Hon minns precis när sonen kom hem, berättade att han bråkat med flickvännen och att hon hade stuckit från lägenheten.
Några dagar senare anhölls Niklas, 21, misstänkt för mord på sin ett år yngre flickvän. Han släpptes i brist på bevis och flyttade hem till mamma på gården i Herrljunga.
- Han var jätteledsen och mådde skitdåligt hela sommaren. En gång när jag kom hem var han helt rödgråten, men det var ju inte så konstigt - hans tjej var ju försvunnen.
"Det var inte han"
Erkände mordet. Nathalies pojkvän Niklas erkände att han dödat henne. Han dömdes till nio års fängelse för mord och brott mot griftefriden. Domen är överklagad. Foto: Per Wissing Fyra månader senare hittades Nathalies döda kropp - nedgrävd bara 300 meter från gården. Polisen hämtade Niklas under en fotbollsmatch.
Dagen efter läser Stina på text-tv: "Nathalies pojkvän erkänner: Det var jag som dödade henne."
Där någonstans slutar minnet att fungera.
Bästa vännen berättar hur Stina gång på gång upprepade orden "det var inte han".
Inte hennes Niklas. Som aldrig hamnade i bråk, som bara log blygt när han gjorde mål i handbollen och som uppmanades av lärarna att ta för sig mer på lektionerna.
Ständiga hot mot familjen
Offret. Nathalie Johansen försvann i maj förra året. I september hittades hennes nedgrävda kropp. Foto: Privat Till slut hamnade hon på psyk. Varje dag frågade bästa vännen: "Vet du att Niklas gjorde det nu?"
I sex veckor svarade Stina: "Nej".
En dag säger hon plötsligt:
- Ja, det är ju därför jag är här. Men jag förstår det inte.
Vi träffar henne några dagar efter julafton. Gården är pyntad med tomtar och ljus. I vardagsrummet hänger bilder på Niklas, syskonen och barnbarnen.
Stina låser dörren. Sedan Nathalies kropp hittades har familjen och deras vänner levt med ständiga hot.
- Gården skulle brännas ner och familjen skulle få sin hämnd.
Hotfulla brev har lämnats i brevlådan. En person skrek och viftade med kniv på gården. Flera händelser är polisanmälda, men ingenting har lett till åtal.
- Man läser om mord i tidningen, men det är först nu jag förstår att det finns flera offer, säger Stina.
Rättegången blev en mardröm. Någon pekar och säger högt att "där sitter den jävla mördarfamiljen". Hon hör sin son berätta om bråket i badrummet som fullständigt spårar ur, om kampsportgreppet runt flickvännens hals och om den desperata planen att göra sig av med kroppen. Hela tiden känner hon hatet i blickarna från åhörarna.
Dagen efter var kroppen stel av träningsvärk.
- Jag förstår deras sorg. Men jag är ingen mördare och jag födde inte en mördare. Men det var så det blev, säger Stina.
Nathalie var Niklas första riktiga flickvän. Förra vintern firade hon Stinas 50-årsdag tillsammans med Niklas och resten av familjen. En annan gång tog hon med sin lillebror till gården.
- Jag minns att de såg ut som en liten familj. "Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att ni fått barn", sa jag till dem.
Hon ler åt minnet.
- Jag gillade verkligen Nathalie.
Känner du skuld för det som hände?
- Hela tiden. Jag undrar vad jag gjorde fel. Jag försökte ju uppfostra mina barn till snälla och lugna människor.
Såg inte att han ljög
Samtidigt klandrar hon sig själv för att hon tröstade sin son i fyra månader utan att förstå.
- Inte en enda gång tvivlade jag. Jag har alltid kunnat se när han ljög, på ögonen och på minen. Men inte den här gången. Det var som att han förträngde allting.
Har du varit arg på honom?
- Nej, konstigt nog kan jag inte. Jag kommer aldrig att förlåta vad han gjorde, men jag älskar honom mer än någonsin. Varför? Jag vet att han behöver det.
Niklas dömdes till nio års fängelse för mord och brott mot griftefriden. Dagen före nyårsafton överklagades domen av åklagaren.
