År 2000 gjorde TV4:s Malou von Sivers det som blev den sista intervjun med Monica Zetterlund. Den spelades in hemma i lägenheten på Birger Jarlsgatan där sångerskan omkom i går kväll. År 2000 kom även Monica Zetterlunds sista skiva, "Bill remembered". – Det här är det sista jag gör, sa Monica i intervjun. – Man ska sluta innan det låter för jäkligt. Jag känner min begränsning och folk ska inte tycka att jag är patetisk.

Talade i flera timmar

Men trots den långa, hyllade karriären var Monica Zetterlund fortfarande orolig för vad andra skulle tycka. – Jag har inte ens vågat lyssna på min nya platta, avslöjade hon. Malou von Sivers samtalade med sångerskan under flera timmar, bland annat om det dåliga självförtroendet som Monica bar med sig hela livet. – Den här otroliga artisten var också väldigt skör som person. Det fanns något hos henne – som hon också pratade om då – som visade att hon hade dålig självkänsla, något hon hade haft med sig sen hon var liten. Men trots det hade hon klarat av den här otroliga karriären, säger Malou von Sivers. Märkt av sjukdomen. Monica Zetterlund var svårt rörelsehindrad av sin skolios.

"Det var sorgligt"

– Hon var två personer. Den lilla flickan som inte riktigt tyckte att hon var värd all berömmelse och uppmärksamhet, och samtidigt den fullfjädrade fantastiska artisten. – Det var sorgligt att hon aldrig riktigt kunde njuta av sina framgångar. Det fanns alltid en reservation – var hon verkligen värd all uppskattning? Var hon verkligen tillräckligt bra?

Svårt märkt

När intervjun gjordes var Monica svårt märkt av sin skolios. – Den känsla jag fick var att hennes sjukdom gjort henne mer och mer isolerad. – Hon rörde sig ogärna utanför sin lägenhet och hade ständig värk. Det plågade henne mycket. Det minns jag väl, att hon hade svårt att sitta still länge. I intervjun berättar Monica Zetterlund också om sina alkoholproblem och att hon under svåra perioder tagit hjälp av antabus.

"Det värsta jag vet"

Tv-bilderna på den sittande Monica Zetterlund visar en karaktärsfast, stilig kvinna. – Men när hon reser sig och går med sin krycka ser man att hon är märkt av sjukdomen, hon ser ganska gammal och sliten ut. Men medömkan var något Monica Zetterlund fruktade. – Det är det jag är rädd för. När folk säger "hur är det, lilla vän?" – det är det värsta jag vet, säger hon i den sista intervjun.