Programdirektörerna Jan Axelsson och Cilla Benkö från Sveriges Television och Sveriges Radio gör ett desperat försök att bemöta min kritik mot den vinkling som sker inom utrikesrapporteringen. Utan att argumentera mot de exempel jag lyfter fram väljer Axelsson och Benkö att helt enkelt bara hävda att SVT och SR är objektiva. Några belägg för denna objektivitet anser de sig tydligen inte behöva presentera. Att utrikeskorrespondenter som SVT:s Lisa Carlsson, själva har medgett att de vinklar sina reportage utifrån svenska förhållanden, bortser de helt ifrån.

Jag har aldrig krävt att man ska sätta "partistämpel" på utrikeskorrespondenter, vilket Axelsson och Benkö påstår. Däremot skulle det vara klädsamt om till exempel USA-korrespondenten Per-Anders Engler klargjorde sina premisser för den bevakning som SVT:s och SR:s chefer anser ska gå både "brett och djupt". Vad var motivet till att Engler klippte in arkivbilder på president Bush som jollrade runt med sin hund Barney utanför Vita huset medan Engler diskuterade dödsstatistik från Irak och därefter läste en niddikt om presidenten? Vad var motivet till att kalla republikanen Mike Huckabees ekonomiska politik för att "inte ha så mycket med verkligheten att göra"? Var motiven verkligen att ge en objektiv bild av USA, eller kanske snarare ett försök från SVT:s utrikeskorrespondent att dra ett löjes skimmer över politiker som han själv ogillar?

I en detalj har Axelsson och Benkö rätt - fler och fler svenskar har möjlighet att ta del av nyhetsrapporter över internet. Fler och fler svenskar blir därmed också medvetna om SVT:s partiskhet i utrikesbevakningen. Att programdirektörerna för public service-bolagen inte verkar inse att detta på sikt är ett problem för deras egen trovärdighet säger en hel del om den kultur som pågår på SVT och SR, där kritik av den egna rapporteringen alltid bemöts med spelad oförståelse och indignation.

JOAKIM NILSSON, frilansjournalist