Gruppen kallas Kidon, bajonett på hebreiska.
Medlemmarna kommer från den israeliska underrättelsetjänsten Mossad och har israelisk licens att döda.
Mycket tyder på att de slagit till igen i Dubai.
Men denna gång verkar de ha lämnat lite för många spår efter sig.
Den 50-årige palestiniern Mahmoud al-Mabhouh visste förstås att han stod högt på Israels dödslista. Han var exempelvis en av grundarna bakom Hamas militära gren- Izzedine al-Qassem - en organisation som har som mål att utradera staten Israel.
Han deltog också i bortrövandet av två israeliska soldater 1989. Sedan mördade han dem. Sådant glömmer inte israelerna. Minnet är långt i Mellanöstern.
al-Mabhouh hade de senaste åren levt i Syrien. 20 januari i år lämnade han dock sin skyddade tillvaro och flög till Dubai, möjligen för att genomföra en vapenaffär. Han misstänks ha varit kontaktman mellan Iran och Hamas, iranierna förser Hamas med bland annat raketer.

Palestiniern landade på eftermiddagen på Dubais internationella flygplats. Då hade han mindre än sex timmar kvar att leva. För hans mördare väntade redan på honom i Dubai. Någon hade tydligen tipsat dem om att al-Mabhouh var på ingång.
De var elva stycken. Kanske fler. De hade flugit in natten före från olika platser i Europa, som Rom, Paris, Frankfurt, Zürich. Där fanns minst en kvinna och de hade brittiska, irländska, franska och tyska pass.
De skulle alla lämna landet igen inom 19 timmar och ta flygplan som gick till destinationer långt bort. Som Hongkong eller Johannesburg. Då låg al-Mabhouh död på sitt hotellrum.

Några i gruppen väntade på al-Mabhouh redan vid flygplatsen. När han står i taxikön så syns exempelvis en av dem i bakgrunden, fångad på bild av en av de många övervakningskamerorna i Dubai. Fler skulle fastna på bild där.
al-Mabhouh checkar in på hotell Al Bustan Rotana i närheten av flygplatsen klockan 15.25 20 januari. Han får sällskap i hissen på väg upp till sitt rum av två män i sportkläder och med tennisracketar. De ser ut som två västerländska turister som återvänt från ett pass på tennisbanan.
De ingår också i gruppen. Deras uppgift är att följa efter al-Mabhouh och notera vilket rum han bor i. Rum 230.
Rummet mitt emot i korridoren är 237. Det är ledigt. Kort därefter ringer gruppens ledare - det franska passet anger honom som Peter Elvinger, men det betyder inget - och bokar rum 237.

Under hela operationen så ringer gruppmedlemmarna aldrig till varandra. Däremot går många samtal till ett nummer i Österrike och polisen i Dubai misstänker att någon slags ledningscentral funnits där.
När rum 237 väl säkrats så är det i princip bara att övervaka och vänta. De får sin chans när al-Mabhouh lämnar sitt hotell under en kort stund på kvällen.
När han kommer tillbaka klockan 20.24 så har mördarna redan tagit sig in i hans rum och väntar. De kväver honom till döds och lämnar hotellet 20.47. Så långt är operationen en framgång. Kroppen upptäcks först klockan 13.30 dagen efter och då är mördarna redan långt borta.

Ingen misstänkte ens att det var mord. Gästen i rum 230 troddes först ha avlidit av förhöjt blodtryck i hjärnan. Men så upptäckte myndigheterna i Dubai vem den döde egentligen var och började lägga ihop två och två. Och i måndags kallade polisen till presskonferens. Först pekades inte Israel och Mossad direkt ut, men Dubais polischef Dahi Khalfan sa senare under veckan att:
- Vår utredning visar att Mossad var inblandat i mordet på al-Mabhouh. Det är 99 procent säkert, om inte 100 procent, att Mossad låg bakom mordet.
Det är mycket möjligt att det stämmer. Dock finns en del mystiska omständigheter som att tre palestinier också sitter gripna i Dubai, misstänkta för inblandning. Hamas anklagar nu sin ärkerival - Fatah - för att ha samarbetat med israelerna.
- Vi vet att de två palestinierna som greps arbetade som poliser för Fatah i Gaza innan Hamas tog kontrollen, säger Ihab Ghussain, talesman för Hamas inrikesministerium i Gaza.

Säkert är att ingen gråter i Israel över den döda al-Mabhouh. En del är dock starkt kritiska till att mördarna lämnat för mycket spår efter sig, fastnat på övervakningskameror, etcetera.
Att den israeliska regeringen förnekar all inblandning betyder dock inget. Regeringen förnekar alltid officiellt alla Mossad-operationer av det här slaget.
Det faktum att mördarna använt sig av utländska förfalskade pass är inget nytt. Det har Israel gjort förr. Men denna gång använde mördarna i en del fall riktiga identiteter, personer med både brittiska och israeliska pass som bor i Israel.
Och det har fått även en del israeliska kritiker att reagera:
- Att använda sig av identiteter från riktiga, levande, oskyldiga israeler i operationer strider mot lagen, skriver exempelvis Amir Oren i tidningen Haaretz och kräver Mossad-chefen Meir Dagans avgång.

Det anses dock osannolikt. Dagan är den tionde chefen för Mossad och har lett organisationen de senaste åtta åren. Under hans ledning har Mossad genomfört flera - ur israelernas ögon - framgångsrika operationer, som exempelvis mordet på Hizbollahs militäre chef Imad Mughniyeh 2008.
- Mossad har fått tillbaka den aura som namnet brukade ha i regionen, säger Alon Ben David, en israelisk militäranalytiker i israelisk radio.
Om det är Mossad som ligger bakom mordet, så började allt på just Dagans bord. Den senaste i en lång rad operationer där israeliska agenter sänts ut med licens att döda.
Reglerna sattes upp av Meir Amit, chef för Mossad på 1960-talet. De finns beskrivna i Gordon Thomas bok, "Gideon's Spies", som handlar om Mossads speciella enhet för mord, Kidon. De lyder:

"Det får inte förekomma politiska mord av politiska ledare, hur extrema de än är. De måste tas om hand politiskt. Det får inte förekomma mord på en terrorists familj, om de inte själva är inblandade i terrorism. Varje avrättning måste sanktioneras av den sittande premiärministern. Varje avrättning är därför sanktionerad av staten, lagens yttersta straff. Avrättaren skiljer sig inte från en av staten utsedd bödel."
Hur många Mossad avrättat genom åren är inte känt. Säkert finns åtskilliga fall som aldrig kommit till offentligheten, något Israel inte har något emot.
En av de mer kända operationerna är "Operation Guds vrede", den israeliska hämnden mot alla de inblandade i attentatet mot den israeliska OS-truppen i München 1972. Det skildrades även på bio häromåret i Steven Spielbergs film "München".
"Operation Guds vrede" är också ett av flera exempel på hur operationer gått snett. Mossad mördade en helt oskyldig marockansk servitör i Norge, efter att ha misstagit sig på hans identitet. Den avsedda måltavlan, Hassan Salameh, dödades slutligen av en bilbomb i Beirut 1979.

Enligt Gordon Thomas finns det i dag 48 medlemmar i Kidon, sex av dem kvinnor. Thomas tror att de elva som utförde operationen i Dubai alla kommer därifrån.
Favoritmetoderna är strypning, bilbomber eller giftmord. En operation som slutade snöpligt och pinsamt för israelerna var mordförsöket på Hamas-ledaren Shalid Meshaal i Jordanien 1997. Två israeliska agenter - förklädda till kanadensiska turister - försökte spruta gift i örat på Meshaal.
Attentatet misslyckades och israelerna greps av jordanska myndigheter. Kanada var också måttligt roat av att israelerna förfalskat kanadensiska pass. Den här gången är det britterna och irländarna som protesterat högljuddast och kallat till sig de israeliska ambassadörerna.

Däremot var det färre som protesterade när Imad Mughniyeh sprängdes i luften i Damaskus 2008. Allra minst USA. Mughniyeh anses bland annat ha legat bakom sprängattentatet mot den amerikanska marinkårsbasen i Beirut 1983 som dödade 241 personer.
Israelerna fick veta att Mughniyeh skulle delta vid firandet av Irans revolutionsdag, och planterade en bomb i Mughniyehs hyrbil. På hans begravning i Beirut hördes hans mamma begråta det faktum att hon inte ens hade ett fotografi att minnas sin son vid.
Två dagar senare fick hon ett paket med posten, påstår Thomas i sin bok. Det innehöll en porträttbild på sonen. Paketet var poststämplat i Haifa.

Källor: Daily Telegraph, Times, Guardian, Haaretz