Klockan är över på tio kvällen, men det vimlar av människor på gågatorna i Myeongdong distriktet i centrala Seoul där neonet på vissa sträckor förvandlar natten till dag.
En del dricker en sen latte på Starbucks, andra fyndar vid gatustånden eller gör en sista tur in på Gap innan butiken stänger. Kim som säljer bläckfiskar säger att affärerna går lika bra som vanligt.
Det är svårt att tro att det bara har gått ett drygt dygn sedan den allvarligaste incidenten på många, många år i de kyliga relationerna mellan Nord- och Sydkorea.
- Det är skillnad den här gången. Civila har kommit till skada och dödats, säger läkaren Chung Haeun som är ute på kvällspromenad med sin flickvän.
- Och Nordkorea har för första gången beskjutit vårt territorium.
Även om det mesta - eller allt - är sig likt på ytan här i Myengdong så behöver besökaren inte skrapa länge för att finna oron under vardagsytan. Ingen här behöver påminnas om att gränsen mot Nordkorea bara går cika fem mil härifrån.

Två döda hittades i går

Nordkorea når med sitt artilleri och robotar Sydkoreas huvudstad utan några problem. Och Nordkorea har tillräckligt med vapen för att förvandla Seoul till ett hav av eld, som det brukar heta i propagandan.
Därför kom tisdagens attack som en sådan chock. En slags försmak av vad som komma kan.
När Nordkorea i våras sänkte ett sydkoreanskt krigsfartyg så tog det ett par månader innan en internationell utredning slog fast att det varit en nordkoreansk torped som sänkt båten. 46 sydkoreanska sjömän dödades.
Men tisdagens attack lämnade ingen i tvivel om vem som sköt. Och nu har alltså även civila offer krävts. Två döda kroppar hittades i går på ön Yeonpyeong. Redan i tisdags stod det klart att också två soldater hade dödats.

"Jag skäms så"

Kim Jihye är en av dem som oroas. Hon har varit ute och shoppat och ätit middag med sin storasyster Dahye, 24.
- Jag kunde inte somna i går, berättar Kim Jihye. Jag bor på ön Young Jong och arbetar där också, på en golfresort.
- Jag fruktar att det blir ännu värre nu. Jag tror faktiskt att det finns en risk för krig. Nu attackerar de ju till och med civila.
Hennes storasyster är inte lika orolig. Hon arbetar som flygvärdinna åt Qatar Airways och är bara i Seoul ett par nätter innan hon återvänder till Persiska viken.
- Jag skäms så för vad som händer i mitt land, säger hon. Jag hade kolleger på vägen hit som var oroliga för att vi inte skulle kunna landa, att de skulle tvingas stänga flygplatsen.
- Men Sydkorea är en stark makt. Starkare än Nordkorea. Jag tror inte att de vågar anfalla på riktigt.
Den 56-årige Kang Hun Yuong är också ute på en sen kvällspromenad för att få lite motion. Han menar att Sydkoreas president Lee Myung Bak får ta på sig en del av skulden för det som har hänt.
President Lee har valt att föra en tuffare politik mot Nordkorea och bland annat ställt in det mesta av matleveranserna dit. Så Kang Hun Yuong är inte överraskad över att Nordkorea nu har reagerat som de har gjort.

"Inte som förr"

Men han hoppas nu för allt han är värd att Sydkorea inte reagerar aggressivt, att parterna i stället kan sätta sig ner och samtala igen, vilket har skett under perioder tidigare.
Han föddes ett år efter Koreakrigets slut 1953, och han fruktar att nästa krig - om det kommer - blir något helt annorlunda.
- Det är inte som förr. Ingen kommer att klara sig denna gång. Ingen kommer att gå vinnande ur striden.