Under medeltiden hade en välbeställd familj i genomsnitt en bibel och två andra böcker av religiös karaktär i sitt hem. Dessa kostade tillsammans lika mycket som ett litet hus. De läskunniga hade inte mycket att läsa i. Nu finns oändliga mängder text och ibland frågar jag mig om det är moraliskt riktigt att fortsätta tillverka mer.
Det är det såklart, "så länge det finns mer värld än text i världen", som min vän sa. Men vår tids rimligaste konstnärstyp är, oavsett genre, återvinnaren som använder redan existerande material i nya verk.
Vilket poeten Pär Thörn gör på webbadressen http://iampoem. net/. Thörn har skapat en digital dikt genom att filtrera fram de fraser som börjar på ordet "jag", fast på engelska, alltså "I" från Twitter.
"I am tweeting from my Nokia via Vodafone Buzz". "I am timeless". "I am very interested in pilates". Jag-meningarna rullar fram, små bilder ur någons liv, berövade sin kontext men given en ny - "I am nearby but not in the centre".
Diktverket ingår i tidskriften Pequods nummer 48 som är helt digitalt och utformat tillsammans med Medea Collaborative Media Initiatives på Malmö Högskola.
Thörn meddelar att poesin kommer att fortsätta till dess att folk slutar skriva "I am..." eller Twitter läggs ner. Jorden går nog under innan dess.

Jenny Maria Nilsson