Ung vänsters förre ordförande Ali Esbati är bosatt i Oslo och befann sig på lägret för det norska arbetarpartiets ungdomsförbund.
Morgonen efter är han i sin lägenhet. Han lever och mår efter omständigheterna bra.
Bilderna av vad som hänt bara timmar innan är klara.
Han skulle hålla ett föredrag på Utöya, och skulle åka hem men kom på grund av bomben i Oslo inte från ön.
– Då kunde jag inte åka tillbaka, det gick ingen båt. Jag blev kvar på lägret, berättar han.
Sedan hände det ofattbara.
– Det började komma ljud från kaféet där jag var, vi tittade ut genom fönstret och trodde det var smällare.

Skrek i panik

Folk ropade att de skulle sätta sig ner, Ali Esbati försökte hålla sig lugn, och lugna andra.
– Men folk kom sedan springande och skrek i panik. Då lämnade vi rummet och sprang.
När han kom en bit bort började massakern uppdaga sig.
– Jag såg en ung tjej som var skjuten på flera ställen. Hon var vid medvetande då, men hade blivit skjuten genom kinden för jag såg blod i munnen.
– Hon sa att "om jag dör nu så kom ihåg att ni är fantastiska."
Första hjälpen-personal kom sedan till flickan, men Ali Esbati vet inte om hon klarade sig.
Samtidigt var ungdomarna utspridda på ön, gömde sig i skogen. Ali var en av dem.

Såg gärningsmannen

– Vi försökte bedöma var skotten kom ifrån. Plötsligt kom de närmare och en stor grupp kom springandes. Då sprang även vi, mot vattnet.
Där möttes Ali Esbati av fler skadade. Fler blodiga ungdomar som kämpade för sina liv.
Han sprang ner i vattnet och höll sig flytande. Då kom gärningsmannen Anders Behring Breivik närmare.
– Han var plötsligt väldigt nära, bara 10-15 meter bort. Det var första gången jag såg honom. Han ropade något lugnande, som att "det är polisen, det är okej."
– Han var väldigt stor, lång och bredaxlad. Först trodde jag att han hade mohikanfrisyr, men såg sen på bilderna att det var den mörka benan. Han verkade helt lugn, inte animerad på något sätt.

"Obegripligt"

Ali Esbati såg det stora geväret, sedan kom det skott igen. Gärningsmannen sköt mot folk i vattnet.
– Jag såg något som jag först trodde var en flytväst i vattnet, men det var en död kropp, berättar han.
Efter en dryg kvart kom polisen, och kort därefter kunde han och de andra gå upp ur vattnet.
– Det är helt extremt. Han sköt så metodiskt, från nära håll, för det kom skottsalvor då och då. Men att han kunde hålla på så länge, nästan två timmar, det är det obegripliga.
Han tappade sin telefon i vattnet, men kunde på hotellet dit han fördes skicka ett meddelande på Facebook:
"Kan snälla nån som har min mammas telnr ringa henna och säga att jag mår bra."
– Jag är så glad att jag lever. Jag har haft tur, säger han.