efter mördaren"

Falubon Lena Svedjelöv, 41, står på platsen där Pernilla attackerades. Hon får tårar i ögonen när hon minns tillbaka på skräckåren.
- Hela Falun var upprivet. Man vågade inte gå ut. Alla letade efter mördaren. Många var misstänkta. Det kändes som att man såg mördaren överallt, berättar hon.
Hon var livrädd då och obehagskänslan finns kvar.
- Varje gång jag är här tänker jag på vad som hände Pernilla. Jag tycker att det är jätteobehagligt att stå här nu. Jag går inte under här när det är mörkt. Absolut inte.
Det är något speciellt med platsen. Det känns så att nackhåret reser sig.
- Det spelar ingen roll om det är solsken. Här nere är det alltid kallt. Det är ruggigt, säger Lena Svedjelöv.

"Bra att han är fast"

Hon och många med henne har levt i fruktan så länge som mördaren gått fri.
- Snacket har gått att de inte kommer att få fast Pernillas mördare förrän han mördar igen. Man har inte kunnat känna sig trygg. Och det stämde.
Sent i går kom Khaled Elgamalaya, 20, och kompisen Niklas Csagola, 21, till bron för att tända ljus till minnet av Pernilla Hellgren.
Båda var här bara timmar innan hon mördades.
- Jag kommer ihåg när jag kom hit dagen efter och såg avspärrningarna och hur polisen hade ställt upp massa nummer på marken. Det känns bra att han är fast nu så att familjen kan gå vidare, säger Khaled Elgamalaya.