Människorna som samlats vid regeringskvarteret i Oslo har tomma blickar, det är fortfarande svårt att ta in vad som har hänt. Marinens musikkår spelar "Det är en ros ursprungen". Sedan håller Jens Stoltenberg sitt tal.

Här är talet, ord för ord:

– Gärningsmannen tog många liv och förorsakade ett ofantligt lidande. Det norska folket svarade med att omfamna våra värderingar. Gärningsmannen misslyckades, folket vann.

– I ett år har barn gått den tunga vägen till graven för att sörja över sin far eller mor. Fäder och mödrar har gråtit över sina barn.

– Det har varit i sanning ett tomt år. Inte en dag har gått utan att det har samtalats om tragedin.

– I dag ska vi påminnas om att kärleken är evig. Livets flamma är släckt och smärtan kommer vi att bära för alltid. Den 22 juli ska för alltid vara till för att minnas de som dog. Vi ska hedra deras minne.

– Året som har gått har lärt oss hur dyrbart livet är och hur skör livstråden är. Det gäller att ta vara på varje stund vi har.

Under talet är det människor som bara blundar, eller gråter. Sorgen är påtagligt närvarande.