Han är en fruktad ledare i al-Qaidas somaliska gren al-Shabab och terrorlistad av FN. Svenske medborgaren Fuad Shangole bodde i Sverige i tolv år och var en populär imam i Rinkeby.
Nu vittnar 17-årige Ismael Khalif Abdulle om Shangoles och al-Shababs grymma arbetssätt för att rekrytera nya medlemmar.

Fruktar al-Shabab

Trots att Ismael levde på en av världens farligaste platser - Mogadishu - så kunde han sköta skolarbetet. Han älskade att spela fotboll och tyckte om att sitta framför Facebook. Men vid 17-tiden den första juni förra året var det några som väntade på honom utanför skolan. Den fruktade al-Shabab-milisen. De hade redan konfronterat honom, två av milismännen försökte tidigare rekrytera pojken, då vägrade Ismael.
- Alla tonåringar som lever i stadsdelen Dayniile fruktar al Shabab, och det är därför de går med i milisen, inte för att de håller med om deras religiösa värderingar, säger han.
Dayniile är ett av al-Shababs starkaste fästen.
Det var en lastbil full med maskerade milismän som väntade på pojken när han skulle gå hem från skolan. De satte en ögonbindel på honom och körde i väg honom till ett hus. Där fanns redan tre äldre pojkar, alla hade motsatt sig att bli al-Shababs pojksoldater. Nu anklagades de för att ha begått brott. Några veckor senare fördes de till en summarisk rättegång i en packad idrottsarena. Där visades några mobiltelefoner och pistoler upp som de fyra anklagades för att ha stulit. Utan att Ismael fick en chans att säga något avkunnade al-Shabab-domarna Dahir Ga'may och Abdul Haq domen: Korsamputering av hand och fot. Höger hand och vänster fot skulle skäras av enligt sharialagen.
Det skedde tre dagar senare, på samma idrottsplats.
I mitten låg en smutsig madrass, runtom stod ett tjugotal grönklädda al-Shabab-krigare med masker för ansiktet och med vita kirurghandskar på händerna.

Minns inte så mycket

På hederstribunen satt al-Shababs högsta ledning. Med svenske medborgaren, al-Shababkommendören Fuad Shangole, tillsammans med Shejk Mukhtar Robow och Abu Mansoor Al-Amrik.
Ismael var först ut. Han minns inte så mycket mer än att två män tog tag i honom. Innan dess hade de knutit ett medicinskt gummiband runt hans armmuskel. Det sista Ismael såg var en av milismännen som höjde en jättekniv.
- Det var en sån där kniv som man använder för att slakta kameler med.
Ismael tappade medvetandet när de högg av hans hand, hans minns inget från när foten kapades. Senare hörde han skriken från de andra pojkarna. De fick ingen bedövning före amputationen, och bara några värktabletter efteråt.
Men mardrömmen var inte slut, efter två veckor kom svenske Fuad Shangole tillbaka. Något som rapporterats i internationella medier, bland annat The Guardian
- De kapade inte tillräckligt, det skulle varit en bit till av ditt ben, sa Shangole enligt Ismael och visade hur mycket genom att hålla upp tre av sina fingrar mot änden av benstumpen.
Då tog fångvaktarna fram en gammal bågfil och sågade av benet.
- Vi förstod att enda sättet var att samarbeta, och bygga upp ett förtroende. När en av fångvaktarna hämtade mat och medicin kunde vi rymma, vi tog en taxi och kom över till den regeringskontrollerade sidan.
al-Shababs planer var troligen att göra pojkarna till självmordsbombare.
- En vecka efter flykten hittades taxichauffören mördad, berättar Sahal Abdulle som har hand om Ismael, och tolkar för honom.
Trots sitt handikapp har Ismael anpassat sig, han hälsar vant med vänster hand, och kan med den också knäppa skjortknappen. Han använder protes på vänster ben, men tar oftast av den när han sitter ner. Men tiden är förbi då han var bäst på plan. Ismael var den snabbaste löparen i fotbollslaget i Dayniile, en fruktad anfallare med Cristiano Ronaldo som hjälte.

Väldigt glad över Norge

Ismaels berättelse är unik, det är inte många som lyckats ta sig ur al-Shababs våld, och efter en tid i Nairobi har han precis kommit till Norge. Pojken är fortfarande på flykt och Sahal vill inte att Expressen berättar var i Norge han ska gömmas. al-Shababs tentakler når långt.
När Expressen berättar att det är mycket snö på den orten så skrattar Sahal.
- Jag vet inte om jag kan berätta det just nu för Ismael, han har aldrig sett snö, men är väldigt glad över att komma till Norge.