Vi närmar oss det jättelika tältlägret Jean Marie Vincent, som fått namn efter den första katolska prästen som mördades i våldets Haiti, sannolikt för att han bekämpade korruption och orättvisor.
- Du får inte gå in ensam och före vakterna. Det kan vara livsfarligt, säger en polisman.
Därför har vi eskort av beväpnade och biffiga polismän.
I tältlägret Jean Marie Vincent bor uppåt 48 000 människor på en yta som kanske är en gånger en kilometer.
Stanken från latriner, rök från glödande träkol och smuts, samt den intensiva hettan, slår oss i ansiktet. Här pågår en mänsklig misär sedan 12 februari, då jordbävningen krossade hem, gator, affärer, skolor, sjukhus.
Fattiga tvingas bokstavligen slåss om de utdelade matransonerna, för hittills har hjälpen bara nått lite mer än en tredjedel av de 1,2 miljoner hemlösa.
Och fattigdom, hunger och desperation driver människor till vansinne och kriminalitet.
- Vi har fått flera rapporter om våldtäkter, säger Fredrik Bjerkeborn, kommissarie från Klippan, som leder FN-polisen i Haiti.

Överfölls utanför bajamajan

Det är på natten som oskyddade kvinnor och barn är som mest utsatta. En 21-årig kvinna vittnar om att hon skulle besöka en av bajamajorna mitt i natten. Tre män överföll henne, höll för hennes mun - och våldtog henne.
- Vi måste ha kvinnliga poliser för att reda ut brotten mot kvinnorna i lägren. Men de kvinnliga poliserna blev överfallna, så nu blandar vi kvinnor och män i våra patruller i lägren. Dessutom har vi FN-soldater och haitiska polismän som vaktar utanför lägren, säger Fredrik Bjerkeborn.

"Jag är rädd"

Vi besöker ett av tälten. Där bor Mamman Gerard Leger Claudette, 42. Hon har fyra barn, den yngsta yngsta 1,5 år, den äldsta 16.
- Jag har inget arbete, inga pengar, ingenting. Och jag har hört talas om överfall och våldtäkter. Jag är väldigt rädd, men jag tror på gud, jag ber. Det är ingen dröm att sova bland tusentals okända, säger hon.
De kvinnliga poliserna Da Souca och kanadensiskan Gelin, född i Haiti, nu polis i Quebec, Kanada, pratar med barnen och kvinnorna. Efter en stund dansar de med ungarna som nästan slåss om att få hålla poliskvinnorna i handen.
- Jag lämnade Haiti när jag var åtta år. Jag har drömt om att göra en FN-insats och när jag överraskande fick frågan om Haiti blev jag jätteglad över att kunna försöka ge tillbaka något till mitt gamla hemland, säger hon.
Fredrik Bjerkeborn, som så småningom ska förfoga över 3 700 FN-poliser, säger att han kommenderat hundratals poliser att vakta kvinnorna och barnen i lägren.
Hur ska du någonsin få bukt med detta elände?
- Vi gör så gott vi kan, men vi är inte tillräckligt många.