Synen kommer jag aldrig att glömma. Tsunamin hade morgonen före, med osannolik naturkraft, rivit upp stora sår, tryckt upp båtar i berg, skövlat hotell, träd och framtid. I markens djupa ärr låg döda och trampade överlevande. Lukten var obarmhärtig och det kändes som att stå mitt i någon annans mardröm och att den aldrig skulle gå att vakna ur.
Men det var ingen mardröm. Ett jordskalv strax väster om Sumatra hade lyft havsbotten och sänt i väg en gigantisk våg västerut över öppet hav. När den mötte land var den på sina ställen 25 meter hög. 230000- 250000 människor omkom. Mitt i denna världens naturkatastrof befann sig 20000 svenskar som firade julsemester i paradiset Thailand.
Fortfarande i skrivande stund minns jag glasklart paniken, chocken och frustrationen som syntes i ögonen på alla dem som sökte sina anhöriga på sjukhus och bårhus. 8 JANUARI – STORMEN GUDRUN. Orkanen härjade svårt i södra Sverige och förstörde enorma skogspartier. Cirka 250 miljoner träd bröts av. Foto: Jocke BerglundMånga av dessa människor kommer jag att aldrig att glömma, deras sätt att klamra sig fast vid hoppet om liv var nästan bedövande.

Men det finns särskilt ett ansikte som etsade sig fast mer än de andras: Lars Hartzells, en av de första drabbade svenskar som jag talade med på plats i Thailand. Jag mötte honom på sjukhuset i Takua Pa, dit många svenskar som hade befunnit sig i det drabbade området Khao Lak akut hade förts.
17 JANUARI – KIDNAPPNINGEN AV FABIAN BENGTSSON. Sibas vd satt i en låda i 17 dygn. Han hittades till slut på en parkbänk i Göteborg. Två personer dömdes för människorov. Foto: Tommy HollHan sökte efter sin lilla dotter Mira, 1, och sin gravida sambo Linda. De hade varit på stranden tillsammans med en grupp vänner när de såg vågen komma. I panik hade de lyft upp sina bebisar i famnen men vågens kraft var för stark och de separerades från varandra.
När vi träffades hoppades han fortfarande på att hitta Mira och Linda. Bilden av hans hudlösa förtvivlan kommer för mig alltid att symbolisera den största naturkatastrof som drabbat det svenska folket. Hans budskap var starkt men också rakt. Han hade förlorat de käraste han hade och han behövde hjälp att hitta dem.
9 APRIL – KUNGLIGT BRÖLLOP. Prins Charles och Camilla Parker gifte sig efter många år av aristokratiskt väntande efter prinsessan Dianas död. Foto: Alastair Grant/EPAMen tiden efter tsunamin präglades av kaos. De första dagarna låg listor på döda identifierade och saknade nedryckta på marken och siffrorna på antalet omkomna svajade. Upp mot 3000 svenskar befarades döda och där och då kändes det som att varje överlevande var ett mirakel. Att anhöriga någonsin skulle få tillbaka de saknade kändes fjärran när vi stod framför de djupt grävda massgravarna och en thailändsk gravgrävare sade att de blandade alla döda i gravarna. Men allt eftersom klarnade det och till slut visade det sig att 543 svenska medborgare hade försvunnit i flodvågen. Ett enormt identifieringsarbete gjorde att det absoluta mertalet kunde föras hem i kista till Sverige. Några väntar fortfarande i dag på svar och kommer kanske aldrig att få veta vad som hände deras nära.

Men tsunamin blev så oändligt mycket mer än den flodvåg som tog allt för många liv. Sorgevågen som sköljde över hela Sverige drabbade alla. Jag tror inte att någon firade in det nya året - 2005 - utan en känsla av svärta. Året som följde var tungt och påminde flera gånger om vår litenhet mot naturen.
Men framför allt präglades 2005 av det samlade folkets raseri mot myndigheternas hantering av tsunamisituationen och dess offer. Tsunamin hade fullständigt blottlagt Sveriges oförmåga att hantera en stor krissituation. Regeringen stod som handfallen obegripligt länge.
7 JULI – TERRORDÅDEN I LONDON. Fyra terrorister sprängde bomber i Londons tunnelbanor. Minst 54 personer dog och 700 skadades. Foto: Jane Mingay/APMedan exempelvis Italien omedelbart skickade flygplan för att hämta sina medborgare, väntade de svenska myndigheterna utan att någon verkade veta på vad. Nere i Thailand bad de drabbade svenskarna om stöd samtidigt som deras sår infekterades och de kräktes upp sand från djupet av lungorna, men det var inte från regeringen som stödet kom utan Fritidsresors Lottie Knutson som för alltid kommer att förbli en hjälte i många svenskars ögon.

Mest kritiserades dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och senare statssekreterare Lars Danielsson men även statsminister Göran Persson. Flera utredningar drog igång och när katastrofkommissionen kom med sin första dom i december 2005 var kritiken stark.
AUGUSTI 2005 – ORKANEN KATRINA. Den värsta naturkatastrof som drabbat USA i modern tid. 2000 personer dog, New Orleans förstördes och många blev hemlösa. Foto: Melissa Phillip/AP- Avsaknaden av en fungerande krisledning i regeringskansliet var det största problemet med regeringens och myndigheternas hantering av tsunamin annandagen 2004. Det är därför statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för bristerna, konstaterade ordförande Johan Hirschfeldt på en presskonferens.
Senare har flera utredningar fortsatt och kommit att handla om minuter, e-post och att bära hundhuvud men den huvudsakliga kritiken har stått fast: Det var ett misslyckande som kostade stor förtvivlan.

2 OKTOBER – OSTINDIEFARAREN TILL KINA. Efter tio års förberedelser och ständig pengabrist ger sig "Götheborg" ut på den långa resan till Kina i ostindiefararnas spår. Foto: Larseric LindenÅret efter tsunamin går inte att beskriva som annat än sorgens år. Men i bedrövelsen fanns glimtar av styrka. 2005 var även året då det svenska folket tände ljus tillsammans, torkade varandras tårar, samlades med böjda huvuden på kalla torg och höjde rösten i gemensam ton. I sorgen hittades sällskapet och ibland små ögonblick av under.
Hittade Lars Hartzell någonsin sin dotter Mira eller sambo Linda? Nej, han blev en av alla dem som obarmhärtigt förlorade sin familj. Men i sökandet och i kampen mot slappa myndigheter träffade han en kvinna som också förlorat sin familj. De blev kära och har i dag två barn.
Deras familjer och alla andra omkomna kommer aldrig att glömmas eller att kunna ersättas.
Men efter tsunamin förstod vi inte bara att livet är skört utan också, att livet oftast är starkare än döden.