Strax innan hon skulle signera sin självbiografi "Tunna skivor av mig" på Bokmässan i Göteborg, gjorde det sig påmint - det dåliga självförtroendet.
- Jag har alltid haft dåligt självförtroende, ja, kan du fatta - jag tror att jag får gå till en psykolog för att reda ut det.
- Jag har alltid känt mig som inte bra nog, jag har aldrig trott att någon skulle vara intresserad av mig. Jag har alltid känt mig underlägsen andra artister. Jag begriper det inte, jag borde ha varit kaxig, en sådan karriär som jag haft. Men när jag står på scenen återvänder självförtroendet, säger hon till GT.

Många låtar

Kön ringlar, hundratals fans vill att hon signerar boken om hennes barndom och enastående karriär som förenklat kan sammanfattas så här:
Hon växte upp i ett barnrikehus på 65 kvadrat i Landskrona. Åtta syskon. Mor Sigrid och far Albert hade varit statare. Inga pengar.
Sedan: upptäckt, berömd i Sverige och Tyskland. 600-700 inspelade låtar, berömmelse och nu våning på Karlaplan i Stockholm.
- Ja, det är fantastiskt hur min karriär har varit, säger hon.
Fick mor och far uppleva dina framgångar?
- Ja, far var väldigt stolt. Mor var det också, men rädd för att jag skulle uppträda för urringat, skrattar Siw Malmkvist.
Boken skulle egentligen inte bli en bok.
- Jag skrev ett häfte om min uppväxt för mina två barn och fyra barnbarn. Jag har alltid varit intresserad av vad som hände förr i tiden och jag tyckte synd om min mormor. Jag skrev häftet och plötsligt ringde Norstedts förlag och frågade om jag ville skriva mina memoarer.

Sonen fick hjärntumör

Siw Malmkvist har haft flera svåra upplevelser.
- Det svåraste för mig som mor var när vår son Henrik fick en hjärntumör för snart 20 år sedan. Då var jag i Tyskland. Han hade haft ont i huvudet och hade dålig syn ganska länge när de upptäckte tumören. Han opererades. I dag är han frisk och har två barn, säger hon.
För fem år sedan - under en Tysklandsturné med Wenche Myhre och Gitte Henning- rasade Siw ihop och fördes till sjukhus.

Stroken gav inga men

Det var en stroke.
- Jag fick nästan inga men. Kanske är vänsterhanden lite långsammare än högern. Jag hade en jädra tur.
- Jag grubblar inte på stroken, men ibland läser jag om människor som får sin andra eller tredje stroke, och tänker, att du gode, måtte jag inte få det. Får man önska sig en död så är det knall och fall. Men inte ännu, säger hon.