Svenska Lou Kockly räddade hundarna från att slaktas i det illegala slakteriet i Filipinerna. En raid som hon och de andra i aktionsgruppen genomförde tillsammans med polisen.
- Lukten där vid slakteriet var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Det luktade blod, avföring och död.
I små burar på 2x3 meter förvarades hundarna. Drygt 20 hundar i varje bur. Deras nosar hade surrats hårt med nylonsnören för att de inte skulle skälla och avslöja det illegala slakteriet i de filipinska djungeln. De var utmärglade och apatiska. Snart skulle de möta slaktarkniven.
Kontaktade polisen
Men tack vare Lou Kockly från Animal protection network och de andra i den filipinska organisationen AKF lever nästan alla av de svårt plågade hundarna än i dag.
– Tyvärr så dog fyra av dem första veckan efter att vi befriat dem, säger Lou Kockly.
Innan tillslaget genomfördes en omfattande spaning mot det illegala slakteriet. Därefter tog organisationerna kontakt med polisen.
– Vi kontaktade den lokala polisen och presenterade det bevismaterial vi hade. Det är olagligt med hundslakterier och hundkött i Filipinerna. De bestämde att vi behövde slå till så fort som möjligt, säger Lou Kockly.
Farligt tillslag
Raiden leddes av den lokale polischefen.
– En mycket speciell man som kallades ”Legenden Örnen”. Han hade den största pickadoll jag någonsin sett och var väldigt karismatisk.
Tillsammans med åtta beväpnade poliser åkte aktionsgruppen till det illegala slakteriet i två anonyma och diskreta bilar. Väl på plats fick Lou och de andra order om att stanna kvar i bilarna.
– Polisen gick in först. Det brukar vara väldigt, väldigt farligt när man slår till mot den här typen av slakterier så vi fick inte följa med.
De som låg bakom slakteriet flydde in i djungeln i stället för att börja slåss mot polisen och Lou och de andra fick klartecken att komma ut. Synen som mötte henne var det värsta hon någonsin sett.
– Det luktade blod och avföring. Hundarna låg på varandra i de trånga burarna. Det var helt enkelt helvetet på jorden, säger hon.
Skulle göra om det
Efter att ha fått klartecken av en domare kunde man bryta upp burarna och rädda de vettskrämda och utmärglade hundarna. De lastades, efter en snabb veterinärkontroll, in i den transportbil som hade kommit till platsen. Färden till räddningscentret, sex timmars bilväg därifrån, kunde börja.
I dag lever 45 av de 49 hundar som befriades från slakteriet. De flesta av dem börjar långsamt få tillbaka förtroendet för människor.
Lou tvekar inte för att åka till Filipinerna igen. Hon skulle göra om samma sak om det skulle behövas.
– Utan tvekan! Jag ska dit igen. Så är det.
