Allt för många barn lever i en vardag som vi inte ens kan föreställa oss. Unicefs insamling ska hjälpa dem till en bättre framtid.
Expressen har mött barnen som allt handlar om - i jordbävningsdrabbade Haiti, koleraepidemins Zambia och krigets Afghanistan.
Men det går att hjälpa och förändra. Ett av Unicefs viktigaste mål är att utbilda.
Här är berättelserna om barnen - och skolorna som räddar deras liv.
De 69 sjätte- och sjundeklassarna sitter tätt, tätt, tillsammans i träbänkarna i det lilla klassrummet med de flagnande gula väggarna och det läckande plåttaket. Lärarinnorna Regina Musonda och Bridget Nchima rivstartar lektionen med en sång. Alla barnen reser sig upp och sjunger med, de har sjungit den förr.
"Hiv och aids dödar många av vårt folk. Om du inte är aktsam kan smittan ta dig." Under refrängen får barnen visa på de områden på kroppen de ska vara extra försiktiga med: ögonen, munnen, brösten och underlivet.
I Buyantanshi community school i Kabwe har de flesta eleverna förlorat ena eller båda föräldrarna i den fruktade sjukdomen.
Barnen får berätta hur hiv smittar och svaren skrivs upp på svarta tavlan: blodkontakt, dela injektionsnålar eller rakblad, genom sex med någon som är smittad, mellan mor och barn, amning och blodtransfusioner med smittat blod.
- Ni kan dansa tillsammans och sova ihop, men inte ha sex, förmanar Bridget allvarligt.
Under eftermiddagen kommer regnet och åskvädret. Trots att det lilla klassrummet är hett och kvavt och regnet droppar in på oss låter barnen sig inte distraheras.
Florence Phiri, 12, har tagit med sig sin nalle till lektionen. Hon lyssnar koncentrerat.

Gratis bromsmediciner

Tack vare undervisningen förstår barnen att det inte är farligt att leka med smittade klasskompisar.
Justina Priri, 13, föddes med smittan. Hennes mamma dog i aids när Justina bara var två månader gammal, pappan kort därefter. Nu bor hon tillsammans med sin sjukliga mormor i ett litet skjul.
- Ibland kan det kännas orättvist att jag har hiv. Jag har inte gjort något själv, det var ju mina föräldrar som hade den. Jag känner mig ledsen när jag tänker på det och det gör jag ganska ofta, säger Justina.
Hon har fått gratis bromsmediciner i ett halvår, innan dess var hon väldigt sjuk. Fortfarande mår hon ibland för dåligt för att gå till skolan. Medicinerna får inte full effekt eftersom hon och mormor inte har råd att äta varje dag. Ofta går hon till skolan utan frukost och det enda målet mat är en skål majsgröt på kvällen.
Lärarna säger att Justina är duktig och intelligent, men att hon ibland är för sjuk för att prestera efter sin potential. Men Justina lyser upp när hon pratar om skolan, den ger henne hopp. Matte är favoritämnet.
- Jag ska bli ekonom när jag blir stor, säger hon blygt och tittar ned i skolbänken.

Barnprostitution är vanlig

Lektionerna i livskunskap, som stöds av Unicef, handlar också om rätten till sin egen kropp, att de ska vänta med sex tills de gått klart skolan och att man ska vara trogen sin partner. Det kan låta udda och konservativt för en svensk.
Men Zambia är ett land med dubbla ansikten. Religiöst, övervägande kristet, och tämligen moralkonservativt, och både homosexualitet och pornografi är förbjudet. Samtidigt har många vuxna zambier flera parallella sexuella förhållanden, det är tämligen accepterat att gifta män också har "flickvänner".Barnprostitution, trafficking, sexuella övergrepp mot barn och tonårsgraviditeter är också mycket vanligt, förklarar rektor Foster Kahongo.
LÄRA FÖR LIVET. Florence Phiri, 12 år, har nallebjörnen med sig till lektionen där läraren berättar hur hiv smittar. I Zambia föds årligen 28 000 barn med hiv, och fem procent av landets 15-åringar bär på viruset. Tonårsgraviditeter är också mycket vanliga. Lektionerna i "Life skills" – livskunskap – ger de här skolbarnen en större chans att klara sig. Foto: Robban Andersson- De här barnen är extremt utsatta. Många bor på nåder hos avlägsna släktingar, andra är helt hemlösa. Efter skolan får de själva försöka skaffa sig mat, de tar småjobb och för många flickor är prostitution enda sättet.
Rektor Kahongo, en tunn och mycket allvarlig man, berättar att barnen bland annat får lära sig att de ska akta sig för att hänga på barer och för "sugardaddies" som vill byta mat mot sex. De får också råd om hur de ska hantera våldtäktsförsök från släktingar eller främlingar.
Rektorn får ibland medla vid sexuella övergrepp i elevernas familjer.

Baren är öppen hela dagen

Fattiga flickor och kvinnor i Zambia är sårbara. Varannan har utsatts för fysiskt våld och var sjätte har varit med om sexuella övergrepp.
Föräldralösa Kapembua Kaziwe, 12, har en timmes gångväg till skolan. Vägen kantas av flera barer och de tre små cementhusen där hon och morföräldrarna bor ligger bara tjugo meter från en lokal bar. Luften är tät och varm och doftar rostad majs från det lokala majsölet Chibuku. Utanför baren hänger femtontalet män och halsar majsöl ur plastflaskor. Baren är öppen från sex på morgonen till tio på kvällen.

"Jag vill bli nunna"

Varje eftermiddag när Kapembua har kommit hem hjälper hon till med hushållsarbetet och sätter sig sedan för att göra läxorna. Kapembua har vant sig vid att stänga ute den högljudda zambiska popmusiken som pumpas ut från barens högtalare. Hon vill gå klart skolan, matte och engelska är hennes favoritämnen.
- När jag gått ut skolan vill jag bli nunna. Jag tänker inte gifta mig, säger hon bestämt.
Morfar John Kaziwe, 67, som sitter på en pinnstol på gårdsplanen skrockar gillande.
- Det är bra, nunnor är ordentliga och disciplinerade, säger han.
Rektor Foster Kahongo är bekymrad över barnens möjligheter. Men han påpekar stolt att satsningen på livskunskap har gett tydliga resultat. Antalet barn- och tonårsgraviditeter på skolan har sjunkit dramatiskt. 2007 blev 19 flickor gravida, den yngsta var bara elva år. 2009 hade siffran sjunkit till tre.