På semester. Stig Bergling, här på semester i Italien 1979, lever ett liv i sus och dus. Senare samma år rullas hans affärer med ryssarna upp.
På semester. Stig Bergling, här på semester i Italien 1979, lever ett liv i sus och dus. Senare samma år rullas hans affärer med ryssarna upp.

Stig Bergling skakade Sverige i tre årtionden

Publicerad

Det var för knappt två år sedan.

Framför mig satt en bruten man i rullstol och berättade om sitt liv i spillror på Stockholms sjukhem – hans sista anhalt i livet.

Han var bitter – precis allt hade gått åt helvete – och han var dessutom fångad i Parkinsons grepp som gjorde att han darrade och hade svårt för att styra sina händer.

Stig Bergling – storspionen och landsförrädaren – var så långt ifrån sina aktiva dagar när han levde på spänning, kickar, sovjetiska rubler – och sålde ut Sveriges försvarsanläggningar.

Det här är historien om Sveriges största spion genom tiderna.

Stig Bergling, som blev Eugén Sandberg som blev Eugén Sydholt.

Nu är han död.

Stig Bergling har i ungdomen en dröm om att bli berömd, och man kan säga att hans ego är något större än hans förmåga. Därför framhåller han ofta sig själv, han vill bli sedd och få beröm och han glider på sanningen för att göra sig märkvärdig – både för arbetskamrater, chefer och inte minst kvinnor som han har många skiftande affärer med.

Året är 1958. Stig Bergling, uppvuxen i ett välbärgat hem i Sala i Västmanland, har gjort militärtjänstgöring vid KA 1 i Vaxholm, och får nu arbete på Östermalms polisstation i Stockholm. VD 2 (vaktdistrikt 2) är, vid den här tiden, ett fint ställe att arbeta på, det är här som polisens hästar står uppställda i stallar på baksidan.

Samtidigt börjar en annan polisman på samma polisstation, en man som senare kommer att bli legendarisk som spionjägare och chef för Säpos kontraspionage – Tore Forsberg.

Tore Forsberg, senare legendarisk spionjagare på kontraspionaget jobbade på samma polisstation som Bergling.Foto: Robban Andersson

Tore Forsberg vet då – 1958 – inte att han drygt 20 år senare ska vara med och avslöja sin arbetskamrat, Stig Bergling, som den störste spionen sedan överste Stig Wennerström (1906-2006).

Nya äventyr

Stig Bergling gör inget större väsen av sig när han jagar småförbrytare och prostituerade kvinnor, och hamnar senare i radiobil och så småningom på utlänningsroteln.

Knappt tio år senare vill Stig Bergling – då 32 år fyllda – söka sig till större äventyr: Säkerhetspolisen.

Olof Frånstedt, operativ chef och ansvarig för kontraspionaget, berättar i sina memoarer om hur han vid flera tillfällen träffar Stig Bergling.

"Det ringde inga varningsklockor kring Bergling när han sökte till Säpo 1969, tvärtom fanns det tidigare kolleger som talade väl om honom. När Stig Bergling kom till Säpo placerades han efter ett tag vid ryssroteln."

Frånstedt berättar också om ett möte med Bergling som heter duga.

"Så kom han in. Stannade vid dörren, stramade upp sig, gjorde ställningssteg, slog ihop klackarna så det smällde om det och gjorde stram honnör.

Jag har aldrig haft lätt för att tappa fattningen, men det här var sannerligen en entré utöver det vanliga.

Bergling hade en svada som var väl inställsam. Jag fick intrycket att han var en lismande snobb.

Olof Frånstedt, tidigare chef för Säpos kontraspionage Foto: Tommy Pedersen

Hans ärende var en fråga, om det skulle kunna gå för sig att få tjänstledigt för att ta en tillfällig anställning på Försvarsstaben?"

Olof Frånstedt säger ja och ger Bergling tjänstledigt för att börja på Försvarsstaben.

För Bergling är det jobbet som, för ett barn, att få en öppen syltburk med massor av militära hemligheter i sina händer.

Det är inte alls Sovjetunionens långa, förslagna planering som får Stig Bergling att börja göra affärer med ryssarna. Olof Frånstedts memoarer igen:

"Stig Bergling var en person som man i efterhand inte riktigt förstår hur han lyckades ta sig fram till en position där han kunde hantera – och förråda – sekretessbelagd information. I huvudsak drabbades det svenska försvaret av hans framfart, även om han också kom att lägga krokben för Säkerhetspolisens arbete gentemot Sovjets underrättelsepersoner i Sverige.

Stig Bergling gör väsen av sig på Försvarsstaben där han börjar 1971 – men i negativ mening.

Han anses inte passa in, han är stökig, okamratlig och snobbig. Han trasslar in sig i ett flertal "kvinnoaffärer" och polisen kallas flera gånger till Berglings bostad där det är fylla och bråk.

Kopierar i smyg

Vad chefen, överstelöjtnant Sten Nordlander, inte vet är att Bergling kommit över hemliga handlingar om hemliga försvarsanläggningar och mycket annat – som han kopierar utan att någon förstår.

Bergling utnyttjar säkerhetsbristerna på Försvarsstaben. Personalen turas om att kolla så att inga hemliga handlingar ligger och skräpar på skrivborden, utan låses in i säkerhetsskåp och ser till att de är ordentligt låsta.

Jo, Bergling får också sådana uppdrag, men han tar omvägen förbi kopiatorn innan han låser in dokumenten i säkerhetsskåpet...

Bergling letar inte efter specifika dokument, utan tar vad han kommer över. Och han snokar omkring. När en av cheferna är bortrest smyger han in i dennes arbetsrum och låser up säkerhetsskåpet. Men plötsligt kommer chefens sekreterare in.

Stig Berglings fru Elisabeth Sandberg som han senare rymde med.

"Hon blev förskräckt när Bergling vände på situationen och for ut i anklagelser mot hennes chef, att han slarvat med att låsa skåpet och nu skulle Bergling minsann anmäla detta", skriver Olof Frånstedt i sina memoarer.

Stig Bergling samlar alla topphemliga papper i en pärm som han låser in i ett kassaskåp i sin bostad.

På Försvarsstaben drar både chefer och arbetskamrater en lättnadens suck när Stig Bergling 1972 får jobb som FN-observatör i Israel och senare i Libanon.

Han får kontakt med GRU-officeren Alexander Nikiforov vid Sovjets ambassad i Beirut och erbjuder honom sin pärm med den så kallade FO-koden, en hemlig förteckning över Sveriges försvarsanläggningar, befästningar längs kusterna och mobiliseringsförråd.

Bergling säljer pärmen 1973 och han kommer att tjäna 100 000-tals kronor. Bergling är nu spion på riktigt och han behöver pengarna eftersom han lever ett vidlyftigt liv i sus och dus.

Skrev med osynligt bläck

1975 kommer Bergling tillbaka till Säpo i Stockholm. Han får i uppdrag att göra förteckningar över sovjetiska spioner i Sverige och vilka misstag de gjort.

Men den listan säljer han till sin sovjetiske kontaktman i Stockholm, varpå Sovjetunionen kallar hem sina avslöjade spioner.

Han skriver med osynligt bläck och ryssarna svarar med korta meddelanden på kortvågsradio.

Bergling överlämnar information till sin kontaktman i Östberlin. Vid den här tiden tillåts inga Säpoanställda att åka till öststaterna utan chefens godkännande. Men det struntar Bergling i och reser i hemlighet till Östberlin där han får spionutbildning.

Med hjälp av en glasstav kunde Bergling läsa mikroskrift på baksidan av frimärken.

Där får han, under en fem dagar kort intensivkurs i spioneri, lära sig hur man tar emot korta, kodade meddelanden på en kortvågsradio, och hur man läser mikropunkter som doldes av ett frimärke på ett vanligt brev.

Bergling vet nu hur man gör för att läsa meddelandet på en mikropunkt. Han har fått en liten glasstav som han placerar ovanpå mikropunkten – och på så sätt kan nu läsa meddelandet.

Stig Bergling är ingen populär person på sitt jobb på spaningsroteln på Säpo. Ingen vill åka ut på jobb med honom och han har problem med sina "kvinnoaffärer".

Anklagas för att vara spion

En av kvinnorna – hon kommer från Schweiz – polisanmäler honom för misshandel och säger att hon tror att han är spion. Men kommissarien som lyssnar på kvinnans berättelse tar inte spionmisstankarna på allvar.

I februari 1976 ringer Bergling till kvinnans hotell i Gamla stan sedan han har fått veta att hon förhörts av polisen. Han säger:

"Du är i fara här. De vill ta livet av dig."

Bergling tar sig till hotellet, får veta vad Säpo har frågat om – och blir likblek och svettig.

De åker till hans lägenhet. Där har han skrivmaskin, filmrullar, radio och kläder nedpackade i en väska.

– Jag måste fly, jag måste över till öst, säger han.

Och så reser de till Köpenhamn. Där skaffar han brevpapper och skriver till sin kontakt i Östberlin:

Bergling levde i sus och dus men blev inte miljonär på spioneriet. Knappt 60 000 kronor gav det honom.Foto: Per Wendel

"Kära Anne-Marie. Var snäll och skriv inte något mer till mig. Allt är slut mellan oss. Trots detta älskar jag Dig. Din Sten".

Bergling hade tunna handskar när han skrev brevet. Sten var hans täcknamn och Anne-Marie i Östberlin var täcknamnet på andra sidan.

Mossad avslöjar Bergling

Men inom Säpo börjar man misstänka att det finns en mullvad mitt ibland dem.

1977 söker och får han FN-tjänst igen i Suez.

Och här visar den israeliska säkerhetstjänsten sin berömda effektivitet. Det är mycket tack vare säkerhetstjänsten Mossad som Bergling kan avslöjas. Säpos kontaktperson vid Mossad, Yasser Yagil, larmar Säpo och vill ha ett möte.

Olof Frånstedt skriver:

"Det visade sig att Yassir hade fått en utskrift av ett samtal mellan en person som talade engelska med tydlig skandinavisk brytning och en identifierad GRU-agent."

Säpo får veta att mannen med skandinavisk brytning har haft en FN-tjänst och en möjlig koppling till sitt lands säkerhetstjänst.

Det finns bara en man som kan misstänkas – Stig Bergling. Men än så länge finns inga bevis.

Bergling omplaceras. Han är svag för smicker och i kölvattnet av sprängningen av den västtyska ambassaden ett bevakningsuppdrag där, ett jobb som normalt sett sköts av skyddsvakter.

Hittades naken i bassäng

Men det går inte att ha kvar honom på det jobbet. Den västtyske ambassadören ringer en dag till Säpo och klagar på hur Bergling skött sig.

– Han hittades naken i vår bassäng tillsammans med en av våra kvinnliga anställda...

Våren 1979. Bergling reser omkring i Mellanöstern. Säpo har tät kontakt med israelerna och i mars grips han av Mossad, tas till förhör – och sätts på ett flygplan till Köpenhamn där Säpo och danska säkerhetstjänsten tar hand om honom.

Expressens Per Wendel är ensam om nyheten, storspionen erkänner.

Den 23 mars 1979 är Expressens kriminalreporter Per Wendel (1947-2005) ensam om nyheten – i dag ska Stig Bergling erkänna. Hans försvarare, advokat Ragnar Gottfarb, berättar för Wendel:

– Jag har kommit överens med Bergling om att lägga korten på bordet vid förhören i dag.

– Säkerhetspolisen har så mycket bevis mot honom att det inte är någon idé att förneka spioneri.

Enligt advokat Gottfarb har Bergling tagit avslöjandet mycket hårt:

– Han inser nu att allt är slut. Därför kommer han att berätta öppenhjärtigt om vad han har gjort.

Det visar sig att han inte har blivit miljonär på sina affärer. Jag skrev tidigare att han misstänktes för att ha tagit emot 100 000-tals kronor, men i slutändan var det bara 58 485 kronor som han sålt Sveriges försvar för.

Stark bevisning

Stig Bergling döms den 7 december 1979 till livstids fängelse för grovt spioneri.

Nu finns det bevis så det heter duga:

• I november 1978 köper Bergling, kontant, en Citroën i Bryssel. Polisen hittar den i Skåne. Under höger framflygel hittar polisens tekniker ett hemligt förvaringsutrymme, där han har smugglat guld – och tros ha gömt hemliga handlingar.

På en spionkurs lärde sig storspionen att ta emot kodade meddelanden via kortvågsradio. Radiodekodern hittas senare i hans kök.

• I psalmboken i bokhyllan hemma i lägenheten hittar polisen glasstaven som han fått av ryssarna för att läsa mikropunkter. Glasstaven kunde förstora texten 75 gånger.

• I köket har han en radiodekoder, som han tagit emot meddelanden med.

• I en bokhylla förvarar han skrivpapper och utrustning för att framställa osynlig skrift. Ett av meddelandena som Säpo kan tyda, tyder:

"MIN KÄRE VÄN JAG KOMMER TILL DEN VANLIGA PLATSEN I BERLIN FÖR ATT TRÄFFA ER DEN 5 NOVEMBER 1978 KLOCKAN 2100 RESERVDAGAR 6 OCH 7 NOVEMBER – SAMMA TID SER JAG FRAM EMOT ATT TRÄFFA ER IGEN ALLT GOTT."

• Elva förfalskade pass hittas i hans hem. Ryssarna gav honom ett pass med namnet Sven Olof Olsson, försett med Berglings fotografi. Bergling använde namnet när han reste till öststaterna.

• I ett par byxor i hans garderob hittar Säpo ett hemligt fack. Byxlinningen var öppnad och hopsydd igen. I byxlinningen blev det då ett fack som gick längs hela byxan.

Stig Berglings hem blir nu Kumlaanstalten och får särskilda restriktioner, vilket betyder besöksförbud och förbud att ringa och te emot samtal och ocensurerade brev.

Gifter sig  – och flyr

Så småningom börjar man lätta på restriktionerna han få ledsagade permissioner, och det är nu som allt börjar likna ett filmmanus.

Bergling har fått kontakt med barndomsvännen Elisabeth Sandberg, kärlek uppstår och de gifter sig.

Vid en 25 timmar lång permission 1987 – bevakad av Kriminalvården och Säpo – äter de två middag på lyxkrogen Stallmästaregården i Stockholm och skjutsas sedan till Elisabeths lägenhet i Ringeby.

Men vad ingen anat är att de sedan länge planerat att fly.

Under en permission rymmer Stig Bergling tillsammans med hustrun Elisabeth Sandberg.

Säpo bevakar utgången. Där ska Säpo sitta i sin bil till dagen därpå. Klockan 11 dagen efter var det bestämt att Bergling skulle åka tillbaka till Norrköpingsfängelset. Poliserna knackade på dörren för att hämta honom. Ingen där!

Detta hade hänt:

En förklädd Elisabeth Sandberg går helt rakt ut och förbi Säpos spanare i bilen utanför – de anar inget.

Sedan tar Stig Bergling hissen ned till garaget, där en hyrd bil väntar. Stig och Elisabeth har hyrt tre flyktbilar och kör så småningom till Grisslehamn, där de tar båten till Åland.

Där blir de omhändertagna av det sovjetiska konsulatet som skickar dem vidare till Helsingfors och efter ytterligare en vecka till Moskva.

Justitieministern tvingas avgå

Rymningen slår ned som en bomb i både polishuset och regeringskansliet.

Sune Sandström har just fått jobbet som Säpochef och det kommer att bli jobbiga dagar och veckor och månader för honom. Han säger till Expressen:

– Bergling fick en gratischans att försvinna. Jag hade önskat mig en mjukare start på jobbet.

Han säger också:

– Jag är själv lika förvånad. Det är märkligt att bara låta honom försvinna utan vidare. Men det är ju en human kriminalvård i det här landet.

Det kommer att få konsekvenser för justitieminister Sten Wickbom som tvingas avgå.

Sedan avgår också Kriminalvårdens generaldirektör Ulf Larsson, statssekreteraren Harald Fälth, informationssekreteraren Björn Fougelberg och Pär Nuder, som var politisk sakkunnig hos Wickbom.

Paret jagas av polisen i både Sverige och Finland.

Vad ingen vet är att "Ivar och Elisabeth Strauss" lever en tid i Moskva, varefter de flyttar till Budapest i Ungern och sedan Libanon.

I Libanon har Bergling tagit antagit den falska identiteten "Ronald Abbey, brittisk jordbruksingenjör". I Elisabeths pass har hon namnet "Sylvia Jean Abbey". Passen har ryska GRU tillverkat. Bergling får jobb som säkerhetspolitisk rådgivare åt drusernas ledare Walid Jumblatt, som vid den här tiden har täta kontakter med den svenska regeringen.

Avslöjas av Expressen

Bergling får bo hemma hos Jumblatt innan han får en egen bostad. I fyra år bor Bergling och hans fru i Libanon, och Walid Jumblatt ber svenska regeringen om ursäkt för att han skyddat en dömd spion – men att han gjort det på uppmaning av sina tidigare vänner i det sovjetiska kommunistpartiet.

Expressens Leif Brännström avslöjar spionen och hans hustrus identiteter.

Under tiden söker Berglings bästa vän och själasörjare, fängelseprästen Jan Malmesjö efter Bergling. Han är rädd för att Bergling är död och han vill ha hem kvarlevorna.

Bergling är inte död, men 1994 mår han dåligt. Han har två år tidigare fått parkinson och vill hem till Sverige. Han ringer till Säpojouren där mannen som svarar först inte tror sina öron, när mannen som ringer presenterar sig som storspionen Bergling och säger att han vill hem...

Han ringer från Cypern sedan makarna flytt från Libanon. Det är med de falska brittiska passen som de reser. Bergling har fått för sig att det börjat brännas under fötterna, att ryssarna kanske ska komma till Libanon och likvidera paret. Det är därför som de gett sig av till Cypern – för att sedan få hjälp att komma hem till Sverige.

Kravet för att komma hem – hundarna

Bergling ber att få tala med sin forne förhörsledare när han ringer till Säpojouren. Förhörsledaren, som är hemma i bostaden, kommer till jobbet och när de talar med varandra i telefon hör han omedelbart att det är Stig Bergling som han har i luren.

Bergling ställer som krav att han vill ta med sig sina hundar Tina, 7, och valpen Bonnie, och Säkerhetspolisen kontaktar – hör och häpna! – Jordbruksverket som utfärdar införseltillstånd av hundarna.

Bergling och hans fru återvänder till Sverige i augusti 1994 och han får krypa in i finkan igen, men släpps villkorligt tre år senare, i juli 1997.

Berglings krav för att återvända till Sverige var att han och Elisabeth skulle få ta med sig hundarna Bonnie och Tina.Foto: Stefan Larsson

Elisabeth drabbas av cancer.

1996 skriver Bergling, nu i den så kallade Bunkern på Hallanstalten utanför Södertälje, till statsminister Göran Persson:

"Bäste Göran Persson! Jag finner ingen annan råd än att skriva ett par rader till Dig personligen. Jag väntar besked på min femte nådeansökan, som lämnades in till justitiedepartementets nådeenhet den 25 januari 1996.

Min situation är minst sagt katastrofal eftersom min hustru blir allt sämre i sin svåra cancersjukdom... Hon har genomgått strålbehandling på Radiumhemmet i Stockholm, men det går ej att hejda cancersjukdomen.

Själv lider jag svårt av Parkinsons sjukdom, som är en stressrelaterad sjukdom och som förvärras genom min ständiga oro för min hustru. Kanske kan vi aldrig mer träffas?

Jag är ledsen för att det har gått politik i mitt ärende, men icke desto mindre vädjar jag nu till Dig personligen att jag av starka humanitära skäl måtte kunna beviljas nåd så att min hustru och jag kan få vara tillsammans den kanske korta tid hon har kvar att leva."

Hinner inte till hustruns dödsbädd

Göran Persson svarar några veckor senare:

"Eugen, du vädjar i ett fax till mig om nåd av humanitära skäl. Jag har tagit del av din skrivelse.

Som du själv nämner, finns det redan en nådeansökan från dig som bereds inom Justitiedepartementet. Regeringen kommer att ta ställning i ditt ärende när frågan är färdigberedd. Det är det enda besked jag kan ge dig just nu."

Spionen får inte nåd och han hinner inte fram till sin hustrus dödsbädd i tid för att ta ett sista farväl.

1997 friges Bergling och gifter sig med en 20 år yngre psykolog. Också efter det giftermålet har han fler förhållanden.

Planerade flykten länge

Stig Bergling träffar så småningom sin gamla arbetskamrat, kontraspionagets chef Tore Forsberg, och han berättar:

– Jag planerade flykten i tre år. Jag kunde vakna mitt i natten och göra anteckningar i mina tidtabeller, kartor och resebroschyrer. Det var enda chansen för mig att överleva. Jag hade suttit 39 månader i isoleringscell och var rätt mör. Det är varje fånges plikt att försöka rymma.

– Säpokillarna såg aldrig hur jag smög ut på baksidan av huset.

Om sina år på flykt:

–Det var den häftigaste tiden i mitt liv.

Sista gången som jag träffade Stig Bergling var i april 2013.

Under senare år plågades den forne storspionen av Parkinsons sjukdom och tvingades bland annat sitta i rullstol,Foto: Jan Düsing

 

Han bodde då på Stockholms sjukhem och var nu på besök i sin före detta frus lägenhet i en förort.

Han är en krossad man. Parkinson håller honom i ett stadigt grepp, han åker Permobil och rullstol, och han anklagas av en anställd på sjukhemmet för att ha skjutit mot och på honom med en pistol av modell air softgun.

Stig Bergling, som nu heter Eugén Sydholt, förnekar att han skjutit.

Senare samma år intervjuas han av Expressens Magnus Hellberg. Det är den sista intervjun som görs med landsförrädaren.

– Jag tror nästan att jag börjar närma mig slutet, att jag inte har så lång tid kvar. Jag funderar hur det kommer att kännas att dö.

– Jag är orolig för min hälsa.

 Parkinson är ett gissel. Det är som om någon suger musten ur mig. Om jag tar en kaffekopp, tar herr parkinson halva kraften. Ibland är jag så trött att jag knappt kan prata. Jag har även drabbats av en lungsjukdom som gör att jag fått svårare att andas, sa han.

I lördags avled han, 77 år gammal.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida