Jägaren har suttit häktad i drygt tre veckor. Han sitter på häktets tyngsta avdelning – för dem med fulla restriktioner. Det innebär att han inte får ta del av några nyheter, prata i telefon, titta på tv eller film, eller lyssna på radio.
Och han får enbart lämna sitt rum i sällskap med personal.
– Att sitta inlåst utan att kunna ta del av vad som händer utanför är tufft. Vi försöker få tiden att gå, det blir annars väldigt monotont och enahanda, säger Torbjörn Forsberg, mannens kontaktperson på häktet.
Han har lärt känna den familjefar som många vänner och bekanta till 50-åringen beskriver.
– Det är en lugn och snäll man som oroar sig för sina barn och för livet efter tiden här inom kriminalvården.
Men det finns en person som 50-åringen får ringa till – hur mycket han vill. Det är hans advokat.
– Han ringer inte mig dagligen, men väl flera gånger i veckan, säger Leif Gustafsson.

Väcks klockan åtta

Tiden inne på häktet är inrutad. Efter frukosten klockan åtta väcks 50-åringen och får strax därefter frukost på rummet – mackor och gröt med kaffe till. En timma senare, klockan nio, är det promenad ute på någon av de betongingjutna och gallerförsedda rastgårdarna.
– Vi försöker att få alla att gå ut. De är berättigade till en timme, men få stannar ute så länge, säger Torbjörn Forsberg.
Klockan elva är det dags för lunch, också den inne på rummet.
Mellan de olika matstunderna kan 50-åringen och de andra intagna välja mellan flera olika aktiviteter. De kan motionscykla, köpa godis i en automat eller spela biljard. Men jägaren ägnar det mesta av sin tid åt att läsa. I korridoren mellan de intagnas rum och aktivitetsrummen står det både hyllor och boksnurror fulla med böcker.
– Han gillar att läsa tidskrifter som handlar om något av hans intressen, säger Torbjörn Forsberg.
Klockan 16 är det middag. Efter det säger personalen i stort sett god natt. Nu får de intagna inte ens lämna rummet tillsammans med personal. Däremot kan personalen gå in och sätta sig hos de intagna när de behöver sällskap eller någon att prata med.
– Vi pratar mycket. Inte om det som han är misstänkt för, men om till exempel jakt, familjelivet och barnuppfostran, olika gemensamma intressen, säger Torbjörn Forsberg.

Behandlas som oskyldig

Han förklarar att hans jobb till stor del handlar om att se till att restriktionerna upprätthålls, men även att de intagna får en god omvårdnad.
– Fram till det att någon har dömts ska den behandlas som oskyldig. Vi är inte där för att straffa dem ytterligare, som häktad kan man vara oskyldig, säger han.
Till de intagna med restriktioner kommer en präst en gång i veckan – också till 50-åringen.
– Jag tror att samtalen med prästen kan dämpa mycket av den ångest som många känner av att sitta här, säger Torbjörn Forsberg.
Efter klockan 17 är han inlåst på sitt rum. Där finns bara en säng och ett skrivbord. Det är lågt i tak, kalt och spartanskt. Väggarna är tomma och blanka.
Ibland skriver jägaren brev, han har skrivit flera till sin familj. Men innan han får skicka eller ta emot post måste kammaråklagare Ulrika Schönbeck ge sitt godkännande.
– Generellt är det så att man får skicka brev till sina anhöriga så länge de inte innehåller något som har med det misstänkta brottet att göra, säger hon.
De brev som inte blir godkända sparas tills efter rättegången eller när restriktionerna har ändrats.
– Vi slänger inga brev utan sparar dem så att de kan skickas vid ett senare tillfälle.

Har erkänt dråp

Leif Gustafsson, jägarens advokat:
– De breven som han har skickat har gått igenom granskningen, men jag vet inte om
han fått något svar från sin familj.
50-åringen är på sannolika skäl misstänkt för mord på Carolin Stenvall. Han har erkänt dråp och att han har skjutit henne i ryggen.