Klimatförändringar eller inte, när Maria Wetterstrand inleder sitt sommartal vid Stockholms universitet är det nog ingen av PR-strategerna som förbannar den varma försommardagen.
Där gungar Maria Wetterstrands föräldralediga språkrörssekreterare Anders Wallner sin bebis i en Babybjörn, och där i bakgrunden skymtar Martin Gelin, ansvarig för de rödgrönas satsningar på nya medier.
Jodå: De har lyckats sätta den perfekta bilden av Miljöpartiet 2010.

Storstaden är målet

Bakom scenen: Stockholms universitets höghus och bruset från storstaden. Framför scenen: Unga, välutbildade storstadsbor - precis den målgrupp som ligger till grund för de grönas framgångar i opinionsmätningarna under de senaste åren.
Maria Wetterstrand själv skiljer knappt ut sig från åhörarna när hon kliver upp på scenen i sin vita jeansjacka.
Om någon ska bära oskuldens färg i valrörelsen 2010 är det väl hon.

Helt fläckfri

I samtalen med partikamraterna kan hon ibland framstå som världens första fullständigt fläckfria politiker - "rak", "ärlig", "tydlig", "seriös", "en förebild för småbarnsföräldrar" och "en perfekt frontfigur". Det råder ingen tvekan om att många är uppriktigt imponerade.
Men lovsången får närmast komiska inslag när flera högt uppsatta miljöpartister inte kan peka på en enda svaghet hos sitt språkrör. Eller när flera personer som tackat ja till att låta sig intervjuas, sedan gör sig oanträffbara vid överenskommen tid.
Inget får störa bilden av svensk politiks jungfru Maria.
Inte när hela regeringsmakten står på spel, och när Maria Wetterstrand är den enda rödgröna ledaren som kan tävla med Fredrik Reinfeldt om väljarnas förtroende.

Kritiserar inte öppet

Det betyder inte att Maria Wetterstrand saknar kritiker. Bara att få vill framföra kritik offentligt.
- Ingen vill hacka på den som drar röster. En del törs inte, andra tycker inte att det är någon idé, säger en miljöpartist.
Och medan de politiska motståndarna klagar över hur medierna "gullar" med Maria Wetterstrand, har stödtrupperna börjat klassa varje kritisk vinkel som ett led i en "mosa-Maria-kampanj".
Visst, många har försökt granska. Vi också.
När det gäller privata affärer är det mest uppseendeväckande en taxiräkning till riksdagen på 1000 kronor, efter en sen tv-intervju förra året.
Kontroversiella politiska åsikter, då? Maria Wetterstrand fick tidigt en överordnad roll, som språkrör för Grön ungdom och som ordförande på de gröna partikongresserna.
Hon var taltratt och ordningsman, inte upprorisk debattör.

Veteranerna suckar

Frågan är snarare hur bilden av jungfru Maria hänger ihop med hennes insatser under de senaste åtta åren i toppolitiken, åtta år som förändrat de gröna dramatiskt.
Ute i landet suckar veteraner och en och annan yngre idealist över hur partiet har anpassat sig till makten.

Snoken Eriksson

Birger Schlaug - en i raden av tidigare språkrör som slutat betala in medlemsavgiften - driver på kritiken. På sin blogg i mitten av juni berättar han att han har döpt snoken hemma på bryggan til "Eriksson":
"Namnet? Tja, den slingrar sig och struntar i partiprogram.
Vad vi kallar den envisa sädesärlan som ständigt struttar omkring på bryggan får förbli en valhemlighet".
Kritikerna tycker att partiledningen har fastnat i blockpolitiken och tonat ned kritiken mot tillväxt och konsumtion.
- De har uppnått sina mål. De har fått inflytande och blivit mer rumsrena och lockat till sig nya väljare och medlemmar. Men de har tappat många viktiga frågor på vägen och det är väldigt tråkigt. Det finns ju inget annat parti som arbetar för en systemförändring. Miljöpartiet var en röst för det, säger KarinMalin Ekström, miljöpartist i Härnösand.

"Moderna samhället"

När Maria Wetterstrand invigningstalar på partikongressen i Uppsala 2010 återkommer hon till "det moderna samhället" elva gånger. Hon pratar om videokonferenser, vardagspussel, kollektivtrafik, jämställdhet och föräldraledighet, entreprenörskap och företagande. Det är uppenbart att budskapet riktar sig mot storstadsväljare med fulltecknade kalendrar, snarare än gröna vågen-människor på landsbygden.

Vill jobba mindre

Men hennes åhörare vill inte bara prata om hur Sverige ska skapa fler jobb, utan också om hur fler ska jobba mindre. Kongressen slår fast att partiet ska gå till val på löftet om att korta arbetstiden till 35 timmar i veckan. Inför tv-kamerorna svävar partitopparna på målet, om vad beslutet egentligen innebär.
Som vanligt hamnar Peter Eriksson i skottgluggen.
Åtskilliga som är kritiska mot utvecklingen i Miljöpartiet odlar en teori om att allt skulle vara annorlunda om bara Maria Wetterstrand fick styra. Det forna språkröret Birger Schlaug går i spetsen för den sortens attacker, men han är långt i från ensam.
- Jag både tror och vet att Maria inte håller med om allt det som de andra står för. Men det kan vara väldigt tufft för henne. Hon ska vara språkrör och bild utåt och då vill man inte skylta med att det knakar, säger en miljöpartist.

Debatterar inte internt

Personer med insyn i partitoppens arbete avfärdar den teorin.
- Maria och Peter har velat samma saker. De har varit beredda att kompromissa lika mycket. Det är sällan som de debatterar mot varandra, ens internt, säger en källa.
En orsak till att Peter Eriksson uppfattas som mer pådrivande är, enligt flera tunga politiker, att han helt enkelt är mer närvarande. Maria Wetterstrand är småbarnsmamma och maken Ville Niinistö pendlar till det politiska uppdraget på andra sidan Östersjön.
- När hon är ensam med barnen och hennes karl är i Finland, och när hon säger att hon måste hämta på dagis, vem kan säga emot då? Men om vi inte hade haft Peter Eriksson som stannar kvar och reder ut budgeten och motioner, då hade det inte gått bra. Jag skulle säga att han ligger bakom 90 procent av det rödgröna samarbetet, säger en miljöpartist.

Hon är diplomaten

Maria Wetterstrand är diplomaten. Hon kan styra sig själv på ett spännande sätt, konstaterar en partiveteran. Hon är skicklig på att välja sina strider, säger en annan.
En tredje, Per Almgren från Norrköping, konstaterar:
- Maria Wetterstrand har undvikit att ta i vissa grejer som Peter Eriksson har varit tvungen att ta i. Sedan är hon smart och svarar rakt medan Peter är mer butter. Hon har nog lite mer en läggning som gör att kritiken rinner av henne. Hon är en rätt så slipad politiker.
Karla López, som lämnade riksdagen och Miljöpartiet efter en schism med ledningen och Wetterstrand i slutet av 2007, säger:
- Det finns en ärlighet i det som Peter gör, och jag tycker om honom för det. Han är rakare. Maria är smartare och mer strategisk. Hon låter andra ta smällarna. Hon säger inte saker rent ut.
Karla López berättar om ett möte i riksdagsgruppen, där Wetterstrand drev igenom att partiet skulle koncentrera sig på att locka kvinnor i storstäderna. Ett par timmar senare samlades partiets förtroenderåd, och där ifrågasattes storstadssatsningen i hårda ordalag.
- Då lovade Maria Wetterstrand att partiet skulle satsa på landsbygden. Det var jättemärkligt, säger hon.
Maria Wetterstrand har tagit öppet strid för en ståndpunkt - en gång på åtta år.
I februari 2008 gick hon ut i en artikel i medlemstidningen Grönt och berättade att hon ville skrota kravet på EU-utträde.
Snart hade hon övertygat hela partiet, och röjt undan ett viktigt hinder på bägen mot en rödgrön koalition. EU-motståndarna kände sig överrumplade.
- Jag tyckte att det inte var ett snyggt spel av Maria när hon klev fram i EU-frågan. Hennes personliga status vann frågan, säger László Gönczi, känd från kongresserna som den evige rebellen i yvigt skägg.

Kritiken rinner av henne

Han är långt i från ensam om den uppfattningen. Men ändå är det som om kritiken bara rinner av Maria Wetterstrand.
Hon är själv förundrad. När vi pratar med henne säger hon att hon trodde att den idealiserade bilden skulle försvinna efter EU-diskussionen.
- Men även det verkar de ha förlåtit mig, säger hon.
Hennes första strid kan bli den sista. Miljöpartiets rotationsprincip innebär att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ska avgå på kongressen nästa år.

Väljer inte Wetterstrand

Några enstaka miljöpartister har en avvikande åsikt om tidpunkten.
- Många kommer att gå till val och tro att de väljer Maria Wetterstrand. Och det gör de inte. Vi borde egentligen ha valt efterträdare på årets kongress, säger Gertrud Brorsson, miljöpartist i Stockholm.
Men många av dem som lovordar Maria Wetterstrand, försäkrar i nästa andetag att ledarskiftet kommer att gå alldeles utmärkt. För efter jungfru Maria blickar partiet mot nästa frälsare.
På kongressen i maj var det Gustav Fridolin, 27, som framkallade de starkaste applåderna.