Marika Atlegrims dotter My dödades i terrorattackerna i Bryssel 2016. Foto: PRIVATMarika Atlegrims dotter My dödades i terrorattackerna i Bryssel 2016. Foto: PRIVAT
Marika Atlegrims dotter My dödades i terrorattackerna i Bryssel 2016. Foto: PRIVAT
My var på väg till jobbet när en självmordsbombare utlöste sin sprängladdning i tunnelbanan. Foto: Privat / PRIVATMy var på väg till jobbet när en självmordsbombare utlöste sin sprängladdning i tunnelbanan. Foto: Privat / PRIVAT
My var på väg till jobbet när en självmordsbombare utlöste sin sprängladdning i tunnelbanan. Foto: Privat / PRIVAT

”Smärtan är något jag lever med varje dag”

Publicerad

UMEÅ. Marika Atlegrims dotter My dödades i terrorattackerna i Bryssel 2016.

My var på väg till jobbet när en självmordsbombare utlöste sin sprängladdning i tunnelbanan.

Trots att döden var ögonblicklig dröjde det sju månader innan Marika fick veta att hennes älskade dotter inte led.

I den svåra tid som följde efter dödsbudet har Marika fått stöd av Mys vänner i Bryssel.

– Vi hade aldrig klarat oss utan dem, säger Marika Atlegrim.

Marika Atlegrim, 60, lyssnar varje dag på Morgonekot. Den 22 mars 2016 fick hon klockan 09.00 höra rapporterna om en misstänkt terrorattack på flygplatsen Zaventem i Bryssel.

Nyheten grep tag i henne. Hennes dotter My Atlegrim bodde sedan ett drygt decennium i staden. Marika Atlegrim försökte ringa till My direkt efter att hon hört om attacken.

– Jag kom inte fram, men jag tänkte på det de sagt om att telefonerna var blockerade, säger hon.

Marika gick till sitt jobb som laboratorieassistent. Under tiden kom rapporterna om en ny attack i Bryssel mot tunnelbanestationen Maalbeek.

Oron för dottern växte. Mys telefon var avstängd. Och My passerade dagligen den attackerade tunnelbanestationen på väg till sitt jobb i en tehandel.

På eftermiddagen blev Marika kontaktad av Mys belgiske pojkvän. Han hade inte fått tag i My – och berättade att det fanns en risk att hon varit ombord på det tunnelbanetåg som attackerats.

Det blev starten på fyra och ett halvt dygns fruktansvärd väntan. I kaoset som följde attackerna där 35 omkom och 340 skadades hade myndigheterna stora svårigheter att identifiera offren.

Mys vänner åkte från sjukhus till sjukhus i Brysselområdet för att höra efter om My fanns bland offren eller de döda. Samtidigt ringde telefonen konstant hos Marika i Berghem i Umeå. Marikas sambo Jan Hägglund, 64, lokalpolitiker i Umeå, fick ta över samtalen från omvärlden.

– Det var ett rent helvete att inte veta någonting, säger Marika Atlegrim.

UD och Mys vänner höll familjen informerad om sökandet. På lördagseftermiddagen – påskafton den 26 mars – släppte belgisk polis uppdaterade namnlistor på de döda. UD meddelade vid 17-tiden Marika Atlegrim att My inte finns med på listorna.

– Det var som att ett hopp tändes, säger Marika Atlegrim.

Marika Atlegrim och sambon Jan, ett år efter att Marikas dottr My dog i terrorattacken i Bryssel.Foto: Max Sohl Stjernberg

Klockan 23.30 knackade två civilklädda poliser på Marika och Jans dörr i Umeå. Besöket var synkroniserat med poliser i Bryssel och Göteborg – där Mys biologiska pappa och hennes pojkvän fick samma besked: My var ett av dödsoffren efter attacken i tunnelbanan.

Marika och Jan övertalade poliserna att följa med och berätta det för Mys lillebror Jesper. De åkte sedan vidare till Mys nära vänner.

Dagen därpå nådde dödsbudet medierna och Marika kommenterade det tragiska beskedet i ett kort meddelande:

"Min dotter My Atlegrim är död. Jag och min son fick meddelandet från UD via polisen i Umeå strax före 24.00 under lördagskvällen. My hade blivit identifierad några timmar tidigare på ett militärsjukhus i Bryssel. Det är vad vi vet och behöver veta för att kunna sörja."

 

LÄS ÄVEN: My, 30, dog i terrordådet i Bryssel

 

Bryssels flygplats Zavanetem attackeras först.Foto: No Credit/Epp / /ALL OVER PRESS E-PRESS PHOTO.COM

Marika: ”Helt absurt”

Efter dödsbudet fick Marika hjälp av sin sambo Jan med att ta reda på de juridiska förutsättningarna för att Mys kropp skulle kunna föras tillbaka till Umeå. Trots att det inte fanns några legala hinder för att genomföra begravningen i Umeå skulle processen dra ut på tiden.

UD ville avvakta och uppmanade familjen att åka ner till Bryssel. Men Marika och Jan ville inte det.

– Det restes problem efter problem och jag blev rädd att allt skulle gå i stå, säger Jan.

När de äntligen fick grönt ljus mottog Marika ett märkligt samtal. Mys arbetsgivare ringde Marika för att höra vilket plan han skulle skicka kistan med.

– Det var helt absurt. Jag blev osäker på om jag förstått rätt och bad Jan ringa tillbaka, säger Marika.

Jan pratade med Mys tidigare chef och förklarade att de ville sköta kontakten via en begravningsbyrå. Marika och Jan har inte fått någon förklaring till hur Mys arbetsgivare fick ansvaret för kistan.

Den 7 maj hölls begravningen för My Atlegrim i Umeå. Men eftersom belgisk polis inte hade meddelat mer än att hon var död fick familjen vänta med gravsättningen. För Marika Atlegrim hopade sig frågorna om Mys sista stund i livet – och rädslan för att My fick lida lamslog henne.

– Det var som en film som spelades upp i mitt huvud gång på gång, säger Marika Atlegrim.

IS-terroristerna Ibrahim El Bakraoui och Najim Laachraoui spränger sig själva i avgångshallen på Bryssels flygplats Zaventem. En tredje bombman, Mohamed Abrini, flyr från flygplatsen. Foto: Ap / AP TT NYHETSBYRÅN

Fick svar från belgisk polis

Det skulle dröja sju månader – och otaliga mejl och telefonsamtal – innan hon fick svaret. Tack vare påtryckningar via en franskspråkig advokat fick Marika och Jan till stånd en videokonferens på polishuset i Umeå med belgiska utredare och rättsläkare.

– De berättade att hon blev medvetslös av tryckvågen och dog nästan omedelbart, säger Jan Hägglund.

Marika vill inte gå in på detaljer men konstaterar:

– De berättade att My inte led och vi fick svar på våra frågor. Det var en lättnad, säger hon.

Dagen därpå kunde familjen gravsätta sin älskade My i Umeå.

 

LÄS ÄVEN: Offren efter attackerna i Bryssel

 

Flyttade till Bryssel som 20-åring

2005 flyttade My Atlegrim som 20-åring ner till Belgien. Hon ville lära sig franska och började volontärarbeta på en fritidsgård söder om Bryssel.

– Efter gymnasiet fick hon upp ögonen för franskan. Hon tyckte om språket och bemötandet hon fick i Belgien. Hon trivdes och inspirerades av sin handledare till att söka vidare till en konstutbildning i Bryssel, säger Marika.

My utbildade sig till illustratör på konstskolan Saint-Luc. Hon vidareutbildade sig på La Cambre och arbetade både som konstnär och i en tehandel.

Men trots att hon hade sin vardag i Belgien var Umeå alltid nära. My åkte hem två gånger om året och pratade varje vecka med mamma Marika på telefon.

– My skulle komma hem. Hon såg vistelsen i Bryssel som ett långt besök, säger Marika Atlegrim.

Mys vänner och tidigare kurskamrater på konstskolan i Bryssel tog efter begravningen initiativ till en utställning och en minnesbok med Mys verk för att hedra hennes minne. I oktober öppnades portarna till utställningen och Marika och Jan besökte den.

– Det var väldigt smärtsamt att vara där. Men jag blev samtidigt stolt av att se både det hon har gjort och av hennes vänners arbete med utställningen, säger Marika Atlegrim.

 

LÄS ÄVEN: Bryssel-terroristen hade kontakter med Sverige

 

Stödet från anhöriga och insatserna från Mys vänner i Bryssel har underlättat sorgearbetet för Marika och Jan.Foto: MAX SOHL STJERNBERG

Vännerna hedrar Mys minne med utställning

Mys vänner har även övertalat parkförvaltningen i Bryssel om att plantera ett magnoliaträd till hennes minne i Parc Duden. Intill trädet finns en skylt som påminner om hennes öde och en mosaik föreställande en val baserad på en av Mys skisser. Den 27 april – på Mys födelsedag – hålls en invigningsceremoni i parken.

För Marika är sorgen fortfarande lamslående. Hon har gått ner i arbetstid och jobbar halvtid. Men tillvaron är omkullkastad sedan den 22 mars 2016.

– Jag har svårt att äta, minnet sviker och jag har fått koncentrationssvårigheter. Jag kämpar fortfarande med det, säger Marika.

"Vi har fått hjälp från handlingskraftiga och empatiska personer – och vi hade aldrig klarat oss utan dem", säger Marika Atlegrim.Foto: Max Sohl Stjernberg

Men en sak är säker: stödet från de anhöriga och de oväntade insatserna från Mys vänner i Bryssel har underlättat sorgearbetet.

– Vi har fått hjälp från handlingskraftiga och empatiska personer – och vi hade aldrig klarat oss utan dem, säger Marika Atlegrim.

Marika vill inte tala om terroristerna bakom attacken. Men familjen har tackat ja till att vara en del i den belgiska statens åtal mot terrorcellen.

– Jag tänker sällan på terroristerna. Det orkar jag helt enkelt inte med. Men smärtan och saknaden efter My är något som jag lever med varje dag, säger Marika.

Max Sohl Stjernberg
Max Sohl Stjernberg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag