Ambulanssjukvårdaren Mattias Dymle, 34, och ambulanssjuksköterskan Erik Åberg, 36, har ibland fullt upp med att övertyga patienter om att det är bråttom, det är allvarligt, vi måste åka NU.
- Jodå, en del patienter minns vi, och Katarina minns vi särskilt väl, säger Erik och Mattias och ler.
Katarina Morian minns killarna vid ambulanssjukvården i Västerås också, ty vem kommer inte ihåg de som räddat ens liv, även om minnena var något diffusa.

Högg till i bröstet

Så här:
Katarina, nyss flyttad från Örn-sköldsvik till Västerås för att styra industrirobotar på Volvo, och uppvuxen på snabbmat och cigaretter, firade midsommarafton hemma i lägenheten och på morgonsidan, vid fyra, vaknade hon av att det högg till i bröstet.
- Jag tänkte, att inte kan väl jag som är så ung och nästan aldrig haft en sjukdag få hjärtinfarkt. Det kändes som en kniv satt i bröstet, men jag lyckades ändå somna om. När jag vaknade igen strålade det ut i armarna och tänkte att jag kanske borde åka till sjukhuset, men ville inte köra bil, så jag ringde efter en ambulans, berättar Katarina Morian.
Klockan fem på morgonen klev Erik och Mattias in genom dörren. Med sig hade de EKG-apparaten, som sänder diagrammet direkt till akuten.
- Jag såg direkt att det var ett "kyrktorn". Det var klock-rent, det behövdes ingen läkare för att säga att det var hjärtinfarkt. Och det var bråttom.
- Hjärtinfarkt hos kvinnor kan ge andra symtom än hos män. Kvinnors symtom är ofta lite mer diffusa som illamående och ont i magen. En man hade i Katarinas situation förmodligen legat på golvet och kräkts, säger Erik Åberg.

Spjärnade emot

Katarina spjärnade emot. Hon satt kolugn med ett glas vatten framför sig vid köksbordet.
- Åka till sjukhuset? Nej, jag ska vara på jobbet klockan sju.
- Nä, du ska följa med oss, sa Erik och Mattias.
- Jamen, då måste jag packa först.
- Du ska inte packa, det gör jag, sa Mattias och sprang in på toan för att ta med Katarinas tandborste. Åtta mil och knappt en timme senare låg Katarina på operationsbordet på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Ballongsprängning.
Några dagar senare var hon hur pigg som helst.

Fest för Livets Andra chans

Och i går kunde Katarina tacka Erik och Mattias för livet.
Festen för Livets Andra Chans hölls i ambulansstationens lilla trädgård. Solen sken, på bordet stod Magnum-Pommac, hälsobröd, italiensk skinka, korvar och tomater.
Katarina Morian har sökt killarna förr, men med Expressens hjälp hittade hon sina egna hjältar i vården, som hon så gärna ville tacka.
Det är två killar som brinner för att hjälpa andra. Erik, specialistsjuksköterska (narkos) med 13 år på sjukhus innan han började på ambulansen för fem år sedan. Lön: 23 025 kronor. Mattias, undersköterska och ambulanssjukvårdare och tio år på ett sjukhem innan han kom till ambulansen för fyra år sedan. Lön: 19 200 kronor.
- Vi räddar liv, det är en del av belöningen, säger Erik Åberg.

Gillar varandra

Det syns att Erik och Mattias gillar varandra, de skrattar åt samma saker och är samspelta.
- Vi behöver bara titta på varandra så vet vi vad vi ska göra.
Hemma hos Katarina behövdes inget snack - bara några blickar.
- Tänk om jag inte hade ringt efter ambulansen och följt med er - då hade jag kanske suttit kvar med "kniven i bröstet", säger Katarina Morian.